helvetelars

Ojojoj, vilken match, vilken seger, vilken lycka.

Men jag kanske borde ta allt från början! Jag menar, jag är ingen fotbollsnörd. Varför skulle jag helt plötsligt bli helt till mig när Italien vinner VM finalen? Och varför hejar jag på Italien?
Jag kanske borde ta allt från början..

Egentligen börjar hela historien förra söndagen, då vi slog oss ner några tjejer och killar för en liten mysig grillkväll. Med oss i gänget har vi Iris, som är halv tysk, och Maria som är halv Italiensk.
Dessutom sitter Siri med, som inte är känd för att ge sig i första taget.
Bråket var ett faktum.
Iris satt iförsig tyst mesta delen av tiden, medan Maria, Italienare i sitt hjärta och Siri, stolt hejjare av Tyskland formligen rullar runt på gräset och skriker åt varandra. Det var ju bara några dagar kvar till matchen! Vem skulle vinna?
Siri var övertygad om en tysk seger. Lika så var Maria övertygad om en Italiensk seger.
Vi bestämde snabbt att vi skulle se matchen tillsammans, detta kunde man ju bara inte missa.

Tisdagen närmade sig. Jag, Marianne och Siri satte oss på bussen för att åka hem till Josse, där vi skulle se matchen. Både Marianne och Siri var, och är väl kanske fortfarande, någonstans långt där inne fast de kanske inte vågar erkänna det längre, tyska fans.
Jag kände att Italien låg lite i underläge där vi satt på bussen och Siri och Marianne satt och kände lukten av seger osv.
I sann kamratstödjar anda (jag blev faktiskt röstad till kamratstödjare i sjuan) bestämde jag mig snabbt för att ta Italiens parti.
Siri bara skrattade åt mig.
När vi gick hem från Josse senare på kvällen skrattade hon inte lika mycket. Oh fy fan vad sur hon var. Och jag var jätte glad. Kaske inte för att Italien hade vunnit över Tyskland, det brydde jag mig ju inte så mycket om. Men jag hade vunnit över Siri. Jag kunde reta Siri. Och det mina vänner, det är roligt!

Jag insåg sedan snabbt att jag inte kunde svika mitt Italien i VM finalen, dels för att det vore lite jyckligt, och dels för att Siri nu hejjade stenhårt på Frankrike. Liksom i tisdags var hon bombsäker på en Fransk seger. Vi bråkade konstant hela dagen, och kom tillslut fram till att detta var ett krig, mellan mig och Siri.

Jag kan inte hjälpa det, men när jag tycker att något blir spännande blir jag så till mig. Målet var underbart. Och när förlängningen kom trodde jag att jag skulle avlida av nervositet. (Jag är kanske lite överdriven..) Och när det blev straffar var jag så gått som död.
Men jag levde snabbt upp igen när ITALIEN VANN VM FINALEN. Och Siri dog i min soffa, hon verkligen sjönk in i sig själv och jag hade vunnit kriget.
Underbart!

Siri jag älskar dig, det vet du. Och just nu i detta ögonblicket älskar jag dig faktiskt ännu lite mer. :)

Italien Italien Italien Italien Italien Italien Italien Italien Italien Italien Italien Italien Italien





Tack för mig, nu måste jag sova för imorgon ska jag till Tommelilla :)