Lördag - you ll be damn proud of me
Igår började jag och Hampus prata om det här med att vara i sitt sinnes fulla bruk och när man faktiskt är det. Att vara i sitt sinnes fulla bruk måste ju vara när man tex ska fatta ett beslut eller ska göra ett val och inte påverkas av några yttre faktorer över huvud taget när man gör detta. Man kan helt enkelt tänka helt klart utan att något förhindrar eller distraherar en.
Att vara i sitt sinnes fulla bruk måste därför vara ett tillstånd som endast kan infalla under en viss tid. Puberteten tex går ju bort direkt, hur många vettiga beslut som INTE är påverkade av hormoner fattar man då liksom!? Precis som puberteten finns det ju fler uppenbara tillstånden, när man helt enkelt inte KAN vara i sitt sinnes fulla bruk, tex när man är påverkad av något (alkhol och dyl), när man är jätte gamal eller lider av någon sjukdom.
Men sen finns det också de där mindre uppenbara tillstånden, som man kanske inte tänkte spelar så stor roll, men som faktiskt hindrar oss från att vara i vårat sinnes fulla bruk (dom gör oss partiska av olika anledningar..) Tex när man är jätte trött, när man är skit hungrig, avundsjuk, när man är kär, när man är super kissnödig, osv osv osv. Förstår ni!? Alla de här tillstånden är relativt vanliga tillstånd som de flesta av oss befinner oss i flera gånger under dagen, och flera av oss har säkert tagit många beslut med en kurrande mage eller precis innan man måste springa till toaletten. Men är vi då helt säkra på att våra beslut och val inte har blivit påverkade av vår kurrande mage eller våra sprickfärdiga blåsor!? Näe, det kan vi ju inte!
Så jag har kommit fram till att tillståndet att vara i sitt sinnes fulla bruk är ett tillstånd som borde infalla någon gång mellan 25 och 55 års ålder (innan klimakteriet). Det är inte på jobbet och det är någon gång mitt på dagen då man inte har bråttom till något, och man är varken hungrig eller mätt, kissnödig eller lättad efter att precis ha tömt blåsan. Osv osv.. Fatta hur svårt det alltså är att vara i sitt sinnes fulla bruk! Och fatta gött.. så många nya ursäkter man precis har fått tillgång till....
"Nä men jag menade inte det, jag var inte i mitt sinnes fulla bruk, jag var hungrig.."
Men å andra sidan. Hur man man någonsin i framtiden våga lita på att det beslut man fattar eller val man gör är helt rätt, och inte hade blivit annorlunda om man bara hade gått på toa först, eller sovit på saken..!?
Nu ska jag återgå till att vara jätte sjuk.
Hare Kung
Att vara i sitt sinnes fulla bruk måste därför vara ett tillstånd som endast kan infalla under en viss tid. Puberteten tex går ju bort direkt, hur många vettiga beslut som INTE är påverkade av hormoner fattar man då liksom!? Precis som puberteten finns det ju fler uppenbara tillstånden, när man helt enkelt inte KAN vara i sitt sinnes fulla bruk, tex när man är påverkad av något (alkhol och dyl), när man är jätte gamal eller lider av någon sjukdom.
Men sen finns det också de där mindre uppenbara tillstånden, som man kanske inte tänkte spelar så stor roll, men som faktiskt hindrar oss från att vara i vårat sinnes fulla bruk (dom gör oss partiska av olika anledningar..) Tex när man är jätte trött, när man är skit hungrig, avundsjuk, när man är kär, när man är super kissnödig, osv osv osv. Förstår ni!? Alla de här tillstånden är relativt vanliga tillstånd som de flesta av oss befinner oss i flera gånger under dagen, och flera av oss har säkert tagit många beslut med en kurrande mage eller precis innan man måste springa till toaletten. Men är vi då helt säkra på att våra beslut och val inte har blivit påverkade av vår kurrande mage eller våra sprickfärdiga blåsor!? Näe, det kan vi ju inte!
Så jag har kommit fram till att tillståndet att vara i sitt sinnes fulla bruk är ett tillstånd som borde infalla någon gång mellan 25 och 55 års ålder (innan klimakteriet). Det är inte på jobbet och det är någon gång mitt på dagen då man inte har bråttom till något, och man är varken hungrig eller mätt, kissnödig eller lättad efter att precis ha tömt blåsan. Osv osv.. Fatta hur svårt det alltså är att vara i sitt sinnes fulla bruk! Och fatta gött.. så många nya ursäkter man precis har fått tillgång till....
"Nä men jag menade inte det, jag var inte i mitt sinnes fulla bruk, jag var hungrig.."
Men å andra sidan. Hur man man någonsin i framtiden våga lita på att det beslut man fattar eller val man gör är helt rätt, och inte hade blivit annorlunda om man bara hade gått på toa först, eller sovit på saken..!?
Nu ska jag återgå till att vara jätte sjuk.
Hare Kung
Kommentarer
Trackback
