helvetelars

idag tvingade Maria och Elvira mig att klättra över ett, i mina ögon, superhögt staket bara för att ingen orkade fixa nyckel. Och jag kan känna lite så här spontant, att det finns en anledning till att Gud eller evulusionen eller vad man nu tror skapade människan, inte gav oss tummar på fötterna. För vi ska inte klättra. Så enkelt är det. Vi är inte byggda för att klättra uppåt på saker..

Jag klättrar inte. Det är en principsak. Jag kan springa, och i den mån jag måste även hoppa, men jag klättrar inte. I mina ögon är nedförsbacken den bästa uppfinningen efter hjulet. Och rulltrappor. Och hissar. Men jag klättrar helt enkelt inte. Inte på staket, inte i träd och inte i berg. Finns det en stig upp för berget tar jag den. Finns det en dörr i staketet går jag genom den. Når man äpplena från marken, plockar jag dom därifrån. Men jag klättrar INTE. Punkt Slut.

Människan är inte gjord för att klättra. När vi utvecklar tummar och gripförmåga i våra fötter, DÅ kan vi börja snacka.. men tills dess håller jag mig på marken. Tack.

Hare Kung