helvetelars

Så blir det ju såklart aldrig. Men två olika tandborstar fick jag med mig i alla fall. Dom ska användas. Och så ska jag faktiskt börja använda tandtråd.. Det ska jag!

Jag gillar verkligen min tandläkare. Inte bara för att hon gav mig de där två tandborstarna gratis, utan också för att hon berömmer mig så otroligt för mina o-håliga tänder. Hon var helt lyrisk över det faktum att dessa gaddar aldrig haft hål. Vilket gjorde mig ännu mer lyrisk och sugen på att visa upp henne en ännu mer fläckfri käft nästa år..

Något jag dock har svårt för är när man ligger där och gapar, med vad som känns som tio olika slangar i munnen, som dessutom låter nått förfärligt. Och så säger tandläkaren att "nu ska jag bara pensla lite".. och man bah okeej, och så lutar man sig tillbaka och tänker att det här blir ju lätt som ett plätt.. Så sätter hon igång.. Penslar lite.. Sen sträcker hon sig efter något annat intrument.. Pillar lite.. Skrapar lite.. Speglar lite.. Suger bort lite saliv.. Och man bah "MEN VAD ÄR DET DU HAR HITTAT I MIN MUN?????" För det är så himla obvious att det där penslandet har övergått i något annat när hon som av en slump har ramlat över ett JÄTTEPROBLEM i min mun.. Eller det är i alla fall vad man intalar sig när man ligger där upp och ner under en jättestark lampa och panikar. Nu hittade hon det där hålet som går flera meter ner i min gom och som kommer kräva flera timmars operation, tänker man och börjar svettas..

Och tandläkaren, ja hon säger ingenting.. Sen plötsligt börjar hon pensla igen, och man bah VA?? Ska du lämna ett flera meter långt hål utan att göra något åt saken? VA? Och så panikar man över det i stället.. För att hon liksom inte gjorde något åt det där som hon kanske hittade..

Hare Kung