helvetelars

Tänkte försöka mig på ett seriöst blogg-inlägg. Det är inte min starka sida, och jag tror egentligen inte att det uppskattas av mina 14 läsare (i min lilla värld av blommor är ni trogna på grund av min träffsäkra humor och charm...)

Men jag vil ändå göra det, för min egen skull. Jag ska prata om sociala medier.

I min värld, bland mina vänner är det lite tabu att vara en aktiv intranätare. Dvs vara aktiv på Facebook, twitter osv osv. Det är lite pinsamt liksom, och man ser instinktivt ner på och ifrågasätter den som statusuppdaterar liiite för ofta. Jag själv är inget undantag. Jag tycker det är konstigt, MEN för den delen inte mindre intressant.

Jag pluggar sociala medier. Jag har vigt en hel b-uppsats och är på väg att viga en c-uppsats kring ämnet, och framför allt, förutom att det intresserar mig; vår ökade aktivitet på sociala medier, tror jag att det är viktigt. Och jag vill försöka förklara varför.

Jag har ju som bekant börjat twittra. I sig känns det som en ganska meningslös aktivitet, men jag vill bekanta mig med mediet, känna på dess kraft. Och det är intressant. Och jag tror mig själv besitta självdiciplin nog att inte "sugas in i det" och skapa någon form av beroende, trotts att jag har en iphone och således bara är ett litet *tap* bort från det heela tiden.. Jag vill tro att jag nu, och även om ett år, fortfarande kan lägga ifrån mig mobilen och vara utan den ett tag utan att få panik. Men jag vet att inte alla kan det.

Och jag bloggar. Och jag har ett facebook-konto, som jag kontinuerligt loggar in på. Jag ser mig själv som en "normal-användare", varken manisk eller oaktiv liksom..

MEN, så till det jag tycker är intressant vad gäller sociala medier. Proportionerna. Visste ni att varannan svensk har Facebook? Jag är Facebook-kompis med min nya chef, som jag inte ens har träffat, än mindre börjat jobba med än. Jag är Facebook-kompis med min mormor, och idag retweetade fyra personer jag inte vet vilka de är en av mina tweets (vilket betyder att en mängd av deras vänner, som jag absolut inte känner också såg det jag har skrivit..) Börjar ni förstå det intressanta? Börjar ni förstå att det ligger en makt bakom sociala medier som bara växer sig större och större?

Det är en förändrings-makt ur flera olika aspekter. Dels kan den i vissa enstaka fall förändra samhället. Tillräckligt många retweets, views eller läsare kan få in ett ämne på medie-agendan som i sin tur kan färdas enda in i riksdagen. Media benämns ofta som den fjärde stadsmakten. Jag skulle vilja hävda att sociala medier om inte är, så i alla fall håller på att förvandlas till den femte. Det har varit ett hittills oreglerat medie för privatpersoner att marknadsföra och sprida åsikter och skapa opinion på ett sätt som inget annat någonsin tillåtit innan. Plötsligt kan Gerd 67 år i Eslöv like:a Sverigedemokraternas Facebook-sida, vilket resluterar i ett resultat i en opinionsmätning som säger att 30% av alla över 60 på Facebook gillar SD, som i sin tur förs in i statistiken som att äldre i större utsträckning röstar på SD. Lille Gerd röstar inte på SD, hon klickade fel och visste inte hur man tog bort det. Samtidigt någon annanstans retweetar fem hundra personer att det är fel att förbjuda homo-äktenskap, var av en är en relativt högt uppsat reporter på en ansedd tidning. Denna reporter bestämmer sig för att skriva om det, vilket bidrar till en debatt i SVT. Två veckor senare sprider sig tweetsen om en nationell demonstration som senare äger rum, vilket får politikerna att börja diskutera frågan på en högre nivå. Allt för att Kajsa 34 för tre månader sedan tweetade att hon var arg för att hon inte fick gifta sig med sin älskade Stina. Förstår ni faran? Förstår ni möjligheterna? Men framför allt, förstår ni makten?

Den andra förändringen är den hos individen. Vår identitetsbildning håller på att förflyttat sig ut på internet där den klassiska meningen lyder: Finns du inte på Facebook, finns du inte. Det räcker alltså inte längre att ha dyra kläder på sig för att betraktas som rik. Det måste finnas minnst två bilder på dig på Facebook i dina dyra kläder för att människor ska uppfatta dig som rik också. Människor som inte har Facebook exkluderas ur gemenskaper, missar händelser och inbjudningar. Vårt liv förflyttas ut på internet och det blir viktigare och viktigare att framställa sig själv på ett visst sätt på Facebook. Som en alternativ livs-scen.

Det är därför jag tycker att sociala medier är så intressant. Hur kommer all denna internet-aktivitet att påverka oss, jorden och samhället i framtiden? För vi måste också komma ihåg att det här är ett väldigt nytt fenomen. Bara dryga 10 år gammalt. Min fråga är om det i slutendan kommer att ta oss framåt, eller kanske bakåt? Kommer människan att kollapsa, gå in i någon slags kollektiv vägg till slut? Kommer teknologin ta över människan? Kommer alla bilder, alla tweets, alla blogginlägg komma tillbaka till oss om 50 år som digitala spöken och bita oss i röven? Ingen vet, för det är 50 år kvar tills dess. MEN det är intressant att spekulera i. Spekulera i krafterna, möjligheterna, farorna med sociala medier.

Hare Kung