helvetelars

Tänkte därför dedikera ett HELT inlägg till min allra trognaste läsare, som ni stött på många gånger här i bloggen: Reeb! Reeb heter såklart inte Reeb på riktigt, det hade varit lite weird. Men enda sedan denna bloggens begynnelse har det varit hennes smekis här på bloggen, och så får det fortsätta. Jag har alltid brottats med det moraliska dilemmat att publicera namn och bild på folk som själva inte valt att aktivt vara en del av blogg/twitter/kommunikativa exhibitionis-kulturen, men gör det oftast ändå. Tänker att eftersom jag bara har 14 läsare, och dessa oftast känner varandra ändå spelar det ingen större roll. MEN, ska tilläggas. Känner du/ni er uthängda på något litet vis, säg till.. Ni har mitt nummer :)

---

Åter till Reeb. Ska alltså dedikera ett helt inlägg om bara denna lilla fantastiska människa. Så kan väl lika gärna börja från början:

Reeb föddes samma år som jag, fast ca ett halvår senare. Men vi skulle inte komma att träffas för än ca sju år senare. Då träffades vi runt en burk med chokladnallar. Man skulle gissa hur många som fanns i burken. Jag stod där med min mamma, Reeb med hennes, och det var läkarkalas i någons trädgård. Våra mammor förkunnade att om någon månad eller två skulle vi hamna i samma klass på Palettskolan. Sen gissade vi hur många nallar som fanns i bruken, och ingen vann..

Som utlovat träffades vi igen, nervösa små sjuåringar på en skolgård tillsammans med våra föräldrar. Och vi hade exakt samma ryggsäck. Den var rosa, väldigt väldigt rosa, med hästar på. Reebs mamma hade köpt en till henne, trotts Reebs allergi för hästar, och min mamma hade köpt en till mig. Och vi hamnade i samma klass. Men det var inte för än i trean, alltså tre år senare, som vi på riktigt skulle börja knyta vänskapsband, då tillsammans med en tredje part, vi kan kalla henne Elvis.

Reeb var redan då outtröttlig. Eftersom min mamma är av arten "förbered dina barn på allt", gick jag på ungefär 7427452 aktiviteter som liten. Och Reeb följde med på ALLA, satt och väntade och tittade. Såhär i efterhand fattar jag fan inte hur hon pallade. Men hon gjorde det, och det var fint. Till mitt försvar följde jag faktiskt med en gång i sexan och tittade på en dansuppvisning.

Vid 11 års ålder var vi oseparerbara. Reeb var den första personen jag någonsin sov över hos. Den första kompisen jag någonsin åkt på semester med. Den enda kompisen jag har som har sett mig gråta. Och hon är den enda som har hälsat på mig när jag inte bodde i Lund. Vi har åkt skidor tillsammans, badat i Grekland under föräldrars övervakning och festat loss både i Thailand och Bulgarien, denna gången med föräldrarna lååångt borta. Vi har solat tillsammans på Bondi Beach i Sydney, bränt upp presenter från onda killar, skrivit kärleks- och hatlistor, blandat blod, ringt varandra varje morgon och bestämt vad vi skulle ha på oss för kläder, bråkat, skrattat, gråtit, gett varandra gränslöst med otympliga och onödiga presenter, snattat dippa på Burger King och brytit mot våra föräldrars gemensamma regler. Vi hade en "hemlig" möteplats vi kallade rondellen, där vi kunde cykla runt runt i timmar, vilket inte alls verkade konstigt då.... Kan även stolt berätta att det var jag som fick Reeb att bryta sitt godisförbud som liten under ett bord hemma hos hennes pappa.

I femman byttes Elvis ut mot Ferre istället, och RKF bildades. Och ja, det fanns kläder, armband och trosor. Det fanns ramsor och klapplekar. Allt var RKF. Vissa saker är fortfarande RKF.

Puberteten var turbulent för oss båda, men vi klarade oss igenom det tillslut. Mycket drama, många sena kvällar och många hemmafester senare började vi gymnasiet. Reeb började på Polhem och jag började på Vipan. Och nu, 15 år senare, efter det att vi för första gången träffades runt en burk med nallar, skickade hon nyss ett sms med lite skvaller. Vi ses förhoppningsvis ikväll.

Det var en korta berättelsen om mig och Reeb. Det är en väldigt fin berättelse och jag tycker om denna kvinna väldigt mycket. Idag är vi, kroppsligt separerbara då Reeb har konverterat till sambolivet och jag åter igen lever singellivet. Och trotts att vi inte träffas varje dag längre så tror jag nog att hon fortfarande är den som känner mig bäst.Och det är fint.

Så stor PUSS till dig Reeb. Förlåt för att jag inte har uppdaterat min blogg på länge. Jag lovar att försöka bättra mig, men hoppas att detta kompenserar lite! Och kom ikväll, det kommer bli kul! :)