Söndag - tuut tuut

Den här strejken då. 
Är det någon boende i Skåne som inte noterat den? Påverkats av den?
Jag har i alla fall. Och min moder ringde nyss i panik och skrek i telefonen att "INGET TÅG GÅR TILL HELSINGBORG IKVÄLL????" 
 
Näe, det gör dom inte. För mig som bor granne med tågspåret har det varit väldigt lugna veckor, men knappt något oväsen, skakade sängar och skallrande fönserrutor. 
 
Strejker går ju oftast ut på att arbetare vill förbättra sina villkor. Något fungerar inte, upplägg håller inte och man kräver förändring. Vägrar arbeta tills läget förbättras. 
Och så står vi där, på perrongerna, med vitnande knogar och morrande stämmor. Kommer för sent till våra arbeten, får ställa in möten och isoleras från våra vänner, därför att en bärande länk i vår rutin har försvunnit. 
 
För visst är det under strejker man plötsligt inser vilka människor samhället faktiskt vilar på. 
Trots att samhället i mångt och mycket vilar på en fungerande arbetarklass, är det ändå dom som har sämst villkor och tvingas ut i strejk för att få sina viljor igenom.
 
För vem fan hade märkt om överklassen gick ut i strejk? Vilka viktiga länkar i vår dagliga rutin hade förvunnit om överklassen vägrade tänka i sina tankesmedjor, vägrade dricka bubbel på sina representationsmiddagar eller vad ni öerklassen gör om dagarna. 
 
Tänk på det en stund. Att de viktigaste personerna i samhället, de människor som får DIN vardag att gå runt, DITT liv att fungera normalt, arbetar under så vidriga förhållanden att de måste ut i en månadslång strejk för att få en förbättring. 
 
Jag tar gärna bussen till mina vänner, eller kommer för sent i jobbet i flera månader till, om det i slutändan innebär en förbättring för de människor som får samhället att fungera. Alla dagar i veckan. 
 
Hare Kung
 
(detta inlägget inspirerades/kopierades från en tweet av OnkelPreben)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0