helvetelars

Ojojoj, jag vet att jag är känd för att vara trött, men så trött som jag är just nu har jag inte varit på otroligt länge. Känns som att jag inte har sovit på en vecka typ..(....)
För dom som verkligen verkligen vill se lite bilder från Båstad, så hittade jag faktiskt några.
De visar inte hur galet roligt vi hade, men det är bilder iallafall!

   
Den första är på mig och Siri efter jag tror det var första natten. Sådär lagon osminkade, slitna och sexiga som man bara kan bli när man tältar.
Den andra bilden är en liten överblick hur vi bodde och på våra nyvunna vänners tält som stod utspridda i gläntan.
Den tredje är på vårt tält, vår hem, där vi chillade satan i några nätter!

Just nu sitter jag är och är sjukt trött och tänkte vackra tankar om min underbara säng som står en bit härifrån. Den som ändå hade orken att masa sig dit och lägga sig! Höhö!
Ibland när jag är sjukt jäkla trött sitter jag uppe ännu längre, bara för att det ska bli ännu skönare att gå och lägga sig!
Idag har jag inte gjort ett piss faktiskt. Iallafall inte på dagen.
Helena ringde och väckte mig vid tolv och ville att jag skulle följa med och bada. Vi ses! Ska man orka gå upp och åka och bada? Svar nej. Jag låg kvar och drog mig i sängen ett bra tag innan jag bestämde mig för att ta tag i mig själv. Åt en snabb frukost, sen somnade jag under solen igen i trädgården.
Efter ett tag ringde jag Siri och vi tog en promenad på vårt älskade Väster. Kollade in mitt gamla barndomshem.
Det är nästan läskigt att gå dit och kolla. Det sprang runt en liten flicka i trädgården. Förmodligen är det hennes ända hem, fördmodligen kommer hon växa upp och tänka exakt samma sak som jag tänker. Att Rörläggarevägen 12 är hennes barndomshem. Usch. Det är faktiskt lite jobbigt.
Jag hade velat gå in i huset och kolla hur de ser ut. Bara få minnas tillbaka. Gud, vad jag saknar det huset! Sen gick jag hem och tog det jätte lugnt i några timmar, tittade på någon dålig film och gjorde absolut ingen ting.
Sen satte jag mig vid datorn lite. Helt plötsligt kommer Ezgi. Jag hälsar henne chockat välkommen, jag hade inte förväntat mig besök precis. Lite senare droppar även Helena och Rebecca in.
Vi för-krökar lite innan vi beger oss till Pär. Jag gillar hans fester faktiskt. Man känner dom flesta och kan chilla sådär lagom mycket.
Lyssna på lite dålig musik (Håkan Hellström) och bara ta det lugnt och snacka med folk.
Men Rebecca och Ezgi var inte på party-humör, så de drog ganska tidigt. BULL! Jag och Helena chillar vidare innan vi ger oss av hemot också.
 Nu sitter jag här och önskar att jag låg.

Det kanskr är dags nu?
Jo, jag tror fan det.

So long!

 Karin