Lördag - back again
Okej, nu har jag blivit sådär härligt provocerad igen, vilket självklart resulterar i ett blogginlägg, som vanligt.
Tror de flesta kan gissa vad det handlar om.
Min facebook-feed. Som just nu svämmar över av män som ba:
"Men vaah? Vaddååå, tjejer, ba GICK ni från Outcast-konserten i PROTEST? Alltsååå..NÄÄ, så kan ni ju inte göra!! Ni ska ju bara ACCEPTERA att Outcast har kass kvinnosyn, att det är så dom äääär!"
För visst blir man helt varm i magen av män som inte bara tycker att man ska acceptera sexism, utan till och med tycker att man ska FÖRBEREDA sig på den, snarare än att säga ifrån och protestera. Myyyys-killar alltså.
Det roliga med de här statusarna som haglar in just nu, är att 90% också kommer från pk-vänster-killar.
Alltså dudes, jag är ledsen, men om ni har dåligt samvete för att ni diggar Outcast och stannade igenom hela konserten utan att reflektera, så stå för det iställer. Det VÄRSTA ni kan göra just nu, är att lägga skulden på tjejerna.
"Alltså, att ni ens är förvånade? ALLA vet väl att Outcast är sexistiska. Har ni ens LYSSNAT på musiken? HUR kan det komma som en chock?"
Håll käften, säger jag. Om vi fortsätter att bara acceptera, normalisera och osynliggöra kvinnoförtryck, oavsett vem det är som förtrycker kommer vi snart ha ett kvinnoförtryckande parti som styr landet. NEJ OJSAN DET HAR VI JU REDAN.
För att bekämpa och förgöra ett förtryck måste man ha noll-tolerans. Det funkar inte att se mellan fingrarna ibland, när det tex är Outcast på Way Out West (som säger sig stå för jämnställdhet, väl??) som faktiskt gjorde typ tre hits på 90-talet som står för förtrycket. Noll-tolerans. Alltid. Ingen rasism. Ingen sexism. Ingenting.
Så ett stort jävla fuck you till alla er dudes som sitter o tycker att de som lämnade konserten är tramsiga, att de borde accepterat och förberett sig på det. Fuck. You. Jag tänker aldrig acceptera att jag måste förbereda mig på att bli förtryckt när jag går på konsert. Aldrig.
Och till er som undrar, nej jag var inte själv på Way Out West. jag var på ett MYCKET bättre ställe..
Nämligen på Moriskan, i stora salen, där jag tillsammans med bästa TomBoy och Klubb DecaDance styrde bästa regnbågsfesten under Regnbågsfestivalen. Såhär såg det ut, det var exakt så galet bra som det ser ut:
Hare Kung!
Kommentarer
Trackback