helvetelars

Precis hemkommen från stranden, sådär skönt sandig så att allt man gör rivs. Ska snart duscha, och sen är det dags för mat.
Helgen var sjukt trevlig. Jag och Camilla har äntligen hittat den utlimata baren/klubben. Awesome.

Tänkte dock berätta något annat idag.
Jag vet inte hur många det är som läser som jag inte känner, men en gång hade jag 40 läsare, och så många vänner och bekanta har jag inte. Så några okända måste det vara.

Och till er tänkte jag berätta att jag ibland kan vara ganska glömsk. Vissa saker sitter som berget, jag kan fortfarande förnamnet på alla mina dagisfröknar osv. Men vissa saker lämnar min hjärna lika fort som de kom. Speciellt en sak, har jag väldigt svårt för, och det är det här med p-piller. Jag har alarm på min mobil, men lyckas ändå glömma det mer än jag kommer ihåg det. Dum uppfinning det där...

I VILKET FALL, så satt vi i godan ro ute på altanet, gänget och jag, när alarmet ringde. In knatar jag och sväljer det förbaskade pillret.
En sisådär sex, sju timmar senare rasar jag in på mitt rum igen, lite sådär små-lycklig ni vet, som man kan vara efter en utekväll. I vilket fall hade jag för läänge sedan glömt att jag tagit mitt piller.

Jag tror till och med att jag bokstavligt klappade mig på axeln när jag kom på det där med p-pillet. Och jag tänkte högt att "bra, karin att du kommer ihåg att ta p-piller, fast du är lite lycklig och det var så länge sedan du egentligen skullle ta den!" För jag vet ju hur ofta jag brukar glömma det. Jag var mäkta stolt när jag helt ovetandes svalde piller nummer 2 för dagen, och kröp till sängs.

Det var inte för än nästa dag jag insåg, sakta med säkert vad som hade hänt, och Camilla bekfrätade. Så mycket för den klappen på axeln liksom. Jag ska aldrig mer lita på mig själv...

Och frågan som vi nu alla ställer oss är såklart, vad händer nu???

Hare Kung