Torsdag - there is only one way out of this mess
Äntligen är snart torsdagen över.
Torsdagar är absolut den drygaste dagen på hela veckan. Hur tidigt man än går och lägger sig kvällen innan, och hur sent man än vaknar på morgonen, är man alltid lika trött. Det går inte att undvika.
Torsdagar, och då speciellt TEXT-lektionen, är typ mer sövande än delfinläten en mörk och varm natt. Jag skojar inte. Det är en kamp bara för att hålla sig vaken.
Inte för att det finns så mycket att hålla sig vaken till.
De flesta i min grupp sitter ändå bara och pratar om ointressanta och dumma saker, som man inte pallar lägga sig i. Och det är ju inte precis så att vi har något bättre för oss, som typ uppgifter.
Jo, vi har faktiskt uppgifter. Som tar upp ungefär en kvart av våran fem timmar långa lektion.
Sen har man inget annat väl än att sitta och lyssna på när folk snackar skit, eller typ sitta inne i EXPO-salen och skära i borden och prata med Ronja.
Så ser mina torsdagar ut, ungefär.
Idag hände dock något, som inte brukar hända annars. Fyra SYO-tanter från olika högstaideskolor runt om i Skåne kom på besök och hela gruppen satt lydigt och snällt och ljög ihop historier om hur roligt vi hade det.
Jag sa till och med att jag inte ens visste vad som va roligast. Det vet jag visst. Lunchrasten, och när vi får sluta. Då är det fest! =)
Sen gick jag faktiskt på min Grafiska illustartion, i en halvtimme. Och ritade svarta ögon med duvor som pupiller. Sjukt djupt och grafiskt. Sen pallade jag inte mer, och sa till Johan och Sebbe att jag skulle ta en promenad, för jag pallade inte något gnäll, och sen åkte jag hem.
Väl hemma ringde jag Rebecca. Såhär löd vårat samtal.
Karin: Hej Rebecca!
Rebecca: Hej Karin!
Karin: Jag tänkte fråga om du ville vara med mig imorgon?
Rebcca: Alltså, ska jag vara helt ärlig, så som jag känner nu... så vill jag inte!
Karin: nä-hä..(sjutk besviken och nära till tårarna, då Rebecca är min ända vän..)
Rebecca: Men det är nog bara för att jag är så trött just nu..
Sen avslutades samtalet. Men hon är mysig ändå.
Sen övningskörde jag lite, och sen träffade jag Hampe-Stampe och nu har jag precis ätit lax och potatis.
Snart ska jag iväg och skaka rumpan på äckel-crazy-feet. Alla där borde skjutas, eller iallafall torteras riktigt länge.
Jag pallar inte. Verkligen inte. Alla är dumma i huvudet.
Till råga på allt har jag bränt mig på brödrosten idag. Det gör fett ont.
Kanske inte kan dansa nu? =P
Och ingen svara mig på msn heller. Vad är det för skit-liv jag lever egentligen?
Jaja, man kan väl inte få allt.
Hare Kung!
Torsdagar är absolut den drygaste dagen på hela veckan. Hur tidigt man än går och lägger sig kvällen innan, och hur sent man än vaknar på morgonen, är man alltid lika trött. Det går inte att undvika.
Torsdagar, och då speciellt TEXT-lektionen, är typ mer sövande än delfinläten en mörk och varm natt. Jag skojar inte. Det är en kamp bara för att hålla sig vaken.
Inte för att det finns så mycket att hålla sig vaken till.
De flesta i min grupp sitter ändå bara och pratar om ointressanta och dumma saker, som man inte pallar lägga sig i. Och det är ju inte precis så att vi har något bättre för oss, som typ uppgifter.
Jo, vi har faktiskt uppgifter. Som tar upp ungefär en kvart av våran fem timmar långa lektion.
Sen har man inget annat väl än att sitta och lyssna på när folk snackar skit, eller typ sitta inne i EXPO-salen och skära i borden och prata med Ronja.
Så ser mina torsdagar ut, ungefär.
Idag hände dock något, som inte brukar hända annars. Fyra SYO-tanter från olika högstaideskolor runt om i Skåne kom på besök och hela gruppen satt lydigt och snällt och ljög ihop historier om hur roligt vi hade det.
Jag sa till och med att jag inte ens visste vad som va roligast. Det vet jag visst. Lunchrasten, och när vi får sluta. Då är det fest! =)
Sen gick jag faktiskt på min Grafiska illustartion, i en halvtimme. Och ritade svarta ögon med duvor som pupiller. Sjukt djupt och grafiskt. Sen pallade jag inte mer, och sa till Johan och Sebbe att jag skulle ta en promenad, för jag pallade inte något gnäll, och sen åkte jag hem.
Väl hemma ringde jag Rebecca. Såhär löd vårat samtal.
Karin: Hej Rebecca!
Rebecca: Hej Karin!
Karin: Jag tänkte fråga om du ville vara med mig imorgon?
Rebcca: Alltså, ska jag vara helt ärlig, så som jag känner nu... så vill jag inte!
Karin: nä-hä..(sjutk besviken och nära till tårarna, då Rebecca är min ända vän..)
Rebecca: Men det är nog bara för att jag är så trött just nu..
Sen avslutades samtalet. Men hon är mysig ändå.
Sen övningskörde jag lite, och sen träffade jag Hampe-Stampe och nu har jag precis ätit lax och potatis.
Snart ska jag iväg och skaka rumpan på äckel-crazy-feet. Alla där borde skjutas, eller iallafall torteras riktigt länge.
Jag pallar inte. Verkligen inte. Alla är dumma i huvudet.
Till råga på allt har jag bränt mig på brödrosten idag. Det gör fett ont.
Kanske inte kan dansa nu? =P
Och ingen svara mig på msn heller. Vad är det för skit-liv jag lever egentligen?
Jaja, man kan väl inte få allt.
Hare Kung!
Kommentarer
Trackback