helvetelars

ah panik. min mammas amerikanska vän har addat mig på face, och börjat skriva till mig och jag får panik av sådant. jag vill tro att jag ändå är hyggligt bra på engelska. jag vet att jag suger på att stava, men det gör jag i svenska också, så jag ser inte det om okunskap utan mer bara som ett personligt litet handikapp, typ som att jag inte kan laga mat eller skapa något med mina händer..

men sedan, varje gång mina kunskaper verkligen ska sättas på prov, typ som nu, eller när en kund på jobbet pratar engelska med mig, låter det verkligen förjävligt. jag står där som ett jävla fån och kan varken hitta orden eller uttala dom ens lite fint. så jävla störigt, för så fort den engelska kunden har gått, står jag där och tänker ut skit bra meningar på engelska som jag HADE kunnat säga, om jag inte hade fått hjärnstopp precis i den sekunden. varför är det alltid så?

hemma, när man läser upp sitt engelska-tal i ensamhet, låter man som värsta engelskpersonen, men när man väl står där framför klassen fastnar orden på tungan och man låter verkligen, ja svensk! sjukt störigt.

har också insett att ingen överhuvudtaget bryr sig om vad jag gör på dagarna, så jag skiter i att berätta. men till alla er som har dissat min blogg för att det bara står vad jag gör på dagarna kan jag ju säga en sak, just nu gör jag skiiit många as intressanta saker. suck on that!

Hare Kung


var tex i roskilde, men det tänker jag inte berätta om alls.....bwaha