helvetelars

Det är rätt mänskligt egentligen, om man tänker efter. Jag menar, hur många elva åringar bläddrar inte fram till Kropp och Knopp först när de får sin KP-tidning?

Hur många köper inte VeckoRevyn, bara för att det står SEX SPECIAL stort på framsidan? Typ hälften. 

Resten vill läsa repotaget om killen som byggde sin tvåvåninga kojja, och om hunden som kan förstå människor. 

Men verkligen inte alla. Det är ju som man säger, sex säljer. Frågan är ju bara vad jag själv vill. 

Sex och skvaller säljer. Och ännu bättre tillsammans. Man vill gärna läsa om vad Paris Hilton gör i sitt hemliga hus, men ännu hellre om vilka hon har sex med i i sett hemliga hus. Eller har jag fel? 

Så tillbaka till mig, vad vill jag? Och det stämmer ju faktiskt, hur sorligt det än kanske är, men mina läsare har ökat, sedan jag började svara på min franska forografs dirty frågor. Faktiskt. Så, vill jag ha en stor läsarkrets, bara för att jag skriver om snuskiga saker? Eller vill jag ha färre läsare, men skriva om seriösare saker? 

Det är skit svårt, för alla vill synas och höras. Varför gör man annars en blogg liksom? 

Jag är rätt blyg när det kommer till sex. Jag är inte tjejen som står och skryter högt om helgens upplevelser på rasten, samtidigt är jag inte är speciellt seriös heller. Men det menar jag att jag inte är speciellt insatt i någon ämne. Jag skulle nog aldrig kunna föra en debatt här på min blogg om någo speciellt. Det är väl därför jag har skrivit om min egen dag. Det är det enda jag har haft. Och det har ju tydligen inte riktigt räckt för att skapa en bredare läsarkrets =P 

Äh, jag vetefan. Skit svårt är det iallafall. Det måse ni förstår. Men tillsvidare får jag väl helt enkelt fortsätta svara på min snuskiga franska fotografs frågor. Det är ju trotts allt det enda jag har just nu. Men jag lovar att säga till, så fort jag har kommit på något bättre att skriva om. =) 

Min franska fotograf frågade mig hur jag hade känt om jag visste att jag fanns med i någons fantasier. 

Och det skulle ju såklart bero på vem. När det gäller min pojkvän, så ser jag det som en självklarthet att jag finns med i hans fantasier. Ja, jag kan ju iallafall hoppas. Det hade varit ganska jävligt om jag inte var det. 

Men om jag fanns med i typ, låt säga någon lärares fantasier hade jag tyckt att det var ganska vidrigt. 

Och om det skulle vara så att jag har ett gäng med beundrare (i min egen ålder, vill jag påpeka) är väl det egentligen ganska charmigt kanske. Jag har faktiskt aldrig tänkt på. 

Men jag kan ju inte hindra någon från något. Så skulle det vara så att det är någon där ute som har lite kul med sig själv och har mig i tankarna, är det väl bara att gilla läget och tycka att det är lite charmigt att någon får ut något av hur jag ser ut osv. Kanske. 

Jag har väl också fantiserat om olika människor i mitt liv. Eller hur? 

Nu ska jag skriva lite lyrik mina vänner. Har för en gångs skull fått lite uppgifter på texten. 

Ska bara säga hejhej till en söt vän jag har, som heter Ronja. Mest för att hon är söt, men också för att hon bad mig att skriva det =) 

Hare Kung!