helvetelars

ni vet när man MÅSTE gå och lägga sig, för att man ska upp halv sex nästa morgon och jobba nio timmar. Då vill man inte gå och lägga sig. Man Kan nästan inte gå och lägga sig. Det finns för mycket att göra.

Och när man ska vara uppe, då är tanken på sängen så inbjudande att det finns inte.
Varför är det så?

Imorgon har jag en helvetesdag framför mig. Men just nu känner jag så fruktansvärt lite för att sluta mina blå, att det har gått så långt att jag nästan känner att Fuck It, jag får väl vara super trött imorgon då!! (ett beslut jag kommer ångra bitter imorgon, you dont have to tell me..)

Varför ska det faktum att jag jobba spegla hela mitt liv? Fan vad det är irriterande. Jobbar jag inte är jag antingen helt slutkörd från jobbet, eller har redan börjat nojja över nästa gång jag ska jobba.. Fritid finns inte. Det är något arbetsgivaren har hittat på för att få oss att tro att vi inte jobbar så mycket. Egentligen är vi på jobbet heeela tiden. Dag som natt. Iallafall om jag jobbar mycket. (och då måste jag ändå påminna mig själv om att jag inte jobbar hälften så mycket som vissa andra gör!)

Och det här med lediga dagar då. På mitt schema har jag max två lediga dagar per vecka. Och dessa dagar är ytterst sällan placerade efter varandra. Fatta press det blir då när man väl är ledig. Okey, jag har den här dagen helt ledig...EGENTLIGEN hade jag velat ta en sovmorgon, bara gå och dra mig hela dagen och bara slappna av....MEN, då hinner jag ju inte med NÅGOT av det jag drömmer om att få göra när jag jobbar, typ dra till stranden, hänga med polare, shoppa, träna, ta ett glas vin på kvällen, festa osv osv osv.
Och då sitter man plötsligt i en situation där man istället för att bara vila upp sig, har en dag, så fullproppad med grejer att man knappt hinner med. För att inte glömma ångesten över om man har glömt något. För då är det faktiskt FYRA dagar tills nästa lediga dag..

Nej fyfan för jobb..
Hare Kung