helvetelars

För exakt ett år sedan vann jag på ett lotteri jag inte ens visste att jag spelade på. 

 

Jag träffade någon, som är så förbannat bra att jag ibland blir lite förvånad över hur jag lyackades. 

Förutsättningarna var nämligen inte så jävla bra. Det var ju ändå valborg. 

 

Nu vet jag att jag har en del vuxna människor som läser den här bloggen (läs: typ föräldrar osv), men vi kan väl säga såhär om min sinnesstämning förra Valborg: jag var väldigt, väldigt glad. Väldigt glad. Alltså, väääldigt glad. 

 

Och trots att allt var emot mig, så lyckades jag ändå vinna. 

 

För trots att jag stod i dörren och agerade dörrvakt när de kom, trots att jag tvingade hans bästa kompis att göra masken ute på gatan som inträdesprov och trots att jag tvånglade upp honom i dörrkarmen när jag inte orkade lyssna på honom mer så vann jag. Trots att det sen var jag som låg och gjorde masken på dansgolvet, trots att jag kanske/kanske inte kräktes (av lycka) någonstans i mitt rum senare på kvällen (hittade aldrig något men har ett minne) och trots att jag argt skrek att om han rörde mig så skulle jag knäcka honom på mitten, så vann jag. 

 

Jag minns den kvällen väldigt suddigt (pga all glädje jag kände) men jag vet att jag vann. För idag, exakt ett år senare är han fortfarande kvar, och blir bara bättre och bättre för varje dag som går. Och imorse stod vi återigen där på trappen, där jag för ett år sedan tvånglade upp honom i månskenet. Och jag bara visste att jag vunnit när han tittade mig djupt in i ögonen och sa "jag är så jävla pepp för ikväll, för detta kan bli första valborg som jag får ligga!". (Vilket han självklart inte kommer. Jag är en sån som  håller på mig) 

 

Och jag ville bara dela med mig av denna romantiska solskenshistoria, för jag mår bra idag, och jag slutar snart jobba. 

 

Hare Kung