helvetelars

Utdrag ur Ivar Sjögrens insändare i Sydsvenskan den 4 september 2006 om programflytten av de teoretiska programen på Gymnasieskolan Vipan.

Han skriver bland annat att han tycker det är bra att de kategorieserar skolorna och flyttar program ( OCH ELEVER!!) hit och dit..


"Men tyvärr hamnar skolans utmärkta praktiska gymnasieprogram ofta helt i skuggan av de få teoretiska programmen som har så dåligt rykte att de drar ner hela skolan renommé. Inte för att programmen är dåliga, utan för att de sämsta eleverna samlas där."

" Resultatet är att eleverna på de teoretiska programmen på Vipan inte anses lika mycket värda som de som går samma program på Katte och Spyken. De är sämre helt enkelt. De platsade inte. De spelar i B-laget."

"Detta är tragiskt. Många med halvdåliga betyg känner sig förvisade till Vipangymnasiet. Det drabbarn hårt, framför allt socialt. Den bistra sanningen är att en samhällsvetare på Vipan nästan löper mobbningsrisk på stan."

---

Mitt svar till Ivar Sjögrens påhopp på alla elever som går på Vipan.

Vipan är inte längre ett sjukhem.
Det är en skola, en skola med elever.
Elever som kämpar för precis samma sak som alla andra elever på alla andra gymnasieskolor i Lund; en framtid, ett liv.
Att då få läsa i en tidning, skriven av en vuxen man, att eleverna på Vipan är dåliga, att de är ett B-lag, att de blir mobbade för det, gör dom knappast bättre.
Det gör dom knappast sugna på att fortsätta kämpa, kämpa för att bli bättre..

Ivars insändare fick det att låta som att eleverna på Vipan är avskum, som dumpats på Vipan för att ingen annan vill ha dom.
Det låter som att av Vipans ca 1700 elever, är det egentligen ingen som vill vara där.
Och ändå, när jag kommer till Vipan, så möts jag av 1700 elever som skrattar och skojar med varandra. Som trivs.

Ivars insändare var något av det barnsligaste jag någonsin läst.
Jag trodde, jag hoppades att man vid vuxen ålder hade lärt sig att se förbi alla elaka fördommar och ryckten.
Men ack så fel man kan ha.
Ivars insändare är endast basserad på en massa tramsiga fördommar. Barnsligt!

Jag ska berätta vad jag vet, fakta. På riktigt.
Jag gick ut grundskolan med 280 poäng. Det är högt. Det är bra.
Jag valde Spyken och jag kom in.
Men väl där, var allt fel. Jag vantrivdes. Jag hade inga kompisar, jag hatade lektionerna, jag trivdes inte alls. Min frånvaro var högre än någonsin.
Jag stod ut i två månader, sedan bytte jag.
Jag valde Vipan. Och det blev min räddning. Jag älskar Vipan. Jag trivs som fisken i vattnet.
Jag trivs hundra gånger bättre på Vipan än jag gjorde på Spyken.
Jag trivs på min linje, trotts att intagningspoängen ligger 100 poäng längre än vad jag hade.
Och hör och häpna, jag är inte ens bäst i min klass.
Ivar kanske menar att jag bytte ner mig. Jag menar att jag bytte upp mig, till världens bästa skola och världens bästa klass..

Lärarna på Vipan är dessutom underbara.
Jag undrar hur de känner sig när de i Ivars insändare får det klart för sig att eleverna famför dom i klassrummet, valt dom som andrahandsval. Att eleverna blir mobbade på stan för att de kommer till deras jobb. Att de utbildat sig för att lära ut saker till ungdommar som egentligen inte vill vara där..

Ivars insändare är så kränkande som den kan bli. Att peka ut en hel skola som dålig, bara på grund av låga intagningspoäng är sjukt taskigt. Det sårar!

Alla skolor har fördommar mot sig (och ändå verkar elever trivas!).
Men när en vuxen man sätter fördommarna på papper och kallar det fakta, då gör det ont. Riktigt ont.
Det är mobbning på hög nivå.
 
I ett gamalt Sverige är det offren som ska förflyttas, vilket Ivar föreslår.
Men i ett nytt Sverige är det mobbaren som ska omplaceras.
Så nu ber jag snällt, med hela underbara Vipan bakom mig, dig Ivar, att flytta på dig!

V V V = Vinnare Väljer Vipan!


Karin
Mediaelever i årskurs 2
Gymnasieskolan Vipan