Måndag - don't ask me

Trots att jag är nere på en läsare igen, så hann jag faktiskt få en del komplimanger gällande mitt inlägg om våld som jag skrev för ett tag sedan. Sen försvann alla läsare, men jag tänkte ändå spinna vidare på det här ämnet. Ämnet våld då. 
 
De senaste månaderna tycker jag har varit jobbiga på många sätt. 
Först frias en man för våldtäkt trots att kvinnan han våldtog skrek så pass mycket att hennes hals svullnade upp så hon tappade rösten. Men det var alltså inte våldtäkt tyckte det svenska rättssystemet. Varför? Därför att mannen inte visste att han våldtog, han trodde kvinnans rop på hjälp "var en del av sexet". 
 
Senare döms en kvinna för misshandel när hon slagit till en man som ofredat henne sexuellt genom att ta henne på rumpan. Hon dömdes till vilkorlig dom och dagsböter för att ha örfilat honom. Han dömdes inte för något alls. 
 
Och igår läste jag i tidiningen att ytterligare några män friats från våldtäkt. Kvinnan i fallet hade legat bunden med strypsnara i sju timmar i sin lägenhet och utsatts för grova våldtäkter. Men männen frias alltså från alla anklagelser. Varför? Kvinnan skrek aldrig på hjälp. 
 
Alla dessa tre fallen är bevis för varför jag inte längre känner mig särskilt trygg i Sverige. Nästa gång är det kanske jag som ligger där på rygg och mot min vilja utnyttjas. Jag ligger där på rygg, rädslan förlamande, smärtan förfärlig. Men istället för att bara agera kräver nu det svenska rättsystemet att jag där och då, medan all min heder och respekt slits från kropp måste agera klarsynt och korrekt för att de här männen ska bli fällda för de brott de begår. Jag som offer måste komma ihåg, medan okända män suger all lycka och stolthet ur mig, att agera korrekt. 
 
Jag måste skrika, men inte för högt, för då kanske det låter som att jag gillar det. 
Jag måste försvara mig, men inte för hårt, för då blir det jag som misshandlar istället. 
 
Det är alltså jag, offret, våldtäktsoffret, som får hela sin värld sönderkrossad, som måste agera rätt för att det ska bli en fällande dom. Det räcker alltså inte med att en människa har tagit sig rätten att använda min kropp utan lov på ett sätt som enbart behagar denne. Det räcker inte längre för att få en fällande dom, för att den personer ska få skulden. Agerar jag inte korrekt under själva våldtäkten läggs även en del av skulden på mig, offret. Förstår ni hur sjukt det här är? 
 
Att lägga en del av skulden på offret för att denne inte agerade hundra procent korrekt i en situation där en annan person agerar minus hundra procent korrekt. Förstår ni vilka krav detta ställer på tjejerna? Förstår ni vilket ansvar som lyfts från killarna? Även när vi ligger på rygg och utnyttjas mot våra viljor förväntas vi agera på ett visst sätt. Även om killarna bryter mot lagar och regler, våldför sig och tar sönder, straffas de inte alls. Det är i stället vi tjejer som får ta straffet för att killarna våldtar oss. Inte bara måste vi gå runt resten av våra liv med ärren, minnena och så vidare. Vi måste även bära med oss att de som förstörde våra liv inte straffades alls för det, på grund av vårt agerande under våldtäkten. 
 
Hare Kung 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0