helvetelars

Det här är det absolut sjukaste jag någonsin gjort. Verkligen. Det är sjukt på olika sätt, det är både det galnaste jag gjort, och det vidrigaste jag gjort.

Att flyga helt ensam, i över 22 timmar var något av det tråkigaste och mest påfrestande jag varit med om. Allt gjorde ont, tankarna var alldeles för många, och tiden stod stilla. Lite panik i Bankok, men annars gick det väl ändå bra.

Och nu sitter jag här, i mitt lilla jävla rum. Har precis varit och handlat sjukt mycket mat tillsammans med en tjej jag inte minns namnet på. Vet inte om jag kommer äta den. Har i princip inte ätit något sedan jag kom hit. Har ingen matlust, och köket är något av det vidrigaste jag någonsin sett.

Jag tänkte inte ljuga och säga att Sydney är asfett, för det tycker jag inte. Det är förjävligt att vara på andra sidan jordklotet helt ensam, utan någon ann luta sig mot om något skulle gå fel. Man får inte slappna av en sekund.

Omständigheterna gör ju inte precis saken bättre. Vädret är dåligt, tro det eller ej. Går runt och fryser. Min klass består enbart av tyskar som snackar tyska med varandra. Det var som att få en flashback från Spyken när alla försvan iväg på lunchen och jag satt ensam på ett torg och åt en müslibar. Ja, jag är mobbad, igen. Och jag hade säkert kunnat skratta åt det, om jag hade någon att skratta med.

Jag vet att det bara har gått en dag. Och jag vet att jag är utsvulten, uttorkad och trött som fan. Så jag borde inte klaga. Men fan vad detta suger, fan vad det är jobbigt. Egentligen hade jag velat krypa ner i min säng och vila och läsa. Men jag kan inte, för jag MÅSTE ut o försöka lära känna folk.

Mamma, får jag komma hem?

Hare Kung