helvetelars

stod och damsög som bäst med mp3 skrikande i öronen när mamma ringer.
jag svarar och hör hur mamma nästan dör av glädje av att höra min röst.
"guuuud, vad skönt att få tag i dig" utbrister hon, "jag skulle precis ringa polisen!"
men Gud, tänker jag. Överdriver hon inte lite nu? Okey att jag inte har hört av mig när jag vaknade eller har kollat min mobil än, men det var faktiskt bara två timmar sedan jag slog upp di blåe.

igårnatt tampades jag med en big as fluga på mitt rum, som vägrade lämna mig ifred (hade Harald i tankarna hela tiden, men jag orkade inte riktigt..) Min sista lösning var att lämna dörren till mitt rum vidöppen, så att den kanske skulle flyga ut av sig själv under natten.

Jag lämnar aldrig min dörr öppen, så när övriga familjen vaknade på morgonen antog dom helt sonika att jag inte kommit hem kvällen innan, vilket resulterade i, när jag inte svarade på min mobil, en skallgång efter mig (som hela tiden låg och snusade sött i sängen..)

Så när mamma äntligen fick tag i mig höll hon på att dö av lättnad.
Så sjukt hur en liten detalj kan skapa så mycket panik!

Idag är det fredag, och det känns ju helt okey.
Dessutom är det oktober. tjoho vad tiden går fort.

Hare Kung