helvetelars

många av min pojkväns kompisar tror att jag gillar dom, att jag vill lära känna dom bara för att dom är kompisar med min pojkvän. att vi har något slags förhållande med varandra.

- det har vi inte! abolsut inte.

jag hatar, nej, hatar är ett starkt ord. men jag ogillar de flesta av min pojkävns kompisar. inte dom som personer, jag känner inte dom, så det ska jag inte säga. men jag hatar vad dom gör med honom. de får honom at vara elak mot mig. de säger inte de till honom, men de förvandlar honom, med hjälp av deras närvaro, till någon som skiter i mig, som vill spela cool. det är inte helt okej.

men det jag hatar mest? att de sitter där, och speciellt hans tjejkompisar, som enligt min pojkävn hjälper honom mycket och ger honom råd. och just dessa tjejer, som ska hjälpa honom med allt, sätt där, den kvällen och kände inte ens att de var tvunga att påpeka, eller försöka hindra vad som höll på, och slutligen också hände..
och då tänker jag inte på mig själv, dom behöver inte bry sig om mig alls. men om dom nu känner hampus så väl som dom ger sken av att göra, borde dom också veta att hampus tycker om mig. han var as full, vilken bra kompis försöker inte hindra deras kompis från att göra ett stort misstag, som inte bara sårar kompisen utan också någon annan?

det är BARA hans fel, det som hände. men var fanns alla de där kompisarna som säger sig stå så nära honom, som säger sig hjälpa honom. var fanns dom? varför lät dom bara det hända?
och varför tror dom att jag ska gilla dom då??

det var bara de..

Hare Kung