helvetelars

Anledningen är att jag inte har ett skit att göra. 

Jag kan berätta om igår, tex. Inte för att den var mer händelsefull än någon annan dag i mitt liv, men jag tar igår, för att den ligger närmast till hands. 

Iallafall, så började dagen med att jag försov mig en halvtimme. Hade jag gått på Polhem, hade det inte gjort så mycket. Hade jag gått på Katte eller Spyken, hade det inte gjort så mycket. 

Men nu går jag på Vipan, en skola man så smidigt har placerat långt ut åt helvete, och försover man sig en regnig dag, så kan man inte göra något åt saken. Det spelar ingen roll hur mycket man än stressar och skiter i nödvändigheter som att duscha eller äta frukost eller sminka sig. Försover man sig så att man missar bussen, så kommer man försent. Och då kan man lika gärna ta det lugnt. 

Nu förhöll det sig så att min mor var hemma och uppe, och erbjöd sig att köra mig till skolan, (det tackar man aldrig nej till, även om det innebär att man måste stressa lite). Men duscha hann jag iallafall, och mamma gjorde en macka till mig, som jag inte pallade äta upp, för jag hade så jävla ont i huvudet. 

Iallafall, till skolan kom jag, i tid och allt. Mitt mål med ett blankt närvaropapper börjar ta form. 

Svenska brukar vara rätt så roligt. Eller ja, roligt och roligt, men det är en av de få lektionerna man kan ta sig igenom utan att dö halvvägs iallafall. Men pga av mitt dunkande huvud och min onda hals, blev det en rätt jobbig upplevelse. 

Jag minns knappt ens vad vi pratade om, men jag tror vi pratade om Franz Kafka och tittade på en film om hans liv. Inte sådär jätte intressant, men jag slapp gräva fram mitt alldeles för stora anteckningsblock iallafall. 

När halva lektionen hade gått kunde jag äntligen andas ut. Mina enda två vänner kom till skolan. 

Sen hade vi ljud. Vi skulle lära oss ett program där man mixar ihop musik och tal till ett radioprogram, och fast jag ljög för min lärare och sa att jag såg vad han gjorde, fast jag satt snett bakom datorn, så lyckades jag faktiskt lära mig det. Iallafall kunde jag igår. 

Efter det trodde lyckliga lilla jag att vi slutade, men ack så fel man kan ha. Nu var det dags för första lektionen projekarbete. Blåögd som jag är, och kanske lite fördomsfull, antog jag att det inte bara var jag som inte hade lämnat in en idéskiss till proketarbetet. När jag sen satt där, med alla andra media treor, och var den enda som inte hade blivit inplaserad i en grupp efter utebliven idéskiss kände jag mig lite dum. 

Men tillslut blev jag placerad i en grupp, och idag ska jag skriva den förbannade idéskissen. 

Sen slutade vi äntligen, och jag mådde illa på bussen in till stan. Där mötte jag mig kära mor. Vi skulle gå till banken och fixa mitt bankkort, som jag glömt aktivera. Det gick rätt snabbt. Så snabbt faktiskt att jag hann åka enda till Östra Torn och hämta min cykel, på samma bussbiljett som jag åkt med från skolan. (dagens vinst, I guess)

På bussen ringde min mor för att tipsa om en affär som hade rea på balklänningar, så dit tog jag mig, efter att olyckligt nog råkat mejja ner en gamal farbror på cykel precis utanför Domkyrkan. Som det kan gå. 

Och till klänningsaffären kom jag. Fina grejer fanns där, men inget i min storlek. 

Sen fick jag änligen åka hem. Jag minns knappt vad jag gjorde där hemma. Men jag tror jag åt en nektarin. Sen kom min lyckliga stund på dagen, när mamma berättade att vi skulle äta bacon och potatisbullar till middag. Kan man bli lyckligare? 

Sen åt jag. Efter maten gick mamma till jobbet, och Hampus kom för att hålla mig sällskap och titta på Mean Girls. Jag har sett den typ fem gånger, men jag gillar den ändå fortfarande. 

Mitt i filmen insåg jag att det saknades något i mitt hus. Min hund. 

Så det var bara till att ut o leta i mörkret efter min kära jycke, som envisas med att vägra stanna kvar hos oss. Vad gör vi för fel? 

Men vi hittade henne. Och vid elva fick jag äntligen krypa ner i min säng, som var extra skön just den här dagen. 

Slut på min måndag. 

Nu ska jag återgå till att ha min text lektion. Vi har text i sex timmar varje tisdag, och jag fick precis veta att idag skulle vi göra färdigt gamla arbten. Kul för mig som är klar med allt. Det är i sådana här lägen som onödiga blogg-inlägg föds, som ingen ändå pallar läsa. 

Hare Kung!