Onsdag - i fly
Nu är jag då officiellt utflyttad från Kanikgatan. Både sorgligt och lite spännande. Ett utav de mest spännande kapitlen i mitt liv har trotts allt utspelat sig på Kanikgatan. Men nu går vi vidare, blickar framåt och vart jag tar vägen nu avslöjar jag inte här. Dels för att man aldrig vet vilka psykos som söker upp en då, men också för att jag är nästan säker på att jag redan har berättat det in person för alla mina läsare redan....
Känner mig som en riktigt powerkvinna. Hade Blondinbella varit min kompis hade hon varit mäkta stolt just nu. HELT ensam har jag både lyckats flytta in och ut ur denna lägenhet. Ligger och eftersvettas i sängen just nu efter alla sjuukt tunga kartonger som jag har konkat alldeles alena. Galet vad mycket skit man har samlat på sig. Tio månader har jag bott där och det känns som att allt jag äger har typ femdubblats. Hur fan har jag lyckats med det liksom? Oh well.. nu finns precis varenda liten pinal jag äger nerstuvad i flyttkartonger och svarta sopsäckar o bara skriker efter att få packas upp igen. "Snaart, snart" lugnar jag och det kliar i fingrarna så ivrig jag blir. Det kommer bli en fröjd att få packa upp allt igen, för då har man liksom preciiis glömt bort exakt allt man faktiskt äger, och så blir man JÄTTEGLAD och känner att man har fått en massa nya prylar, helt gratis. Asbra!
Nej, dags att sova. Imorgon ska det flyttstädas. Känns jättebra att jag har packat ner alla rengöringsmedel och redan håller på att glömma att jag äger dom. Bra tänkt där, Karin.
Känner mig som en riktigt powerkvinna. Hade Blondinbella varit min kompis hade hon varit mäkta stolt just nu. HELT ensam har jag både lyckats flytta in och ut ur denna lägenhet. Ligger och eftersvettas i sängen just nu efter alla sjuukt tunga kartonger som jag har konkat alldeles alena. Galet vad mycket skit man har samlat på sig. Tio månader har jag bott där och det känns som att allt jag äger har typ femdubblats. Hur fan har jag lyckats med det liksom? Oh well.. nu finns precis varenda liten pinal jag äger nerstuvad i flyttkartonger och svarta sopsäckar o bara skriker efter att få packas upp igen. "Snaart, snart" lugnar jag och det kliar i fingrarna så ivrig jag blir. Det kommer bli en fröjd att få packa upp allt igen, för då har man liksom preciiis glömt bort exakt allt man faktiskt äger, och så blir man JÄTTEGLAD och känner att man har fått en massa nya prylar, helt gratis. Asbra!
Nej, dags att sova. Imorgon ska det flyttstädas. Känns jättebra att jag har packat ner alla rengöringsmedel och redan håller på att glömma att jag äger dom. Bra tänkt där, Karin.
Hare Kung
Kommentarer
Trackback
