helvetelars

Idag var jag på mitt första polisförhör någonsin. 

Ni tre som läser kan dock vara lugna. Jag har inte gjort något dumt. Andas. 

 

Jag visste inte ens att jag skulle dit på förhör. Jag trodde bara att jag skulle dit och hämta lite grejer som någon snodde från mig dagen innan. Men det visade sig att de var tvugna att förhöra mig istället för att ge mig mina saker. 

 

Såhär var det. Imorse vaknade jag till ett sms, där en poliskonstapel vid namn Max meddelade att de hade gripit den person som kvällen innan snott min plånbok. Eftersom jag inte ens noterat att jag saknade min plånbok blev det lite av en dubbelöverraskning där på morgonkvisten. Men den var alltså borta, och nu fanns delar av innehållet hos polisen. Jag kunde komma förbi under förmiddagen och hämta grejerna. 

 

Sagt och gjort cyklade jag ner till polisstationen vid lunch för att hämta mina grejer. Men det visade sig att de inte kunde ge mina grejer till mig just nu, och de var i stället tvugna att förhöra mig. Jag fick berätta om min kväll. Hur jag och min pojkvän ätit mat ute, och sedan begett oss till Scandic Star för att kolla på Intresseklubben. Jag berättade om personen som slagit sig ner bredvid oss på restaurangen utan att beställa, och jag berättade om alla de människor som strömmade in på inspelningen. Och jag berättade att jag inte visste när plånboken kunde ha blivit tagen. Men sista gången jag använde den var på restaurangen. 

 

Tydligen stämmde signalementet på personen som inte beställde något in på den personen de gripit under natten. Och det högg till i hjärtat. Nu skulle den här personen straffas. För vad? 

 

Människan har gjort upp regler som alla måste följa. Vi har bestämt att vissa personer är goda, och vissa är onda. Och de goda får lov att straffa de onda, när de gör något dumt. Det har vi bestämt. Vi har till och med gett de här goda människorna våldsmonopol. De får bruka våld för att straffa de onda. Det har vi människor bestämt, att så ska det vara. Det är så det som är rätt. 

 

Men det kändes ändå konstigt, och jobbigt, att jag, som har det så bra ska straffa någon som har det sämre, för att denne tagit något från mig som jag inte ens behöver, och som jag dessutom kommer att få tillbaka. Det kommer bli lite knepigt för mig att åka och hälsa på mina vänner i Malmö i helgen, för jag har inga pengar. Men det är ungefär så mycket jag kommer att straffas. Men du, du som tog min plånbok för att du behöver pengar, du kommer att straffas så grymt mycket mer. När jag ringde för att spärra mitt kort hoppades jag nästan att du skulle hunnit ta ut i alla fall några hundralappar. Visst, jag har slitit för de där hundralapparna, men jag har fler hemma, och jag har förmodligen fler än du ändå. 

 

Det finns idioter som gör dumma saker för att de vill. Till exmpel Sverigedemokrater och våldtäcksmän. Men när det kommer till småstölder. Jag tror inte det handlar om onda människor. Jag tror inte det handlar om människor som vill sno andras saker. Jag tror det handlar om människor som har det så pass svårt att de känner att de MÅSTE sno, för att klara sig. Är det verkligen dessa människor som ska straffas? 

 

Men när vissa har det så himla bra, medan andra har det så otroligt dåligt, har jag svårt att förstå varför inte vi som har det bra kan dela med oss? Tillhör inte hela världen alla, från första början egentligen? 

 

Jag hoppas att du klarar dig. Jag hoppas att allt blir bra. 

Jag bryr mig inte om att du tog min plånbok. Du förstörde ingenting för mig. 

Och jag väljer att tro att du är en god människa. 

Hare Kung

Så var det val. 

Ett val där man äntligen fick se siffror på hur illa det faktiskt är ställt med Sverige.

Och jag måste skriva av mig. Snittar trots allt ca två läsare om året här, så det blir ju mest en text för mig själv. Lite som att skrika i ett tomt rum, men ibland behövs det. Och just nu behöver jag skrika av mig. 

 

Det enda jag egentligen vill skrika idag, är ett stort jäkla FUCK YOU till alla som just nu går runt o pratar om alla de här 87% som INTE röstade brunt, och hur glada vi ska vara över det. Att det är dom 87% vi ska fokusera på. Att vi ska försöka vara positiva. Till er vill jag säga fuck you. 

 

För jag skiter i dom 87%. Jag skiter i mig själv, som är en del av dom procenten. 

Det är jäkligt enkelt att vara positiv när man är vit och medelklass och svensk. Jäkligt enkelt att vara glad över dom där 87% då. Enkelt att klappa sig på axeln och tycka att "i did good, jag röstade inte fel".. 

 

Men det är inte mig det handlar om nu. Det är inte om min familj det handlar. 

 

13% av Sveriges befolkning vill se ett rasistiskt parti styra Sverige, se dom sitta i våra domstolar, ta alla de viktiga besluten och finnas på våra gator. 13% av Sveriges befolkning vill att de som styr Sverige, och som på något vis också ska garantera folkets säkerhet och välmående i Sverige, ska vara personer som städar vallokaler med nazistmärken på armarna, som sjunger vit makt-sånger, hotar folk med järnrör, mördar oliktänkande, vill inskränka på aborträtten och kvinnors rätt till sin egen kropp, fötrycker hbtq-personer, som menar att araber har våldsamma gener, som hotar och hatar allt och alla över nätet och normaliserar rasism och nazism i hela vårt land. 13% vill att sådana människor ska styra över oss och garantera vår säkerhet. 

 

Det är inte mig det handlar om just nu. Det handlar om alla dom människorna som från och med idag inte längre är säkra i Sverige, och därför tänker inte jag vara glad över dom här 87%. Ett fokus på dom är som att vända ryggen till alla de som inte längre går säkra i sitt eget land, i sitt eget hem, på sin egen gata. 

 

De finns fler människor i Sverige som vill att invandrare ska ut, än som vill rädda vår miljö. Låt det sjunka in.  

 

Genom att fokusera på den "goda majoriteten" glömmer vi återigen bort den utsatta minoriteten som påverkas mest av utfallet i det här valet. Vi förminskar problemet när vi säger att "vi inte får glömma hur många som faktiskt INTE röstade på SD". Jag skiter i det. För alla de som utsatts för rasism tidigare, kommer utsättas igen och ännu mer nu. Och det är DOM vi ska fokusera på. 

 

13% av Sveriges befolknig röstade igår för ett rasistiskt styre av Sverige. Det är DET vi inte får glömma. Det är det vi måste kämpa emot varje dag för resten av våra liv. 

 

Hare Kung!

Sitter och tittar på partiledardebatten på Aftonbladet. 

 

Är egentligen alldeles för trött för att ens fatta vad dom pratar om, men nu diskuterar dom på ämnet jämställdhet, och då hajjar man ju till i alla fall lite. 

 

Endast Annie Lööf kallar sig feminist från högerblocket. Alla i vänsterblocket kallar sig feminist. 

Och det är ju då man inser, att jämställdhet hade inte ens varit ett ämne i debatten om det inte varit för FI's framfart och vänstermänniskor långa kamp som äntligen börjar märkas. 

 

För det är inte ett gäng högerkvinnor som fått nog och hoppat av för att starta ett kvinno-parti. Det är inte högern som går ut i demonstrationer mot förtryck. Det är vänstern som kämpar för allas rätt. Det är vänstern som är feminister. 

 

Som någon skrev på twitter; det hade varit precis lika sorgligt om det varit någon moderat som blivit nedtrampade av hästar förra söndagen.... om nu moderater någonsin gått ut och demonstrerat. 

 

Jämställdhet finns inte på agendan för högerblocket. Bekämpandet av rasism, sexism och lika rättigheter är inte en prioritet för högerblocket. Och det blir så himla tydligt i den här debatten. Och det är ännu tydligare ut på gatorna. 

 

Hare Kung