helvetelars

Tänkte skriva att jag har kommit fram till att trötthet är en känsla, men det hade låtit så fruktansvärt intelligensbefriat att skriva det, så jag skiter i 'et, även om det är typ det jag har kommit fram till..

Jag har alltid tänkt att det finns två olika sorters känslor, dom ytliga; hunger, trötthet, kissnödighet osv.. Dvs behovs-känslor (vet inte om jag precis kom på värsta bra ordet här med Emma, SKRIV NER!) Sen finns det djupa känslor; kärlek, svartsjuka, hat, glädje osv.. Ni vet sådana känslor som förändrar hur du tänker och kan verka på din personlighet.. Det gör inte ytliga känslor.. Du älskar din partner lika mycket, hur kissnödig du än är (om det inte är din parnter som har låst in sig på toan vill säga...)..men ni fattar vad jag menar. Men när du exempelvis är kär, så kan du börja tänka och agera på helt bisarra och okaraktäristiska vis.. Visst!? Men det jag har kommit fram till nu är att trötthet är en djup känsla. För här ligger jag, tröttare än tröttast och tänker på helt bisarra sätt.. Jag kan inte kommunicera eller röra mig normalt, och tankar som "det här livet är inte värt att leva" och "jag har det sämsta livet i hela världen" är återkommande... BARA för att jag är trött.. Trötthet är personlighetsförändrande på ett heelt annat sätt än alla andra ytliga känslor.. Hunger kan också vara det, eller i alla fall för mig.. Jag blir en liten djävul när jag är hungrig..