Torsdag - se mig
Gud. Bloggen ligger definitivt på is kan jag känna. Får lite dåligt samvete faktiskt. Jag ÄR inte en twittrare, jag är en bloggare. Skärpning!
Idag har jag suttit och hållit låda på Din Gata. Vet inte om ni lyssnade, men vet att det finns några klipp på www.sr.se/dingata för den intresserade. Well, programmet i ära tänkte jag presentera en lista (eller faktiskt två, om jag ska vara petnoga). Håll till godo:
Saker som är lätta att ta:
- Baddaren
- Telefonen
- Knappliften
- För mycket mat
- Förolämpningar (i den mening att man lätt tar dom som sanning)
- Lättfotade människor
Saker som är svåra att ta:
- Simborgarmärket (tror det märket innebär typ 1000 mil klädsim eller liknande)
- Ankarliften
- Besvikelser
- Komplimanger (sällan man tar dom till sig på riktigt)
- Plats..
Det var allt för mig.
Hare Kung
Söndag - gör det igen
Hemma. Älskar hemma. Älskar Lund i solsken. Älskar Lund om våren. Tyvärr Stockholm, men Lund slår er med hästlängder. Kommer dock inte hem tomhänt. Har faktiskt lärt mig ett och annat, och mina naglar har växt, märker jag när jag knappar på mina små tangenter.
Olika saker jag har lärt mig den här helgen:
- man kan inte lita på tåg. Man kan inte lita SJ och man kan inte lita på Skånetrafiken. Ska du göra något viktigt, ta inte tåget dit. Stor risk att du inte kommer fram.
- det heter inte längre tåg när de åker under jorden i Stockholm. Då heter det Tunnelbana (eller tuben). Viktigt.
- Gustav Vasa slog upp sin första vapensmedja i Arboga.
- När en skåning säger "det hade varit kul" menar skåningen "jaa, det gör vi!". Det menar man tydligen ingen annanstans i hela Sverige. Kulturkrock
- mitt underhållningsvärde har under helgen sjunkigt med två followers på Twitter. Fail. Skyller allt på Esfar som snodde min mobil, glömde bort att hon snott den, fick mig att tro att jag glömt den, och halar fram den vid fem på morgonen o bah "ojjj"...
Nu ska jag titta på svtplay. Det ska bli asnajs.
Hare Kung
Onsdag - sociala medier
Sitter i mörkret och försöker urskilja tangenterna framför mig. Knappast lönt, jag vet vart dom sitter ändå..
Tänkte försöka mig på ett seriöst blogg-inlägg. Det är inte min starka sida, och jag tror egentligen inte att det uppskattas av mina 14 läsare (i min lilla värld av blommor är ni trogna på grund av min träffsäkra humor och charm...)
Men jag vil ändå göra det, för min egen skull. Jag ska prata om sociala medier.
I min värld, bland mina vänner är det lite tabu att vara en aktiv intranätare. Dvs vara aktiv på Facebook, twitter osv osv. Det är lite pinsamt liksom, och man ser instinktivt ner på och ifrågasätter den som statusuppdaterar liiite för ofta. Jag själv är inget undantag. Jag tycker det är konstigt, MEN för den delen inte mindre intressant.
Jag pluggar sociala medier. Jag har vigt en hel b-uppsats och är på väg att viga en c-uppsats kring ämnet, och framför allt, förutom att det intresserar mig; vår ökade aktivitet på sociala medier, tror jag att det är viktigt. Och jag vill försöka förklara varför.
Jag har ju som bekant börjat twittra. I sig känns det som en ganska meningslös aktivitet, men jag vill bekanta mig med mediet, känna på dess kraft. Och det är intressant. Och jag tror mig själv besitta självdiciplin nog att inte "sugas in i det" och skapa någon form av beroende, trotts att jag har en iphone och således bara är ett litet *tap* bort från det heela tiden.. Jag vill tro att jag nu, och även om ett år, fortfarande kan lägga ifrån mig mobilen och vara utan den ett tag utan att få panik. Men jag vet att inte alla kan det.
Och jag bloggar. Och jag har ett facebook-konto, som jag kontinuerligt loggar in på. Jag ser mig själv som en "normal-användare", varken manisk eller oaktiv liksom..
MEN, så till det jag tycker är intressant vad gäller sociala medier. Proportionerna. Visste ni att varannan svensk har Facebook? Jag är Facebook-kompis med min nya chef, som jag inte ens har träffat, än mindre börjat jobba med än. Jag är Facebook-kompis med min mormor, och idag retweetade fyra personer jag inte vet vilka de är en av mina tweets (vilket betyder att en mängd av deras vänner, som jag absolut inte känner också såg det jag har skrivit..) Börjar ni förstå det intressanta? Börjar ni förstå att det ligger en makt bakom sociala medier som bara växer sig större och större?
Det är en förändrings-makt ur flera olika aspekter. Dels kan den i vissa enstaka fall förändra samhället. Tillräckligt många retweets, views eller läsare kan få in ett ämne på medie-agendan som i sin tur kan färdas enda in i riksdagen. Media benämns ofta som den fjärde stadsmakten. Jag skulle vilja hävda att sociala medier om inte är, så i alla fall håller på att förvandlas till den femte. Det har varit ett hittills oreglerat medie för privatpersoner att marknadsföra och sprida åsikter och skapa opinion på ett sätt som inget annat någonsin tillåtit innan. Plötsligt kan Gerd 67 år i Eslöv like:a Sverigedemokraternas Facebook-sida, vilket resluterar i ett resultat i en opinionsmätning som säger att 30% av alla över 60 på Facebook gillar SD, som i sin tur förs in i statistiken som att äldre i större utsträckning röstar på SD. Lille Gerd röstar inte på SD, hon klickade fel och visste inte hur man tog bort det. Samtidigt någon annanstans retweetar fem hundra personer att det är fel att förbjuda homo-äktenskap, var av en är en relativt högt uppsat reporter på en ansedd tidning. Denna reporter bestämmer sig för att skriva om det, vilket bidrar till en debatt i SVT. Två veckor senare sprider sig tweetsen om en nationell demonstration som senare äger rum, vilket får politikerna att börja diskutera frågan på en högre nivå. Allt för att Kajsa 34 för tre månader sedan tweetade att hon var arg för att hon inte fick gifta sig med sin älskade Stina. Förstår ni faran? Förstår ni möjligheterna? Men framför allt, förstår ni makten?
Den andra förändringen är den hos individen. Vår identitetsbildning håller på att förflyttat sig ut på internet där den klassiska meningen lyder: Finns du inte på Facebook, finns du inte. Det räcker alltså inte längre att ha dyra kläder på sig för att betraktas som rik. Det måste finnas minnst två bilder på dig på Facebook i dina dyra kläder för att människor ska uppfatta dig som rik också. Människor som inte har Facebook exkluderas ur gemenskaper, missar händelser och inbjudningar. Vårt liv förflyttas ut på internet och det blir viktigare och viktigare att framställa sig själv på ett visst sätt på Facebook. Som en alternativ livs-scen.
Det är därför jag tycker att sociala medier är så intressant. Hur kommer all denna internet-aktivitet att påverka oss, jorden och samhället i framtiden? För vi måste också komma ihåg att det här är ett väldigt nytt fenomen. Bara dryga 10 år gammalt. Min fråga är om det i slutendan kommer att ta oss framåt, eller kanske bakåt? Kommer människan att kollapsa, gå in i någon slags kollektiv vägg till slut? Kommer teknologin ta över människan? Kommer alla bilder, alla tweets, alla blogginlägg komma tillbaka till oss om 50 år som digitala spöken och bita oss i röven? Ingen vet, för det är 50 år kvar tills dess. MEN det är intressant att spekulera i. Spekulera i krafterna, möjligheterna, farorna med sociala medier.
Hare Kung
Onsdag - themee
Idag har jag tre saker: mensverk, tandverk och halvfettigt hår. Fatta ofräsch kombo som dundrar runt här hemma. Sitter och känner mig ynklig i ett hörn av den obekväma soffan. Hade dessutom den dåliga smaken att titta på en "giving birth video".. Alltså, seriöst? Är det de jag ska göra? Är det de jag är skapt till att göra? NO WAY. Jag köper det bara inte. Har ni sett ett bäbis-huvud? Alltså, det är rätt så stort. Har ni tittat en tjej mellan benen någon gång? RÄTT så litet. Varför har evolutionen gjort oss så, om det nu är det vi är skapta för att göra? Jag köper det helt enkelt inte.
Ska aldrig titta på en sån där video igen. Speciellt inte när jag har både mens- och tandverk och verkligen riktigt kan känna smärtan enda in i livmodern. Fyfan. Cred till alla tjejer som någon gång har gjort det dära. Men fan inte jag. Man har uppfunnit adoption av en anlening. Och husdjur.
Och imorgon åker jag norr ut. Hojta om jag ska hälsa på er!
Hare Kung
Tisdag - work
Idag lämnades sista hemtentan in. Imorgon börjar c-uppsatsen! Go!
Kom på en sak idag som lätt platsar på min Saker Som Är Lite Jobbiga-lista. Ni vet när man är på väg hem och tänker att "nu är det rätt tid att sätta på den där låten jag i hemlighet älskar men som jag verkligen inte borde älska".. O man bah *play* och så har man inte rrrriktigt tryckt i hörlurarna ordentligt. Och ut strömmar SOAP is in the air på högsta volym. Jobbigt!!!
En annan grej som hände nyss, var att jag var på väg att gå och lägga mig (märk tiden nu, det är seent!!) när jag ser en man stå och filma precis utanför fönstret. Flippar av rädsla och går ut??? (väldigt oklart varför jag beslutade mig för att göra så, lite som att bah "åh, där står en blodtörstig varg, jag går dit!") Visade sig vara två unga herrar som håller på att spela in en musik video. Drar därför stolt slutsatsen att jag uppenbarligen bor i ett fett fotogenic hus! (#förstår mammornas känslor o "mammor och mini-modeller)
Hare Kung
Måndag - strö lite socker
Lånade mammas busskort i helgen. Så att jag skulle kunna åka obegränsat i Lund med omnejd (dvs till Malmö).
Stod sedan inför valet att lämna tillbaka kortet antingen igårkväll vid tolv när jag kom hem från min sista resa till Malmö (vilket hade inneburit en cykeltur på ca 20 minuters uppförsbacke) eller vid halv åtta på morgonen måndag (vilket hade inneburit en kort promenad på ca 3 min).
Jag valde det sistnämnda. Tänkte att men det blir väl bra? Så kommer jag upp i vettig tid också och gör något av dagen... Känner just nu att det var en såååå dålig idé. Jag är så trött att jag dör. Dessutom vaknade jag i panik vid fyra i natt o bah "byter vi inte till sommartid idag?" och panikade sönder, för jag hade ingen aing om ifall det verkligen var natten till söndag som vi bytte till sommartid, och om så var faller vilket håll jag i så fall skulle ställa klockan. Slutade med att jag fick googla det: nästa helg byter vi till sommartid.
Som sagt. Orolig natt och vaknade alldeles för tidigt också. Nu sitter jag här. Fryser, ni vet som man gör när man är trött. Tror fan ingen annan i hela världen är vaken just nu, förutom alla jag träffade när jag var ute och gick min 3 minuters-promenad. Stackars mig.
Hare Kung
Lördag - St Patricks Day
Ohoy mates.
Försökte låta lite irländsk, men har ingen aning ifall dom säger Ohoy där? En pirat-irländare kanske? Jag är helt dödligt trött. Sitter och fantiserar om att någon ska komma och överrösa mig med mat, gärna pommes, ett täcke och en svinbra film. Men icke sa nicke. Istället sitter jag, helt uppsvidad i soffan i mitt finaste halsband och väntar på att ge mig av för att stå och servera grön öl till packade bytisar till klockan 03 i natt. Hurraa.................... ..................
Och gissa vad jag gjorde nyss?? Stod i badrummet och gjorde mig vacker. Plötsligt började jag tänka på ett citat; those who tell stories also rule society, sagt av Plato, tillika namnet på min hemtenta.. Och så bah kom jag på en massa bra teorier, o så bah gick jag ner o skrev in det i hemtentan. På en lördag???!! Klocka åtta???!!!?? Alltså. Sen när blev jag seriös?
Jag gillar det citatet väldigt mycket. Dels är det intressant, och dels så är det liksom en liten bekräftelse på att det jag läser faktiskt är viktigt. Jag läser liksom om den FJÄRDE stadsmakten. Så fuck you statsvetenskap, jag läser också om politik. yeah.
Hare Kung
Onsdag - u dont have to take me, u already have me
Alltså. Det här med att kasta i sig mat på fem röda för att sedan vilja spy av mättnad. Måste vara någon typ av självskadebeteende. Inte bra. Ligger och liksom svävar några centimeter ovanför sängen, det enda som nuddar madrassen är min svullna mage. Ånger.
Idag har det varit varmt. Gudomligt varmt. Jag är fortfarande övertygad om att det kommer snöa minst en gång till och vägrar ta ut någon form av lycka i förskott. Men fan va skönt det var i solen.
Folk åt liksom glass? Kändes visserligen lite överdrivet, men ändå.
Hare Kung
Tisdag - we're going up
Hade jag varit helt i tiden hade jag självklart bloggat om håriga armhålor just nu.
Det var länge sedan jag var i tiden. Det den här debatten har gjort med mig är två saker.
1. väldigt trött. alltså, så här enkelt är det. Vill man raka sig, får man göra det. Vill man inte göra det, slipper man. Inget mer fel eller rätt än något annat. End of discussion. Du är cool vad du än gör.
2. fått mig att vilja spy på ordet "armhåla". Alltså förlåt, men är det inte det äckligaste ordet som finns? Armhåla? Jag vet inte om det är överanvändandet av ordet de senaste dagarna, men jag klöks numera lite varenda gång jag hör detta ord. Armhåla. Armhåla. Huva!
Så. Nu har vi betat av det ämnet. Skönt. Skönt att jag lite diplomatiskt såhär på kvällskvisten trädde fram och löste hela situationen innan den spårade ur helt.
Tänkte avsluta dagen med en bildbomb från i lördags. Jäklar vad fett det var. Och kvällens låt? Euphoria, såklart!
Jag är jättestolt över min klubb, och vill ni känna på riktig glädje BÖR ni dyka upp nästa gång. Det är glädje. Ren och skär glädje. Vill också passa på, i min blogg som har 14 läsare, att tacka ALLA som var med och hjälpte till och gjorde klubben till världens bästa. Tack MÅNS för att lokalen blev så jäkla snygg, och all pepp och stött. Tack Amanda, som ställde upp som serversingsansvarig och hjälpte till under hela kvällen. Tack Oliwer, som tog dessa snygga bilder. Tack Urtzi för att du höll stämningarna i baren. Tack alla jobbare som var så grymma hela kvällen! Och tack alla som kom, framför allt. Hoppas ni hade kul :) Och såklart, störst tack till grymma Club KG som fick stora dansgolvet att vibrera, och RollerDisco Dykes som på kort varsel kom och spred kärlek i t-gången!
Hare Kung
Måndag - tokigt
Min dator startar inte. Börjar instinktivt att hata alla mina roomies så att jag är beredd när den skyldige ska gallras ut.
Har fått det väldigt klart för mig att bloggen är ett förlegat medium och att det enda rätta är att börja twittra.
Satt därför hela kvällen igår och fick en undervisning i twitter av Siri och Alex. Har aldrig riktigt känt ett behov av att twittra/statusuppdatera/överdriva min aktivitet på intranätet öht, det räcker med min lilla blogg med 14 läsare, har jag alltid känt.
Men nu ska det alltså bli ändring på de. Jag ska bli en twittrare långt ut i fingerspetsarna. Twittra om allt mellan himmel och jord. Det kommer bli grymt.
Om jag kommer överge bloggen? Aldrig. Jag har haft den här bloggen i över sex år och inte ens när jag hade en läsare om dagen (jag själv, vilket var en väldigt bisarr känsla..) gav jag upp. I'm staying strong!!
Hare Kung
Fredag - fly on the wings of love
Min mamma kom en gång fram till mig med mobilen i högsta hugg och frågade:
"Karin, hur gör man sådana där solgubbar? Kerstin skickar alltid en solgubbe med glasögon till mig! Den vill jag också göra..!"
Vad min mamma egentligen menade var såklart: "Karin, hur gör man en smily?"
Självklart visade jag min mamma hur man gjorde "solgubbar". Och jag tänkte faktiskt prata lite om det här solgubbarna.
Själv använder jag mig av fyra olika när jag skriver: :) :( ;) :D
That's it. En solgubbe som jag inte använder pga att jag inte kan hantera den är ^^
Sen finns det en solgubbe som jag aldrig använder i ren protest: xD
Jag förstår verkligen inte den. NÄR ser man ut så? När tok-ler man samt pressar ihop ögonen till ett X? Jag har aldrig någonsin varit så glad, vare sig på internet, i sms eller i verkligheten. Aldrig. Kanske är det bara jag som är tråkig, men då hänvisar jag till föregående blogginlägg och säger att jo, det har jag visst. Men ändå bildar aldrig mina ögon ett X av glädje. Sluta gör den gubben, den illustrerar inga känslor. Den illusterar någon slags missbildning. Alternativt en död person som är jätteglad.
Det var nog allt.
Hare Kung
Hade någon av mina vänner sett ut såhär när dom blev glada hade jag blivit skiträdd.
Fredag - hey i heard you liked the wild ones?
Fredag, fredag, fredag.
Ni vet när bloggare skriver att dom "vaknade upp på ett fantastiskt humör" osv osv? Jag har alltid tänk att vilja jäkla bluffare. Man kan inte vakna upp lycklig. Det går liksom inte. Humör för mig brukar liksom inte infinna sig för än framåt lunch, fram tills dess är man känslolös och bara gör saker för att man ska. Jag har alltid tänkt att hur fasiken kan man vakna upp o vara helt glad o sprallig? Det kommer ju inte för än framåt kvällen, liksom?
MEN. Idag vaknade jag upp och var glad. Eller, först var jag lite arg. Sen blev jag så jävla glad. Stod liksom och dansade i köket runt Måns och typ fnissade? Känner mig helt tok-pigg och bah, lycklig? Utan anledning. Känner mig onormal.
Måste sätta mig ner och titta på något sorgligt, så att jag liksom inte överanstränger min lycka. Kan ju inte vara nyttigt att stå och dansa klockan nio på morgonen? Dessutom vaknade jag lide tidigt o bah, va pigg? Minns när jag skulle försöka förklara ordet "pigg" i Australien för min lärare där. Vart väldigt konstigt ett tag.
I alla fall. Ska strax iväg och göra nytta. Ska bara njuta liiiiite till av att vara så hära glad utan anledning?
Eller, kanske är det för att det är dags för min superbästa klubb imorgon? (Obligatorisk närvaro för mina läsare!) Sitter och sjunger med till en låt som sjungs på ett hemligt språk jag absolut inte kan. Älskar att sjunga med till sådana låtar och liksom härma orden man hör fast man förmodligen har helt fel. Känner mig helt internationell och språkkunnig!
Hare Kung
kolla oss liksom. Suris och Ingen-halsis!
Torsdag - internationella kvinnodagen
Idag är det internationella kvinnodagen. Internationella kvinnodagen innehåller väldigt många "grattis älskling" och "grattis tjejer!!" alt "aa men gött, tjejer får EN dag, vadå, är alla andra dagar mannens då eller?"
Jag skulle vilja prata om det där lite. Att kvinnodagen skulle vara "våran" dag, en hyllningsdag som kräver gratulationer. För det tycker jag inte att det är. Jag vill inte bli gratulerad idag, för i mina ögon finns det absolut inget att gratta (som någon sa, "du lever i ett patriarkalt förtryckarsamhälle som objektifierar din kropp, vad fan är det att gratulera?") och det är inte heller därför den här dagen finns!
Jag tänkte dra en lite tveksam parallell som i sig går att kritisera därför att den absolut inte är spot on, och dessutom egentligen är två skilda ting. Men jag tänker göra det ändå, mest för att göra en poäng.
Det finns en dag som heter Förintelsedagen. Den dagen är till lite som en påminnelse om något förfärligt som hände för några 40 år sedan, så att vi aldrig ska glömma. Den är till för att uppmärksamma och komma ihåg alla som dog, och hur hemskt det var. Och att det är något vi fortfarande, idag, måste jobba emot så att det aldrig aldrig händer igen.
Men jag hade för den delen aldrig gratulerat en jude på förintelsedagen. Heller aldrig träffat någon som velat bli gratulerad.
Internationella kvinnodagen är inte till för att hylla kvinnor, din flickvän, din tjejkompis eller din mamma. Det är inte en hyllningsdag. Dagen är till för att uppmärksamma kampen för kvinnor, förtrycket av kvinnor som har funnits och som fortfarande finns idag. Jag vill inte bli gratulerad för att jag fortfarande inte lever på lika villkor, fortfarande måste kämpa. Men du får gärna uppmärksamma min kamp, gå med i mitt demonstrationståg.
Dagen är inte "vår" dag. Det är fortfarande allas dag. Men just idag lägger vi lite extra uppmärksamhet på kampen för kvinnors lika villkor.
Det finns en dag som heter Barnens Dag. Den dagen är inte till för att hylla barn. Alla har varit barn. Barn behöver inte hyllas, dom är bara små barn. Men vi behöver en dag som riktar uppmärksamhet åt alla de barn som inte har det lika bra som du och jag, för att påminna oss om att vi fortfarande har en lång väg kvar innan världen är en okej plats att vara på.
Så om ni snälla skulle kunna göra mig en tjänst, ignorera affärernas försök att köra kampernas dagar till något köpbart jippo, sluta gratulera folk och kalla inte internationella kvinnodagen för "vår" dag.
Ut och demonstrera, skänk pengar eller åtminstone en tanke till kampen mot förtryck och för jämnlikhet. Eller bara kör på och fortsätt vara! Det är en fett viktig dag, precis som Förintelsedagen och Barnens Dag, för att påminnas om att världen fortfarande är rätt så fucked up. Så snälla ge mig inte presenter, det blir bara märkligt!
Hare Kung
P.s Ikväll på Smålands uppmärksammar vi kvinnornas kamp med mat, föreläsning och film. Allt är gratis utom maten och du behöver inte vara student!
Tisdag - so i'll go
Saker jag har gjort idag som var fett värt:
- Ätit en påse Polly. Det är mitt nya craving. Jag gillar dessutom att det inte längre kallas lill-gammalt att gilla Polly, utan old school. Jag går aldrig ur tiden.
- "Gått" hem till mamma via Google Maps. Värt.
- Gått till skolan i tröjan jag sov i. Gör så ofta, alltid lika värt. Fler borde prova.
- Skickat en formidabelt vidrig bild på mig själv till Minja som jag döpte till "kåt-blicken"
- Inte städat mitt rum. DET, mina vänner, var värt.
Det var nog allt. Jag har också varit i skolan och skickat diverse viktiga mail. Men det var inte lika värt. Eller, värt var det ju. Jag lärde mig nya grejer och gjorde vettiga saker. Men ja, ni fattar.. Inte värt på det sättet.
Hare Kung
Fredag - hangover
Jag tror att de flesta av mina läsare någon gång i sitt liv har upplevt känslan av att vara bakfull, vare sig man är kopiöst bakfull eller bara lite skakig. Och jag tror också att vi alla kan enas om att det inte helt fantastiskt underbart att vara det. Man hade hellre inte varit det liksom. Vi är alla eniga, right?
Well, enters Taio Cruz! Vet ni vem det är? Och framför allt, har ni hört hans låt Hangover? Efter att ha lyssnat på hans låt kan jag enbart dra en slutsats: killen har uppenbarligen aldrig varit bakfull!
Detta är alltså en människa som hurrar åt bakfyllan (I've got a hangover, wooohooo!!) och dessutom får han bakrundssångare att stämma in i ett "yeaayeeeh"... Och man bara VA?? Vad har du druckit som får dig att hurra åt din bakfylla, och kan jag få lite?
Killen har uppenbarligen inte känt på känslan av att vara bakfull, för ingen människa vid sina sinnes fulla bruk hade då gjort en låt som går ungefär såhär: "I wanna drink until i throw up" och avsluta med "i wanna keep it gooing"
NEEEJ! Man vill aldrig dricka tills man kräks. Och är man bakfull vill man BARA att det ska gå över. Gör inte låtar om saker du uppenbarligen inte vet något om.
Lite som att en man skulle göra låten "i've god menstrualcramps woho!" alt "i just love giving brith".. Det hade aldrig funkat, därför att man helt ärligt inte ska och kan göra låtar om saker man inte vet något om. Punkt.
Hare Kung
(på bilden nedan är jag inte bakfull, men det är ett försök att illustrera bakfylla för Taio Cruz, så att han ska förstå att det inte är ett tillstånd som man vill ska "keep going")
Torsdag - this is now
Måste bara publicera den här bilden, den är verkligen helt sjukt mysig och min absoluta favvo-bild just nu! Puss på Siri och Alex, utan er hade den här bilden inte blivit häften så fin!
Hare Kung
Torsdag - the sidewalk
Här är den alltså, prylen som ska avlasta min hjärna och skapa ordning och struktur i min tillvaro. Enkel och fin. Maria hävdar att det är en dagbok. Eh, i think not!? Syns ju tydligt att det är en kalender..
Köpte klistermärken för nästan 100 kr som jag spenderade en timme med att fint klistra in på olika speciella dagar. Gud nåde den vännen som blir min ovän nu, för då har jag slösat massvis med fina klistermärken på dennes födelsedag.. Det är så jag spenderar mitt csn för den som undrar..
Spenderade även hutlösa summor på att skapa en pyssel-låda som nu står i skrubben och bara väntar på att få bli pysslad med. Till saken hör att jag ALDRIG pysslar, och dessutom typ hatar det eftersom jag har noll tålamod.. Måste få ordning på mina prioriteringar känner jag..
Kanske ska skriva in det som en liten Note to self i min nya pimpade kalender? Sluta lägga pengar på saker jag vill, men verkligen aldrig kommer göra eller bli?
Hare Kung
Torsdag - tänkte inte
Idag är första dagen i mitt nya liv. Och då menar jag inte för att jag ska börja träna, börja ett nytt jobb eller börja på en diet. Nejnej, jag ska köpa en kalender!
Och inte en sån där vägg-kalender, utan en sån där fick-kalender som typ alla i hela världen har, utom jag.
Jag har ju haft en. Eller, i ärlighetens namn har jag haft flera. Varje hösttermin har i princip börjat på akademinbokhandeln där jag stått och valt ut den allra finaste, tillsammans med en massa färgpennor som i mitt huvud ska göra den ännu finare och mer personlig samtidigt som jag nynnat "struktur, struktur och ooordning" tyst för mig själv.
Och första veckan går det verkligen bra. Jag skriver in allt, födelsedagar, fester, möten, läxor, schemat, träningstider osv osv.. Men sen dör det alltid ut.. Jag är rätt duktig på att hålla saker i huvudet, komma ihåg saker osv. Jag har aldrig riktigt behövt en kalender, förutom när jag glömmer saker, såklart......
Men det ser ju fett proffsigt ut att ha en, och förutom den proffsiga looken har jag också hittat mig själv i en tid i livet där det händer HELT FRUKTANSVÄRT MYCKET! Jag har på riktigt sju olika projekt, förutom skolan som antingen snart sätter igång eller redan är i full gång, och min hjärna börjar så smått att kapitulera!
Så därför ska jag alltså köpa en kalender. Det är dags för struktur och ordning, och jag tänker att det liksom ska fungera som en avlastning för min svettiga hjärna, lite som den där remmen man knäpper runt höfterna när man har en enorm ryggsäck för att avlasta ryggen. Nu behöver jag inte ha allt i huvudet längre, för nu kommer det finnas på papper istället!
Sen gäller det ju bara att komma ihåg att skriva ner allt och att sen faktiskt kolla i kalendern! Men det är en annan femma..
Ordning och struktur var det..
Hare Kung
