helvetelars

Ni vet sådana där dagar då allt ändå har varit helt okej. Man har varken varit jätte glad eller ledsen. Man har träffat vänner, man har skrattat och gjort bort sig lite, man har haft en helt okej dag. Alla har sådana dagar. Vanliga dagar.

Så kommer det något, bara världens minsta lilla grej, som bara drar ner allt till botten.

Ni vet sådana där dagar, då man går runt och tänker på allt man har, allt sjukt bra som finns i ens liv och allt man har att vara glad för. Men ändå så känns det bara som att allt suger så jävla hårt. Och man vill bara gå o gräva ner sig själv och aldrig mer öppna ögonen.

Och egentligen har man ingen rätt att vara ledsen och hata världen, för man har typ allt. Och så får man skuldkänslor. Och mår ännu jävla dåligare.

Det suger.

Typ en sådan dag är det idag för mig. Eller blev det rättare sagt.

Vaknade som vanligt, å frukost, åkte upp till stan, växlade in min APU ersättning (för andra gången.. vissa har tur :P) gick en runda på stan, kände sig rik och köpte Ashley och Mary-Kate boxen till Helena i present. Man åker hem i kylan.

Äter lunch med Rebecca och kollar på en fett rolig film och snackar skit.

Helt bra dag typ. Och kvällen ser också ut att bli nice. Utgång i Malmö är aldrig fel liksom.

Men sen så bara, det kan vara en kort känsla, en bild på datorn eller något man läser. Så bara dör man. Och dagen har plötsligt sugit hårt och man vill bara vara hemma och tröstäta feta-ost och titta på dåliga filmer och känna sig misserabel.

Jag hatar sånna här dagar. Jag hatar mina tankar och mina känslor som bara kommer.

Jag hatar att sakna. Tider som har varit. Personer som har varit. Personer som är.

Uhä!

Måste gå och aktivera mig.

En sista fråga bara: Varför är headsets till mobilen så jävla dyrt?

Hare Kung!