helvetelars

Eller i alla fall tror jag inte att jag tror på Gud. Jag vet inte vad jag tror på, ödet kanske?

Däremot så vet jag att jag precis som majoriteten av befolkningen, oavsett tro förmodligen minst en gång har frågat mig Varför? Varför finns jag? Vad är min mening med livet? Vad ÄR meningen med livet?

 

Det är en vanlig fråga som de flesta säkert har frågat sig, och det är också som bekant en fråga utan ett riktigt svar. Eller i alla fall ett väldigt individuellt svar som är väldigt rörligt och kontext-beroende. Föränderligt, helt enkelt. 

 

Världen är så full av strukturer och krav, att det är väldigt lätt att tappa bort sig bland andras krav och föreställningar om hur livet ska vara. Det är lätt att tappa bort sin egen vilja i andras förväntningar. 

Jag lever i en värld där arbete ligger väldigt mycket i fokus. Hälften av befolkningen går in i väggen medan andra hälften inte ens får ett jobb, ungefär. Vi ska jobba, så mycket vi bara kan. Vi ska prestera och vårt värde mäts i våra prestationer. Och när jag jobbat min sjuttioelfte 70-timmarsvecka måste till och med jag stanna upp för att fråga mig själv, är det såhär det ska vara? Var det detta som var min mening? 

 

Sattes jag på jorden för att få bra betyg?

Sattes jag på jorden för att bli rik?

 

Alla jag har frågat svarar nej på dessa frågor. Inklusive jag själv. Och ändå lever vi inte alls efter det. De flesta menar att livet handlar om mer än pengar och jobb, utbildning och betyg. Att det är "det där andra" som är den egentliga meningen. Ändå spenderar vi absolut störst del av våra liv till att kämpa oss till bra betyg, bra jobb och pengar. Vårt samhället är utformat så att det går bäst för just dom som fokuserar på allt det där som dom samtidigt menar att livet inte alls handlar om. 

 

Är inte det märkligt? 

 

Jag värderas efter mina betyg. Min identitet är min yrkestitel. Mitt liv är mitt jobb och min framtid är mina pengar. Men aldrig hör man någon säga att det är livets mening. Så varför lever vi så? 

 

Hare Kung