helvetelars

Imorgon är det internationella mansdagen, och därför tänkte jag ägna ett helt inlägg åt att berätta varför jag hatar män och patriarkatet. Sen kan ni alla få gå o lägga er och fundera på vad det är ni ska "fira" och lyfta imorgon. 

 

1. Jag kan inte jogga på grund av män. 

Jag tycker om att springa. Ibland springer jag längre, ibland lite kortare, men jag gillar det. Jag slappnar av, och jag tycker det är en skön träningsform när man inte har så mycket tid. 

I slutet av september kommer mörkret till Sverige. Det är mörkt när jag vaknar, och det är mörkt när jag cyklar hem från jobbet. Och jag kan inte längre springa. Eftersom det är för läskigt, för obehaligt. Inte på grund av mörkret, utan på grund av män. På grund av det faktum att det längs min älskade springrunda har rapporterats massor med våldtäktsfall. På grund av att ALLA, utan undantag förstår mig direkt när jag säger att jag inte vill springa när det är mörkt. För alla vet. Som tjej är det inte säkert att springa ensam när det är mörkt. Faran? Männen! Tack för den. 

 

2. Mina vänner kan inte ha relationer på grund av män

Jag har många singelvänner. Många singelvänner som dejtar män. Och som är livrädda. Och tveksamma. Och rädda. Varför? Därför att alldeles för många män har behandlat dom som skit, sårat dom och varit allmäna idioter mot dom. Jag känner många män som dejtar kvinnor. Jag har aldrig hört någon av dessa ens yttra orden "jag är rädd" ibörjan av en kontakt. Däremot har jag hört i princip alla mina vänner som dejtar män yttra detta. Så tack alla män för att ni inte respekterar oss, för att ni har förstört det som ska vara det finaste som finns: kärleksrelationer. 

 

3. Jag har fått lära mig att jag inte finns för mig egen skull

Det finns något som heter The male gaze. Ni kan googla det. Det är en verklig term och den används inom marknadsföring och reklam. The male gaze är den manliga blicken. Den manliga blicken som alltid granskar och utvärderar kvinnor. De flesta reklamer med kvinnor i är gjorda för the male gaze, den manliga blicken. Även om produkten som det görs reklam för egentligen är riktade till kvinnor, framställs ändå kvinnorna för den manliga blicken, för männens skull. Tack vare the male gaze så har alla kvinnor vid en ålder av typ åtta år lärt sig vad som är okej, och vad som inte är okej med en kvinna. Vi har fått lära oss hur vi ska se ut, hur vi ska bete oss, och vem vi ska vara, för att den manliga blicken ska vara nöjd. För att männen ska vara nöjda med vad de ser. Som om vi är skapade med ett enda syfte: att behaga den manliga blicken. 

 

4. Jag får inte höja rösten

Alla tjejer som någonson blivit kallade dramatiska, hysteriska eller överdrivna för att de reagerat på något, upp med en hand? Och nu, hur många män har fått detta slängt i ansiktet? Och trots detta är det männen som startar flest bråk, begår flerst våldbrott etc etc. Men det är vi kvinnor som vågar låta och höras som är hysteriska och överdrivna. Nice.

 

5. Jag måste jobba dubbelt så hårt för hälften så mycket uppskattning

Visste ni att kvinnor som forskar måste publicera dubbelt så många artiklar för att få forskartjänster som män? Visste ni att det finns folk som på riktigt blir upprörda när organisationer försöker få upp lika många tjejer som killar på scen, därför att det inte räknas om "kvalitét" då?

Visste ni att av alla akter på alla svenska musikfestivaler förra året var mindre än 20% kvinnor. Bara en större festival av alla i Sverige hade över 20% kvinnor på sina scener; Way Out West, de hade 21%. Slow clap. 

 

6. Ska jag fortsätta? Eftersom jag är kvinna är jag inte lika bra, vad jag än gör

Jag kan noll procent om fotboll. Noll procent. Men jag vet att reglerna i fotboll är exakt likadana för kvinnor som för män. Ändå smygs det svenska kvinnliga landslaget in innan kamerorna slås på under en sport-gala nyligen, medan männen välkommnar in som hjältar framför allas ögon. Vilka som hade kvalat sig till VM? Kvinnorna. Vilka som inte hade gjort det? Männen. 

 

7. Jag har en livmoder. Alltså dubbelbestraffas jag. 

Jag kan, tekniskt sätt föda ett barn. Alltså förväntas jag göra det. Av alla. Alltså är jag inte lika attraktiv på arbetsmarknaden, för jag kommer behöva vara ledig och ta hand om ett barn länge. Männen får inte ens frågan. Tar jag ut all min mammaledighet för att ta hand om mitt barn straffas jag på jobbet. Då är jag en dålig karriärskvinna. Tar jag ut lite mammaledighet straffas jag hemma, för då är jag en dålig mamma. Männen då? Om de tar ut pappaledighet är de fantastiska män som bryr sig om familjen. Om de inte gör det, vem bryr sig? 

 

8. ...osv osv osv osv

 

It's a mans world. 

Vilken tur att vi har en internationell mansdag då så att vi kan rikta ytterligare lite uppmärksamhet åt männen. Det behöver dom, tycker jag. 

 

Hare Kung