helvetelars

Ah, vi fortsätter prata om kroppen tycker jag. KUL ämne. 

 

Just det jag vill prata om nu bottnar i en diskussion jag hade med några från min klass under en bilresa hem från skolan för ett par veckor sedan. 

Många i min klass är äldre än jag, och redan inne i fasen där framtida avkommor planeras. Jag är fortfarande i fasen där jag oklontrollerat skriker "LOL" åt allt ironiskt, och speciellt snack om barn.

Men nu för tiden ingår det tydligen en träningsfas i att skaffa barn. Själva graviditeten är ju som alla vet kvinnors frikort till att få äta precis vad dom vill och i vilka mängder de vill. Men det är också vedertaget att det i varje kvinnas liv ingår en träningsfas efter själva utkrystandet där alla nyblivna mammor ska "komma tillbaka till sin gammla kropp". 

 

Det tycker jag är lite kul. 

Om jag tänker efter var jag som mest vältränad, min hud var som spänstigast och mitt ansikte som lenast när jag var typ tio år. Men inte fan tränar jag för att få tillbaka min tioåriga kropp. Varför inte? Därför att det är fysiskt omöjligt. Sedan jag var tio har min kropp gått igenom en massa saker som har satt sina spår och som gör det fysiskt omöjligt för mig att se ut som en tioåring igen. Bland annat puberteten, och gud ska veta att den satte sina spår. Samtidigt var det också puberteten som formade väldigt mycket av mig, och jag blev den jag är idag. Så att försöka sudda ut pubertetens spår verkar för mig helt absurt. Varför ska jag låtsas att jag inte gått igenom något som alla vet att jag gått igenom, och som jag dessutom är lite stolt över att jag klarade mig igenom, med lite av min heder i behåll? 

 

Och lite samma sak känns det med det här med att träna efter barnafödande. Jag är 100 % för det här med att leva ett aktivt och hälsosamt liv. Har din graviditet gjort att du blivit överviktig på ett sätt som du fysiskt eller psykiskt lider av, så självklart att du kan försöka leva ett mer hälsosamt liv för din hälsas skull. Men det här med att "gå tillbaka till hur man såg ut innan", det förstår jag inte. Jag menar, din kropp har producerat ett barn. Ett helt jävla liv har din kropp skapat inuti dig. Du har burit på ett liv i nio månader (och även klämt ut det genom en minimal öppning). Det är ganska självklart att din kropp kommer att förändras efter en sådan upplevelse. Och jag förstår inte varför vi ska gå runt och låtsas om, försöka dölja eller försöka radera det faktum att din kropp skapade ett liv. Det är väl snarare något att vara stolt över? 

 

Jag vet inte vad jag kommer känna om jag får barn. Men jag hoppas att jag kommer kunna klappa på min, kanske lite sladdrigare mage och med stolthet känna att den här jävla magen, som mest bara har ställt till med problem (glutenallergiker osv) faktiskt lyckades skapa ett liv och det är därför den ser ut såhär. Här är mitt bevis på att min kropp gått igenom något sjukt häftigt. 

 

Med det sagt vill jag även tillägga att varesig din kropp producerar ett barn eller inte, så går din kropp igenom precis lika mycket som ditt psyke, och kommer således att förändras med tiden. Och det är inte heller något som är värt att dölja. Du har levt helt enkelt, och det kommer att synas.Så var stolt över det! Lev ett hälsosamt liv för att nå imorgon, inte för att ta dig tillbaka till igår! 

 

//Livscoachen och hälsogurun