helvetelars

Samhället är inte gjort för sådanna som oss. Människor. 

Samhället är inte gjort för livet. 

 

Det insåg jag när en vän till mig behövde mäta sin sorg efter en tragedi i antal dagar hon förlorat på sitt uppsatsskrivande för att få kompensation.

För det är så systemet fungerar. Vår sorg, våra sjukdomar och våra öden mäts i antal förlorade effektiva arbetsamma dagar. Hur många arbetsdagar tog ditt sörjande? Och vilket pris fick du betala för att du sörjde?

 

Jag tror att vi alla har upplevtndet någon gång. Sorg. Kanske var det i samband med ett dödsfall, ett uppbrott från en relation, en skada eller sjukdom, puberteten, mobbning eller ja, vad fan som helst. Vi har alla upplevt något som förhindrar vår effektivitet och vår företagsamhet.

Vi har alla varit ledsna. Kanske fick du sjukanmäla dig från jobbet en dag. Kanske blev dina betyg lite sämre under den perioden. Kanske fick du sjukskriva dig en längre tid. Kanske förlorade du en viktig kund, eller misslyckades med en försäljning för att rätt energi helt enkelt inte fanns. 

 

Vi vet alla att jobbiga tider påverkar alla dygnets timmar. Även de där vi förväntas vara effektiva skattebetalande medborgare. 

ALLA VET DET. 

Och ändå är samhället utformat på ett sätt som straffar de som sörjer, blir sjuka eller på något annat sätt mår dåligt. Var du deprimerad under gymnasiet, vilket påverkade dina betyg straffas du genom att inte få tillgång till samma val senare i livet. Du kanske måste plugga ett extra år på konvux, ta ett jobb du inte vill ha eller ge upp en dröm. Sjukskrevs du, eller fuckade upp på något annat sätt på jobbet straffas du genom att förlora din anställning, förlora din lön eller förlora din roll på arbetsplatsen. Och detta trots att det är något som händer alla. 

 

Hur kan vi ha utformat ett samhälle som inte tillåter, accepterar och tar hand om sorg, när det är något så himla vanligt? Hur kan vi ha utformat ett samhälle som inte är anpassat efter livet, med dess upp och nedgångar? 

 

Vi har utformat ett samhälle där andra chanser är sällsynta, och de som ges ofta ges på sämre villkorl. 

Tänk om vi fick lov att sörja, utan att det skulle vara på bekostnad av något annat. Tänk om vi fick välja livet, utan att välja bort något annat. 

 

Hare Kung