helvetelars

Min franska fotograf is on it. Sjukt ball. Så här mycket, och så här friskt har jag nog inte bloggat på mycket längre.
Undra om jag har vunnit några läsare än, det har jag faktiskt inte kollat upp.
Jaja, det återstår att se.

Min sjukdom blir bara värre och värre. Eller kanske inte egntligen, men jag lider mer och mer.
Och idag måste jag pallra mig upp till stan för att handla en present till min bror som fyller år på fredag. Jag har det inte lätt alltså.
Har bara suttit framför datorn hela dagen. Till och med glömt bort att äta lunch. Jobbigt läge. Vi har aldrig någon god lunch hemma. Och i skolan fick dom chickenbits dom jävlarna.

Iallafall, om jag skulle börja med dagens frågor från min franska fotograf. Jag har iförsig inte fått riktigt klar för mig hurvuda han/hon är nöjd med mina svar eller inte, men jag fortsätter ju att få frågor, så jag antar att jag tillfredsställer någolunda iallafall.
Okey, dåså.
Min första fråga att besvara är en sjukt klurig måste jag säga. Frågan lyder, Vad är det bästa som har hänt dig?
Och jag menar herregud, jag har verkligen ingen aning. Jag minns gånger då jag har varit extra glad. Som tex när jag fick vara med i julshowen på crazy feet första gången och jag blev så lycklig när min mamma ringde och berättade att jag sprang och skrek hela vägen hem. Tänk vad tiderna förändras.
Jag minns också hur glad jag blev när mina nya klasskamrater, (Emmelinda, Ronja och Annika) kom och tittade på mig när jag var med i en Halloweenshow, efter att vi bara känt varandra i en vecka. Då blev jag as glad, för jag hade legat typ på botten genom hela min gymnasietid, och sen plötsligt hade jag äntligen vänner.
Bara hela grejen av att få byta från Spyken till Vipan, har nog varit en utav de få grejerna som blivit de bästa som kunde ha hänt. Det bytet är jag fruktansvärt glad att jag gjorde.
Annars är det sjukt svårt faktiskt.

Jag fortsätter med nästa fråga, för jag kommer faktiskt inte längre än så på den frågan.
Nästa fråga handlar om min grundskoletid. Innan jag börjar besvara frågorna kan jag ju köra lite snabb bakgrundsfakta för den nyfikne.
Jag har gått på tre olika gundskolor. Palettskolan i Lund, Vallatorpsskolan i Sthlm och Svaneskolan i Lund.
På Palettskolan gick jag i klass 1-6a. Vi gick i samma klass hela tiden och tillslut hade vi i klassen typ växt ihop så mycket mycket att vi inte ville splittras när vi sedan efter sexan flyttades till Svaneskolan och blev 7-9a.
På Vallatorpskolan gick jag bara i ett par få månader i början av sexan, när min familj gjorde ett litet snedsteg och trodde att livet skulle bli lättare om vi flyttade till Sthlm. Men det blev det inte, den trippen slutade i en skiljsmässa, och vi flyttade ner till Lund igen. Men jag fick iallafall mycket fina vänner i Sthlm som jag fortfarande försöker hålla kontakten med.

Iallafall. Svaneskolan-tiden är väl den tiden som ligger mig varmast om hjärtat. Det var där allt hände. Där alla fanns. Jag minns hur jag och min vän Katrin brukade och sitta och smygröka i en portuppgång och hata hela Svane och strö rosenblad över gymnasiets förlovade tid, och vi längtade verkligen ihjäl oss.
Jag gillade grundskolan. Iallafall funkade det för mig.
Gymnasiet gillar jag också, men jag saknar Svaneskolan, det gör jag. Mer än vad jag trodde. Och det vet jag att Katrin också gör. Gud vad man trodde att allt skulle vara annorlunda.
Vi trodde att vi var så små, som skulle bli så stora. Men jag har fan inte växt en sentimeter, någonstans.
Nej, grundskolan i all ära. Jag kan sakna min klass, tryggheten efter nio år tillsammans. Jag kan sakna vissa lärare, kan sakna cafeterian, och att allt var så litet att man kände alla. Känslan av att vara störst och populärast på hela skolan.
Men gymnasiet är faktiskt bättre på många sätt. Nu gör jag vad jag själv vill. Jag är större och klokare, (det är jag faktiskt, jag lovar) Jag går i en klass där många delar mina intressen, och jag har lärt känna så fruktansvärt mycket nya människor. Så ja klagar inte.

Så, hoppas det var svar nog. Kan ju berätta att vi ska ta skolfoto imorgon. Det enda som är bra med att vi tar det klockan två på en ledig dag, är att jag har hela dagen på mig att gå igenom min garderob efter snygga kläder, och jag har fixamigg Filippa Bark går i flera timmar.
Jag har nog aldrig blivit riktigt nöjd med mina skolfoton. Jag hoppas på detta. Det sista någonsin.

Nu ska jag till stan och träffa Emmelinda. Vi ska shoppa =)
Hare Kung!