helvetelars

Det här inlägget skulle jag vilja dedikera till Sam i Lord of the Rings.
Jag tycker att han får alldeles för lite uppmärksamhet för sina enorma uppoffringar genom hela filmen. Utan honom hade ju för fan Frodo aldrig klarat att förstöra ringen. Jag tycker mest att Frodo går och blir galen och tillfångatagen och yrar hela tiden, men Sam är alltid skärpt och tappar inte fattningen genom hela resan. Men får han något cred för de? NÄE. Får han något för att han BÄR Frodo upp sista biten till lava-stället? Nä, han får knappt en enda inzomning.

Så TACK Sam, för att du hängde på när Frodo gav sig ut, utan dig hade Midgård varit förstörd för lääänge sen. Frodo är ingenting utan dig. Han är knappt någonting ändå.

Så, nu var det gjort.
Och vad är det för skit att Systemet har stängt idag? Det är väl en helt vanlig dag? Hade nästan hoppats på lite mellandags rea eller något.

Oh well. Nu ska jag vänta in Helena och gnälla lite.
Hare Kung


The Real Lord of the rings!!

Jag känner mig som The Grinch (som föresten går på TV om 20 minuter..) just nu. Bitter sitter jag för mig själv i ett stort tomt hus och trycker med hat-kärlek i mig jul-choklad-godis.
Och om några timmar kommer den lilla flickan (Hampus) komma klättrande för att hämta ner mig till Who-town där alla jul-älskande Who:are (Hampus familj) ska lära mig att älska och fira jul.
Det här kan bli spännande.

Igår somnade jag i ett hav av packet-papper efter att girigt att ha slitit upp alla presenter mamma lämnat hemma till mig (men i mitt försvar var klockan över tolv när jag började riva upp presenterna) och jag måste säga att jag är överraskad. Mamma har överträffat sig själv, jag ville inte lämna tillbaka något alls. Mycket bra.

Som protest mot julfirande sa jag inte God Jul till en enda kund idag på jobbet, och jag ska fortsätta mina protester mot allt som har med julen att göra (efter att jag har ätit upp min choklad-tomte..) Jag ska INTE se Kalle Anka, jag ska se Anna Anka och höja hennes tittarsiffror med 100% och sen ska jag inte sätta på mig ett enda rött plagg ikväll. Jag ska vara svart.

Men God Jul kompisar.

Hare Kung

många tjatar alltid om att Alla Hjärtans Dag är det sämsta påhittet någonsin, för att alla som inte "har någon" blir ännu mer påminda om just detta.. (btw, förra Alla Hjärtans Dag gick vi ut fem tjejer och käkade på restaurant tillsammans, och sen drog vi ut och blev fulla. MYCKET roligare, och på restauranten fick vi hjärt-choklad på tallrikarna, dubbel-score!!) Men jag tycker faktiskt inte att Alla Hjärtans Dag är den värsta, jag menar, om det är något Samantha i SATC har lärt oss är det väl att man inte behöver en man för att vara lyckligast på jorden..

Jag tycker faktiskt (och nu kommer många hakor att tappas, men låt mig prata klart..) att JULEN är värre.
Alla förväntas inte längre att ha en partner, men ALLA förväntas ha en kärleksfull familj att spendera julen med. Är det någon dag på året depresioner utbryter, så måste det väl vara hos dom som tvingas fira jul ensam. Inte för att det egentligen skulle vara något hemskt, det är bara en dag som alla andra, egentligen, men pressen på att ha en kärleksfull familj som vill umgås med en är ju enorm!!

Som jag kanske har nämnt någon enstaka gång, så är inte julen riktigt min grej.. Jag vet inte varför, det bara är så. Och det här året ligger jag i riskzonen för att få spendera min jul heeelt ensam. Och jag har skit mycket ångest. Jag har aldrig lagt någon större vikt alls vid julfirande, och julkänslan infinner sig helt enkelt inte längre, men jag fullkomligt fasar över att vakna upp helt ensam på julaftonsmorgon. Varför är det så?

Jo, för att det var någon som för en jävla massa år sedan kom på den korkade idén att göra julen till en familje-högtid, när man ska va tillsammans och njuta av varandras sällskap. ALLA andra traditioner har på ålderns höst gått från att vara familje-traditioner till fest-dagar (nyår, midsommar, födelsedagar..) som man kan spendera med vänner eller en fet påse godis och en skit bra film, men julen ska likförbannat bli kvar som en familjetradition. SKIT.

Imorgon ska jag jobba, för första gången på flera år, känns det som. 10 timmar. Jag kommer var D Ö D.
Önska mig lycka till.
Och just de.. God Jul.

Hare Kung

HA! Idag klagade Hampus på vädret. Det värmde i kylan ska jag säga.
Han är en utav dom som älskar julen mest av alla jag känner (och också den som är mest besviken när allt är över pga för höga förväntningar...) och jag har aldrig hört honom säga ett ont ord om snö och jul. Men idag kom det, när vi efter tre timmar på stan, och i blöta kalla skor var tvugna att gå hem. Då KLAGADE han. HA! The weather get's to us all :)

Iallafall. Nu har jag två julklappar kvar. De kommer imorgon. Sen är jag game iallafall.
Jag är inget för julen alls. Bryr mig inte det minsta om jag missar Kalle Anka. Förra julen jobbade jag till klockan tre, öppnade lite presenter, åt kyckling till kvällsmat med mamma, gick en promenad med Siri och Rebecca och gick och la mig klockan åtta. Stämning!

I år vet jag inte hur det blir. Får jag mitt jobb tillbaka (ja, jag fick tummarna ur röven idag och ringde..) så spenderar jag min jul alena, om inte blir det möte med hela tjocka släckten. (Det var en överdrift, vår släckt är skiiit liten. Det var mitt största komplex när jag var liten; att jag bara hade fyra kusiner. Rebecca hade typ 32432 kusiner, och jag var sååååå avundsjuk när hon la komentarer som "i år ska jag träffa en kusin jag aldrig har träffat förut" eller "jag vet inte ens vad alla mina kusiner heter". Jävlar, vad tuff jag tyckte att hon var....)

Vi får se. Men jul är helt enkelt inte min grej. Det är inte mysigt, maten är inte god och jag blir alltid besviken på presenterna!

Hare Kung


Jag skrattar inte - jag gråter..

detta suger. brutalt.

okey, jag ska iallafall försöka ta mig an en lite positivare attityd mot det här vädret eftersom det verkar som att jag inte magiskt kommer att förflytta mig tillbaka till Sydney (eller något annat varmt ställe..) den närmaste tiden, utan faktiskt bli kvar här ett tag..

Så, första positiva grejen jag kommer på med snö är, att det blir ljusare. Mer kan jag faktiskt inte komma på, men ni får ge mig lite cred, den satt låångt inne..

Har varit på stan med mor min idag. CYKLADE upp till stan. Första gången jag tar mig så långt sen jag kom hem, utan bilens hjälp. Det är deppigt att gå på stan när man inte kan handla. Jätte deppigt.
Sen träffade jag Helena och vi tog en liten tur på stan vi med, försökte växla mina mynt utan större lycka, och sen gick jag och solade och låtsades att jag låg på en strand i 20 minuter. Jag hade inte ens fläkten på, utan NÖJT av svetten.

Ikväll bjuder Clara på mat. OTROLIGT trevligt initiativ. Jag kan inte hjälpa det, men alla mina vänner med egen lägenhet älskar jag liiite mer, än dom andra. Förlåt, men så är det!

Hare Kung



Mys-gäng.

Just nu är det liiite julkänsla ändå, att ligga o knappra på datorn upplyst av adventsljusstaken, MEN jag måste påpeka att jag har dragit ner persiennerna. Jag vill inte se helvetet utanför.

Snö är INTE mysigt. Inte alls. Jag vet inte hur många gånger jag har räknat upp det negativa med snö, men ingen verkar lyssna, och alla går liksom runt och myser. (?????)

Snö är endast positivt om man vill åka skidor. Kan man det i Skåne? NÄE, det kan man inte. Så vad i helvete ska det snöa här för?
Må hända att det är mysigt om man vill åka pulka. Men vill man det när man är 20 bast? NÄE, det vill man inte.

Nu kommer jag får 83742934 (eller två..) kommentarer från kompisar som påpekar att "det faktiskt är jätte roligt att åka pulka fortf.." Men det är bara vad ni TROR. Och så drar man med sig ett tjejgäng ut, glömmer bort hur pinsamt det faktiskt är att vara 20 och stå på bussen med pulkor och täckbyxor (vem försöker vi lura, vi bryr oss om vad andra tycker...) och sen står man där på St Hans Backar. Åker och tjuter av skratt i typ, 10 min?, innan man blir för blöt, för kall, har för ont och sen är det inte kul längre. Så nej, barnlekar ÄR helt enkelt inte kul längre, hur mycket vi än försöker lura oss själva att vi fortf har "barnasinnet" i oss.Face it, det har vi inte. Se bara på julkalendern. Den var INTE bättre förr. Vi var yngre!!!

Och visst, snö kan vara fint innifrån, se vackert ut på håll. Men snöar det ute är det fysiskt omöjligt att hålla det just där, ute. Helt plötsligt finns det i hallen, tack vare alla blöta skor, och så får man blöta strumpor och huset blir skitigt. Sen blir man förkyld, och då har man plötsligt fått snön I SIG. Och så blir vantar och mössor blöta och måste hängas på tork, och då har man det plötsligt i duschen. Det är överallt, och inte alls lika mysigt längre. Jag ger det 10 minuter också.

SÅ SUTA ÄLSKA SNÖ.

Hare Kung

Hemma igen.
Det känns sjukt.
Sitter i soffan, har fortfarande lite problem med sömnen. Men idag sov jag till åtta. FRAMSTEG!

Jag har inget att säga om vädret. Det är bara HEMSKT. det är så jävla kallt.
Men jag börjar ta mig tillbaka. Ska bara bli av med det jävla halsontet, så ska nog allt lösa sig.

Men FAN, vad jag längtar tillbaka. De sista dagarna i Sydney var heaven. Verkligen. Jag kommer aldrig glömma min tid där. Det var det bästa i mitt liv. Verkligen. Jag kommer aldrig komma över hur bra det var. Det finns inte ord. Folk ber mig att berätta, men vad ska jag säga? Jag vet inte..

Jag saknar det.

Hare Kung


Jag och Camilla

Emilien jag och Roberto.

The Eastern

BONDI BEACH!!!

DET ÄR ÖVER. det är äntligen över!!! herregud. jag är fortfarande inte helt återställd!

drar det lite snabbt för er som är intresserade!
efter min panikmorgon, tog iallafall jag, Tim, Marko och Loris en taxi till stället där it all went down. var fortfarande lite skakig efter morgonens äventyr.

sen fick vi anmäla oss, och efter en stund gå in i den stora salen där vi skulle spendera de närmaste sex timmarna. tror vi var ca 100 svettiga personer som slog oss ner vi varsin liten bänk. allt man fick ha med sig var en genomskinig flaska med genomskinligt vatten. varmt där inne var det också.
och sen drog det igång.

någon gång ibland hade vi en 10 minuters paus, men eftersom dom tydligen försökte testa oss i överlevnad fanns det såklart inte ens enda liten närliggande butik där man kunde köpa något. det var bara att uthärda helt enkelt.

jag tror allt gick bra, men jävlar vad tungt det var alltså! och nu är det så äääääntligen över. har fått i mig lite mat och börjar bli levande igen. och ikväll ska det firas, så grymt mycket.

Hare Kung

HERREGUD, säger jag bara.

vet inte riktigt hur jag ska tolka det här, men min morgon har inte precis varit den bästa. jag vaknar av mig själv, och inser i panik ATT JAG HAR FÖRSOVIT MIG. jag har missat taxin jag skulle ta med en kvart.

I panik skjuter jag ur sängen, rusar ner till bensinstationen för att köpa frukost, samtidigt som jag i panik ringer en ny taxi.
men vet ni hur svårt det är att beställa en taxi på engelska till en röststyrd dator när man inte ens vet var man ska??? tänk er buss-bruttan, fast på engelska..

iallafall, efter många om och män lyckas jag få en taxi, och precis när jag har lagt på inser jag, jag är inte sen. JAG ÄR EN TIMME FÖR TIDIG!!! en jävla tur måste jag säga, att jag inte vinkade till mig en taxi o bara åkte!!!

så nu sitter jag här och äter frukost och försöker återfå min normala puls.
jävla morgon alltså, är allt detta ett bra eller dåligt tecken????

Hare Kung

Herregud, kan ni förstå att jag snart är hemma!?
c-c-c-crazy.

sitter just nu o väntar på att camilla ska komma hem från skolan, är otroligt uttråkad. Vi ska ner på stranden idag. Härligt! Igår blev det en heldag på stranden as well. Jag gillade det, min färg i ansiktet, inte lika mycket!

På kvällen var vi hemma hos Yohan och firade min sista måndag. Sorligt, men ändå kul, om ni förstår vad jag menar.

Och jag var ju som sagt i Melbourne i helgen, det får jag inte glömma. Speciellt inte hotellsängarna. OH MY GOD, så jävla underbart. Eftersom vi flög ganska tidigt, och det hade varit party dagen innan, var vi ganska så döda på torsdagkvällen. Men det var ändå ganska så okey när vi kröp ner bland de vita lakanen, slog på teven och åt massvis av choklad. Perfekt sett att börja resan.

Fredagen spenderade vi med att gå genom hela Melbourne i princip. Vi gick så mycket att vi fick träningsverk. Lite shopping blev det, god lunch och jag tror vi lyckades ta fel spårvagn tre gånger. På kvällen lyckades vi, av någon okänd anledning, helt oventande hamna på en privat julfest för alla anställda i hela NWS på FitnessFirst. Ganska uppenbart att vi stack ut, både kroppsligt och eftersom alla där redan var bekanta sedan innan. Men kul hade vi.

På lördagen var det dåligt väder, och Sex and the city marathon på teve, jag menar. Vad hade ni gjort?? Nä, just de. Så vi beställde upp frukost på rummet, tittade på teve tills vi fick dåligt samvete och sen gick vi ner och åt lunch. Eftersom vi inte bodde inne i staden, utan en bit utanför centrum, spenderade vi resten av dagen med att gå runt där, titta lite i affärer och se stranden.

Och söndag var hemresedagen och vi checkade ut tre timmar för sent och gick på en marknad och väntade läskigt många timmar innan vi "äntligen" var tillbaka i Cranburry house igen, som såg ut som skit som vanligt. Love it.

Imorgon är det dags för sista exam, sex timmar utan paus och sen jävlar ska jag leva de sista dagarna.
Förlåt för ett långt inlägg, det är kompensation för uteblivna inlägg de senaste dagarna.

Hare Kung

Idag är det alltså dags

Mitt första riktiga prov går av stapeln om bara några timmar.
För att förbereda mig har jag sovit i 13 timmar och är just nu tröttare än någonsin. Har även tvättat lite. Och snart ska vi ut o äta denmest ohälsosamma men godaste lunchen vi kan hitta. Bra va!?

Är inte nervös än, men det kommer nog när jag sätter mig i det jävla rummet och ska ta till orda.

WELL.
Klockan sex på mogonen er tid, HÅLL TUMMARNA!!!

Hare Kung