Kiss me slow
Tänkte på det här med kärlek. chäärlekk o chäänslor liksom..
Jag tror att det är ganska överskattat, alltså inte kärlek i sig kanske.. jag vet själv vad kärlek kan få än att göra.. men det här med förhållande osv..
Plötsligt har man kommit upp i den s.k mogna åldern, när man verkligen inte kan vara ihop i två tre veckor och sedan göra slut och när man känner sig ensam och övergiven utan liten kärlek från olika håll, och alla avundas än om man är tillsammans med någon..
Jag har flera kompisar som varit tillsammans med sina pojkvänner hur länge som helst, och visst visst all lycka i framtiden till dom.. men vi är 17 år.. är det verkligen nu man ska hitta den där stora kärleken?
Är det inte nu man ska springa från famn till famn, och lära sig av sina misstag och bara ha kul?
Eller har jag fattat helt fel? Jag kanske har börjat komma upp i den åldern då man stadgar sig, sakta men säkert och börjar planera en framtid tillsammans osv..
Det låter jäkligt kenpigt, faktiskt..
Tacka vet jag den gamla goda tiden, då det bara var lite fnissigt hålla-handen-när-ingen-såg och en mjuk puss på sanning och konka och söta mail..
Det var så jäkla mycket lättare då.. då var man tillsammans i några dagar och sen hoppade man till nästa.. inget svårare än så..
Jag tror själv aldrig att jag har gråtit över en kille, (stolt?). Jag har nog aldrig riktigt fattat vad det är att gråta över.. jag känner inte att jag har någon speciell stolthet att behålla osv, jag har bara aldrig fattat grejen riktigt.. aldrig fattat grejen med att bli så beroende av någon att det är de ända man kan snacka om, dag som natt, och hur man bara vill träffas hela hela heeela tiden..
Jag är nog ingen romantiskt lagd person, jag har jävligt svårt att bli kär.
Eller så har jag väl aldrig varit kär, iallafall inte så där sjukt jävla kär.. det verkar tråkigt.. iallafall för dom som måste lyssna på en.. haha
Nog om det.. det löser sig väl så småningom
Ikväll blir det lite studentfirande, Annika tar studenten så jag, Rebecca och Millan ska traska dit med en sjukt stor blombukett och gratulera så mycket! Lyckliga hon som äntligen är fri!
Tänk på alla små barnen som börjar första klass efter sommaren, dom har ingen aning om vad som faktiskt väntar dom.. good luck to you all! :)
Nu ska jag kila, må så gått..
Jag tror att det är ganska överskattat, alltså inte kärlek i sig kanske.. jag vet själv vad kärlek kan få än att göra.. men det här med förhållande osv..
Plötsligt har man kommit upp i den s.k mogna åldern, när man verkligen inte kan vara ihop i två tre veckor och sedan göra slut och när man känner sig ensam och övergiven utan liten kärlek från olika håll, och alla avundas än om man är tillsammans med någon..
Jag har flera kompisar som varit tillsammans med sina pojkvänner hur länge som helst, och visst visst all lycka i framtiden till dom.. men vi är 17 år.. är det verkligen nu man ska hitta den där stora kärleken?
Är det inte nu man ska springa från famn till famn, och lära sig av sina misstag och bara ha kul?
Eller har jag fattat helt fel? Jag kanske har börjat komma upp i den åldern då man stadgar sig, sakta men säkert och börjar planera en framtid tillsammans osv..
Det låter jäkligt kenpigt, faktiskt..
Tacka vet jag den gamla goda tiden, då det bara var lite fnissigt hålla-handen-när-ingen-såg och en mjuk puss på sanning och konka och söta mail..
Det var så jäkla mycket lättare då.. då var man tillsammans i några dagar och sen hoppade man till nästa.. inget svårare än så..
Jag tror själv aldrig att jag har gråtit över en kille, (stolt?). Jag har nog aldrig riktigt fattat vad det är att gråta över.. jag känner inte att jag har någon speciell stolthet att behålla osv, jag har bara aldrig fattat grejen riktigt.. aldrig fattat grejen med att bli så beroende av någon att det är de ända man kan snacka om, dag som natt, och hur man bara vill träffas hela hela heeela tiden..
Jag är nog ingen romantiskt lagd person, jag har jävligt svårt att bli kär.
Eller så har jag väl aldrig varit kär, iallafall inte så där sjukt jävla kär.. det verkar tråkigt.. iallafall för dom som måste lyssna på en.. haha
Nog om det.. det löser sig väl så småningom
Ikväll blir det lite studentfirande, Annika tar studenten så jag, Rebecca och Millan ska traska dit med en sjukt stor blombukett och gratulera så mycket! Lyckliga hon som äntligen är fri!
Tänk på alla små barnen som börjar första klass efter sommaren, dom har ingen aning om vad som faktiskt väntar dom.. good luck to you all! :)
Nu ska jag kila, må så gått..
Kommentarer
Trackback
