helvetelars

Idag skrivs det historia i det Bergska hushållet. Johan, (min lillebror) håller för tillfället på att packa ihop alla sina leksaker för att förflytta dom till vinden. Det är alltså officiellt nu, min lillebror är stor. Inga mer bionicles eller helioptrar som låter, inga fler Lego-gubbar eller micro-machines.

Det här är stort. En dag man borde minnas. Dagen då sista barnet växte upp. Undra om han blir väldigt sur om jag går in och tar en bild? Borde ju egentligen skicka något till Maria, som missar denna händelse.

Jag minns faktiskt inte själv när mina barbie-dockor, gosedjur och dockhuset med dyrare inredning än oss flyttade upp på vinden. Men det var ett tag sedan, det kan jag lova. Kanske är detta en sådan dag som till slut kommer glömmas bort för Johan, men för mig, äldsta syrran, är det stort. Andra stora stundet som jag fortfarande väntar på är; första kyss-bilden på facebook, första flickvännen som presenteras, första märkliga ljudet bakom de stängda dörrarna, och slutligen, första icke påtvingade kramen.

Läskigt egentligen, att livet bara händer hela tiden. Att dagarna bara går, utan att man egentligen varken är medveten om dom, eller tar det på så stort allvar.

Hare Kung


Ganska skojig familj. Bild från Egypten. Maria är frånvarande pga ilska och detta är egentligen en typisk familje-bild på oss. Inte just att det alltid är Maria som är sur och vägrar vara rolig på foto. Utan bara att någon är det.. Sådana är vi, känslo-vrak, fulla av drama och jävligt roliga, om vi sätter den sidan till.