Tisdag - what you said
många tjatar alltid om att Alla Hjärtans Dag är det sämsta påhittet någonsin, för att alla som inte "har någon" blir ännu mer påminda om just detta.. (btw, förra Alla Hjärtans Dag gick vi ut fem tjejer och käkade på restaurant tillsammans, och sen drog vi ut och blev fulla. MYCKET roligare, och på restauranten fick vi hjärt-choklad på tallrikarna, dubbel-score!!) Men jag tycker faktiskt inte att Alla Hjärtans Dag är den värsta, jag menar, om det är något Samantha i SATC har lärt oss är det väl att man inte behöver en man för att vara lyckligast på jorden..
Jag tycker faktiskt (och nu kommer många hakor att tappas, men låt mig prata klart..) att JULEN är värre.
Alla förväntas inte längre att ha en partner, men ALLA förväntas ha en kärleksfull familj att spendera julen med. Är det någon dag på året depresioner utbryter, så måste det väl vara hos dom som tvingas fira jul ensam. Inte för att det egentligen skulle vara något hemskt, det är bara en dag som alla andra, egentligen, men pressen på att ha en kärleksfull familj som vill umgås med en är ju enorm!!
Som jag kanske har nämnt någon enstaka gång, så är inte julen riktigt min grej.. Jag vet inte varför, det bara är så. Och det här året ligger jag i riskzonen för att få spendera min jul heeelt ensam. Och jag har skit mycket ångest. Jag har aldrig lagt någon större vikt alls vid julfirande, och julkänslan infinner sig helt enkelt inte längre, men jag fullkomligt fasar över att vakna upp helt ensam på julaftonsmorgon. Varför är det så?
Jo, för att det var någon som för en jävla massa år sedan kom på den korkade idén att göra julen till en familje-högtid, när man ska va tillsammans och njuta av varandras sällskap. ALLA andra traditioner har på ålderns höst gått från att vara familje-traditioner till fest-dagar (nyår, midsommar, födelsedagar..) som man kan spendera med vänner eller en fet påse godis och en skit bra film, men julen ska likförbannat bli kvar som en familjetradition. SKIT.
Imorgon ska jag jobba, för första gången på flera år, känns det som. 10 timmar. Jag kommer var D Ö D.
Önska mig lycka till.
Och just de.. God Jul.
Hare Kung
Jag tycker faktiskt (och nu kommer många hakor att tappas, men låt mig prata klart..) att JULEN är värre.
Alla förväntas inte längre att ha en partner, men ALLA förväntas ha en kärleksfull familj att spendera julen med. Är det någon dag på året depresioner utbryter, så måste det väl vara hos dom som tvingas fira jul ensam. Inte för att det egentligen skulle vara något hemskt, det är bara en dag som alla andra, egentligen, men pressen på att ha en kärleksfull familj som vill umgås med en är ju enorm!!
Som jag kanske har nämnt någon enstaka gång, så är inte julen riktigt min grej.. Jag vet inte varför, det bara är så. Och det här året ligger jag i riskzonen för att få spendera min jul heeelt ensam. Och jag har skit mycket ångest. Jag har aldrig lagt någon större vikt alls vid julfirande, och julkänslan infinner sig helt enkelt inte längre, men jag fullkomligt fasar över att vakna upp helt ensam på julaftonsmorgon. Varför är det så?
Jo, för att det var någon som för en jävla massa år sedan kom på den korkade idén att göra julen till en familje-högtid, när man ska va tillsammans och njuta av varandras sällskap. ALLA andra traditioner har på ålderns höst gått från att vara familje-traditioner till fest-dagar (nyår, midsommar, födelsedagar..) som man kan spendera med vänner eller en fet påse godis och en skit bra film, men julen ska likförbannat bli kvar som en familjetradition. SKIT.
Imorgon ska jag jobba, för första gången på flera år, känns det som. 10 timmar. Jag kommer var D Ö D.
Önska mig lycka till.
Och just de.. God Jul.
Hare Kung
Kommentarer
Trackback
