helvetelars

När min mamma var i min ålder hamnade hon i en liten livskris. Hon hade nämligen, några år tidigare drabbats av blindtarmsinflamation och därför kände hon att om det inte hade varit för att hon hade levt i ett så modernt samhälle hade hon dött av detta. Detta gav henne en livskris som innebar att hon inte kände att hon egentligen borde finnas..

Och nu känner jag att jag har hamnat i en liknande livskris. Fast min kris handlar inte om blindtarmen, utan om preventivlmedel (jag och min mamma lever i olika världar..)

Om mindre än en månad fyller jag 20 år och måste börja betala för att ha säkert sex. Japp, så är det. Om mindre än en månad måste jag börja betala för att få göra något som anses naturlig, något som till och med kan få dig att må bättre. Och jag måste inte bara börja betala för att få ha sex, jag måste även stå och välja hur mkt stryk jag ska utsätta min kropp för, för att få betala för att ha sex. Ska jag proppa mig full med hormoner? Ska jag operera in hemska föremål i min kropp, som gör ONT att sätta in? Och dessutom ska jag betala för det.

Jag kommer aldrig kräva att Hampus och jag ska dela på kostnaden för preventivmedel så länge vi är tillsammans. Jag ser det som en självklarhet. Faktiskt.

Men så, tillbaka till min livskris. Igår när jag låg i sängen och tänkte på alla problem, all smärta och alla pengar det krävs bara för att få knulla lite, kände jag bara att nä, jag pallar inte. Jag vill inte vara kvinna. Jag vill inte bli 20. Jag vill inte!!
Finns det folk man kan gå och snacka om sådana här kriser med? För jag pallar inte.

Nu ska jag gå och råna ungdomsmottagningen på kondomer!
Hare Kung