Torsdag - how to make a man smile

Sitter i skolan. Gjorde mitt filosofiprov på tjugo minuter. Så motiverad är jag att skriva om den fria viljan verkligen är fri eller inte. 
Nu har jag bara en lektion kvar, och sen bär det av till körskolan, för gues what!? SNART ÄR JAG KLAR. Tre veckor till teorin, och i tisdags klarade jag att fickparkera utan några problem. Guud, va duktig jag är! :):):):)

Och igår kom brunisarna hem. Iförsig har jag än så länge bara fått inspektera Helenas bruna hy, och jag måste säga att efter sex solningar på två veckor, känner man sig lite överflödig. Jag menar, vad trodde vi? Och vi satt ändå där, jag och Siri och inspekterade våra "brunbrända armar" och tänkte, "shit, tänk så är vi brunare än dom!!!" HAHA, vad trodde vi? Bredvid bruna Helena ser vi precis lika vita ut som alla andra. 
JAG VILL OCKSÅ ÅKA UTOMLANDS!!!!!!!!!!!!!!

Och snart är det praktik. Har jag skaffat någon? Svar:nej. Jag suger. Hade så himla gärna velat kunna kryssa över Skaffa praktik-punken på min to do-list, som jag gjorde när jag var satsig en afton. 

Bara psykologi lektionen kvar, lätt den bästa lektionen vi har. 

Det finns en lite charm i att det finns en person i mitt liv som vet allt om mig (och vice versa..). Det är mysigt liksom. Men ibland går det lite för långt. 24 timmars ständig bevakning. Det blir svårt att leva som man alltid har gjort, allt missuppfattas så himla lätt. Och plötsligt börjar man kanske inse, att man inte känner varandra så bra som man trodde. För hade man gjort det, hade inget missppfattats. Då hade du vetat, hur oskydligt det är. Att det inte betyder något mer än, att det är så här jag är. Så jag alltid har varit. 
Men jag antar att det bara är en liten del i det som kallas att växa upp. Man får väl acceptera och börja förändra sig. 

Hare Kung

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0