Måndag - and i'll be gone

Just nu på min facebook formligen haglar debatten. 
Och jag läser många upprörda inlägg om demonstrationen den 16 mars, och framför allt parollen den gick under. Parollen var "Antifarscism är alltid självförsvar". 
 
Och sen är debatten igång. "Man kan aldrig bekämpa våld med våld" skriker någon. "Om vi ska ut och slåss är vi inte bättre än dem", "Argumentet att våld är okej bara för att andra använder det är bullshit" osv osv. 
De är upprörda över att människor gick ut och förklarade att de kommer att slåss för rätten till demokrati och för att få bort rasismen från Malmös gator. Och det här tänkte jag att vi skulle prata lite om, skillnaden mellan farscism och antifarscism och varför våldet i de båda grupperna inte kan likställas. 
 
En farscist är någon som vill slåss, gillar våld och tycker att våld är ett bra styrmedel. De söker aktivt upp situationer, eller provocerar fram situationer för att kunna få slåss. De tror ofta på den "ariska rasen" och tycker att oliktänkande bekämpas bäst med våld. De vill ha en ledare som styr över alla andra utan att kunna påverkas. 
Exempel på farscister: fyra stycken ut Svenskarnas Parti letar aktivt upp en utvald grupp (oliktänkande) människor och försöker mörda dessa med kniv på grund av deras åsikter. 
 
En antifarscist är någon som hatar våld, och som vill ha bort våldet från gatorna. De tror på ett demokratiskt och folkligt styre, och försöker att med olika metoder bekämpa de som hotar deomikrati och mångfald. En antifarscist söker inte upp våld, utan försvarar sig när våldet kommer.
Exempel på antifarscister: 10 000 personer sluter upp i en fredlig demonstration för att markera att våld, rasism och våld mot oliktänkande är fel. 
 
När en antifarscist säger att de är beredda att försvara sig själv (med våld) handlar det alltså INTE om att de använder samma våld som en farscist. De använder inte sitt våld för att få makt och kontroll (som farscister gör). De använder sitt våld för att försvara sin demokrati och sitt folk från det som hotar dem.  
 
Jag hatar våld. Jag har aldrig slagit någon i hela mitt liv och jag hoppas verkligen att jag aldrig ska behöva göra det heller. Men när det kommer personer in i min värld och vill mörda mig och mina vänner för vad vi tror på och kämpar för, då kan faktiskt till och med jag tänkte mig att gå en kurs i självförsvar, mest bara för att markera att om ni kommer mot mig, så är jag beredd, och jag kommer slå tillbaka så hårt jag kan. Men att försvara sig tycker inte jag kan likställas med att aktivt vilja slåss för att få makt över andra.  
 
Och det var just det demonstrationen den 16 mars handlade om. Att se skillnaden på våld och våld.
I Kärrtorp för ett tag sedan attackerade farscister en fredlig demonstration med våld. Den 8 mars letade fyra nazister upp en grupp personer och försökte att med kniv mörda dom. En av dom kämpar fortfarande för sitt liv på sjukhuset. En vecka senare misshandlas en kille i Täby efter att ha (fredligt) helt enkelt plockat ner en nazistiskt affisch på en pub. Den 16 mars annordnades en demo på möllan i Malmö (och även på andra platser i Sverige). 10 000 personer kom. Och inte en enda gång under demonstrationen användes våld. Folk sjöng. Folk dansade. Det var barnfamiljer, politiker, ungdomar och vuxna. Jag såg ingen med kniv som försökte mörda någon. Ingen blev misshandlad och ingen försökte leta upp och skada de ur Svenskarnas Parti som samtidigt arrangerade en stöd-demo utanför Malmö Tingsrätt för sina mordmisstänkta kompisar som sitter häktade. 
Vi gjorde alltså raka motsatsen mot vad farscisterna gör, vi framföde våra åsikter ppå ett fredligt sätt. Med musik, dans och gemenskap. 10 000 personer som utan att måtta ett enda slag tog aktiv ställning MOT farscism. Polisen, som behövt rycka in varje gång nazisterna hittat på något, behövde inte rycka in en enda gång. 
 
Jag kommer aldrg att förespråka ett aktivt uppsökande av oliktänkande för att försöka skada dom. Det lämnar jag till nazister/farscister. Men jag kommer att stå sida vid sida med de som blir uppsökta, och försöka försvara dom. 
 
Hare Kung

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0