helvetelars

Låt oss prata lite mer och det där sista.

Under hela mitt 22åriga liv har jag aldrig någonsin blivit av med en mobiltelefon. Varför? Därför att mitt liv ÄR min mobiltelefon. Jag skickar, och det är utan någon skam i kroppen jag avslöjar detta, 1500 sms i månaden. Det blir ungefär 50 sms om dagen. På riktigt. Oftast är det bara skit som skapas på min mobil, förvandlas till ettor och nollor för att sedan dyka upp på någon annans skärm. Oftast bara skit. Oftast inget vettigt. Men ack så vitalt för min egen del. Och nu är min mobil borta. Poff sa det, och så försvann den.

Ingen kan kontakta mig. Jag kan inte kontakta någon. Jag har därmed 100 uteblivna sms som inte har skickats än. Det kliar i mina fingrar, mitt hjärta slår snabbare och jag får oförklariga svettattacker. Igår låg jag på alla fyra i minst tre timmar och letade under allt som fanns att leta under. Men den finns inte. Den är borta.

Jag har insett det nu. Börjat acceptera. Satt och chattade med Halebop Support Susanna idag. Det är helt fucked up att Halebop inte har en telefonväxel.  Man måste liksom chatta sig fram till lösningar. Helt värdelöst. Jag har ingen aning om ifall denna Support Susanna existerar eller om hon är en robot, men jag blev så frustrerad tillslut att jag kallade henne för robot.. Hon svarade med en smily. Jävla idiot. Det är liksom inte läge att smila någon som, inte bara blivit av med en trogen och livsviktig kamrat, utan även precis insett att det kommer kosta asmycket för att få en ny.. DET ÄR INTE LÄGE ATT LÄGGA EN SMILY DÅ. Känner jag..

Hare Kung