Torsdag - i grannes hus är det alltid ljust och fint
Jag hatar att vara sjuk.
Precis allt man gör blir så himla mycket jobbigare.
Och ingen tycker synd om mig. Här kommer jag hem och slänger mig snörvlande i soffan och förväntar mig att mamma ska komma och känna på min panna och hiva upp glass och säga att det är den bästa medicinen mot en förkylning. Men gör hon det kanske?
Nä, hon slänger min fjäde påminelse från tandläkaren i knäet på mig och talar om att jag bannemej får ringa nu.
Sen får jag själv gå ner och hämta glass till mig själv, och med min ynkligaste stämma, ringa till tandläkaren och boka till. I november! Lycka till att jag kommer komma ihåg det. Jag har redan glömt bort vilken tid det var.
Så det blev ingen bio för mig ikväll, och glassen var inte alls så god, och den hjälpte inte alls så bra som den brukar. Så jag gav upp när jag hade kollat på Sjunde Himlen och gick upp och gjorde mina läxor. Jag är så duktig.
Nej, ikväll ska jag äta upp alla de tjugo kanelbullarna jag och Hampus bakade igår och titta på Idol och Heros.
Det är jag bannemej värd. Och sen snälla, kan jag bara bli frisk??? Jag pallar inte mer. Det är verkligen skit jobbigt.
Jag har ont i exat varenda del av min kropp. Jag är trött i hela mitt huvud och allt värker. Jag får flashbacks från alla mina sjukaste stunder i mitt liv hela tiden. Jag minns knappt hur det känns att vara frisk. Ja, mina vänner. Så illa är det ställt.
Jag tror jag ägnar mig åt att tycka synd om mig själv alldeles för mycket. Jag ska istället bli en glad människa. Därför har jag bestämt mig, att så fort jag får tillbaka mitt bankkort, och min hälsa tillåter, ska jag gå ut och spendera halva min lön på grejer till bara mig själv. (och Hanna, som fyller år!). Det ser jag fram emot. Jag behöver så himla mycket grejer. En jacka skor, mössa, vantar, koftor, tröjor, ja allt. Jag är nog inne i en liten kläd-deprision. Just nu är allt jag har i min garderob extremt fult.
Nu ska jag gå ner och titta på TV igen. Vi har inget mer att äta, och det är lite synd. Jag tycker att TV upplevs bäst med något i munnen. Men jag får väl försöka överleva.
Hare Kung!
(detta är jag när jag är sjuk!)
(okej, det var ett skämt. Så ser jag inte ut. Inte ens när jag inte är sjuk ser jag ut så. Det är sånna once in a lifetime moments, som måste förevigas, annars tror ingen på en när man säger att man kan vara söt ibland!)
Precis allt man gör blir så himla mycket jobbigare.
Och ingen tycker synd om mig. Här kommer jag hem och slänger mig snörvlande i soffan och förväntar mig att mamma ska komma och känna på min panna och hiva upp glass och säga att det är den bästa medicinen mot en förkylning. Men gör hon det kanske?
Nä, hon slänger min fjäde påminelse från tandläkaren i knäet på mig och talar om att jag bannemej får ringa nu.
Sen får jag själv gå ner och hämta glass till mig själv, och med min ynkligaste stämma, ringa till tandläkaren och boka till. I november! Lycka till att jag kommer komma ihåg det. Jag har redan glömt bort vilken tid det var.
Så det blev ingen bio för mig ikväll, och glassen var inte alls så god, och den hjälpte inte alls så bra som den brukar. Så jag gav upp när jag hade kollat på Sjunde Himlen och gick upp och gjorde mina läxor. Jag är så duktig.
Nej, ikväll ska jag äta upp alla de tjugo kanelbullarna jag och Hampus bakade igår och titta på Idol och Heros.
Det är jag bannemej värd. Och sen snälla, kan jag bara bli frisk??? Jag pallar inte mer. Det är verkligen skit jobbigt.
Jag har ont i exat varenda del av min kropp. Jag är trött i hela mitt huvud och allt värker. Jag får flashbacks från alla mina sjukaste stunder i mitt liv hela tiden. Jag minns knappt hur det känns att vara frisk. Ja, mina vänner. Så illa är det ställt.
Jag tror jag ägnar mig åt att tycka synd om mig själv alldeles för mycket. Jag ska istället bli en glad människa. Därför har jag bestämt mig, att så fort jag får tillbaka mitt bankkort, och min hälsa tillåter, ska jag gå ut och spendera halva min lön på grejer till bara mig själv. (och Hanna, som fyller år!). Det ser jag fram emot. Jag behöver så himla mycket grejer. En jacka skor, mössa, vantar, koftor, tröjor, ja allt. Jag är nog inne i en liten kläd-deprision. Just nu är allt jag har i min garderob extremt fult.
Nu ska jag gå ner och titta på TV igen. Vi har inget mer att äta, och det är lite synd. Jag tycker att TV upplevs bäst med något i munnen. Men jag får väl försöka överleva.
Hare Kung!
(detta är jag när jag är sjuk!)
(okej, det var ett skämt. Så ser jag inte ut. Inte ens när jag inte är sjuk ser jag ut så. Det är sånna once in a lifetime moments, som måste förevigas, annars tror ingen på en när man säger att man kan vara söt ibland!)
Kommentarer
Trackback
