Tisdag - run little girl
Hade tänkt skriva lite om min cykel. Vet att det är ett återkommande ämne här, och att många av er kanske sitter o känner "näääääe, inte den jäääävla cykeln igen, get over it".. men jag tänker inte get over it, jag tänker fortsätta älta, för det berör verkligen mig, och tar upp enormt mycket av min tankeverksamhet. så here we go..
Min cykel alltså. Hatkärleken till min cykel. Idag på väg till skolan försökte jag bestämma mig för om det är cykeln jag hatar, eller alla yttre faktorer som gör det så inihelvetes jobbigt att cykla jag hatar. Jag har i skrivande stund inte bestämt mig.
Ta det här min vind, exempelvis. Eller snarare motvind. Alltså jag blir så flyförbannad när jag cyklar och känner en stark vind trycka mig bakåt att jag på riktigt känner för att börja gråta, hoppa av cykeln, sparka till den lite dramatiskt och sen bara gå hem igen. Jag blir så jävla arg, helt enkelt.
Lite samma sak är det med små uppförbackar som aldrig tar slut. Korta monsteruppförsbackar är inte lika farligt, det är bara att ställa sig upp och trampa sig igenom dom. Men det är dom där små, subtila lutningarna uppåt som gör att man i typ tjugo minuter trampar med ett lätt motstånd som, i alla fall på mig, framkallar väääärldens svett- och pustattacker.. Förjävligt..
För att inte tala om fotgängare. Dom bara finns där, överallt och är alltid, vad dom än gör, ivägen. Helt plötsligt kan en människa som så snällt gått längs ena sidan av gatan få för sig att korsa, utan att titta sig för, vilket gör att man får panikbromsa, och blir skitarg. Eller så bara går dom där, lunkar på liksom, och är helt omöjliga att köra om. Fan, jag blir arg bara jag tänker på det.. Så illa är det!
Hare Kung
Kommentarer
Trackback
