helvetelars

Jag är nog ganska basic i mina kläder. Gillar när det sitter lite löst, stora shortor är en favorit. Men annars väldigt basic. Inget som sticker ut, inget galet och jag har väldigt lite koll. MEN jag vet hur jag HADE velat se ut.. Om jag hade pallat anstränga mig vill säga.. Vilket jag aldrig pallar..

Det brukar gå till ungefär såhär: Jag har precis torkat tårarna efter ännu ett utbrott i min garderob och slått mig ner vid datorn. Jag börjar systematiskt gå igenom kläd-sida efter kläd-sida på jakt efter en helt ny garderob.. Nu ska här shoppas kläder liksom.. Och så sitter jag där i typ tio minuter.. Klickar, förstorar bilder, klickar lite till.. Lägger något i nån kundvagn.. Klickar lite till.. Sen ringer någon, eller skickar ett sms.. Och sen glömmer jag bort min nya garderob, går upp och hittar något som ändå ser helt okej ut och drar.. Varenda gång..

Den där nya garderoben och drömmer om att vara en cool fashion chick får helt enkelt vänta..

Hare Kung

Hare Kung

Har ni tänk på att söndagar är EXAKT lika långa som lördagar? För det känns ju verkligen inte så.. Lördagar är ju såå mycket längre. Men egentigen inte.. hm..

Idag väckte Måns mig med pannkakor. Är han bäst eller vad? Tror det..

Annars har jag inte gjort så mycket av värde idag. Smsat lite. Laddat ner svinmånga app's.. Varit ute i kylan lite. Varit hos Marianne lite. Kollat på lite dokumentärer. That's it. Imorgon är det kursstart. Jag är svintaggad. Ska bli superroligt att börja skolan igen utan minsta lilla lov emellan. Verkligen störtkul.

Hare Kung

Och idag är det till och med fint väder. Det borde utnyttjas, men jag är ensam hemma och har två dokumentärer jag ska se, så får spara aktivteterna tills nästa vecka helt enkelt!

och just det, JAG KLARADE MIN B-UPPSATS! Hejja mig alltså. Höll på att på riktigt bajsa på mig under opponeringen.. Om jag någon gång verkligen vill tortera någon ska jag fan utsätta den för fyra timmars opponering.. Helvetet på jorden alltså..

Hare Kung

Imorgon är det dessutom fredagen den 13. Jag är visserligen bara skrockfull när jag känner för det, och just nu känner jag inte för det.. Men ändå..

Är svintrött.. fan. Ska gå ner och kasta en sko på Rasmus. Sånt är alltid kul. Så piggnar man till liksom..

Hare Kung

# Den enorma ytterdörren är inte alls så tung som den ser ut.. Lurigt som fan, för man tror att det ska behövas värsta kraftansträngningen för att komma in, och så bara flyger dörren upp..

# Dörren ner till cafeterian öppnar sig av sig själv.. Också lurigt..

# Stenfiguren ovanför ytterdörren till UB har ett rör i munnen, som att den någon gång sprutat något.. Vad, är min fråga? Vatten? Eld? Makes no sense eftersom det är precis ovanför ingången.. Hade den sprutat vatten hade man blivit dränkt, hade den sprutat eld hade man brunnit upp.. Lurigt!

# Upplägget i Öppen Samlig. Här snackar vi lurigt.. Var finns Metod-hyllan liksom, och varför finns alla böcker jag behöver på den?

# Trapporna.. Det finns det en massa trappor på UB där man bara kan gå en i taget? Lurigt..

# Namnen på grupprummen och rummen.. "Vi ses i mellan-rummet.." "Vaa?" "Nä okej, men möt mig i Investigatoriet då?" "Va-a?"

# Att det är ett universitetsbibliotek men att man för den delen INTE får sitta och plugga var som helst.. Lurigt..

# Den väldigt tveksamma "balkongen" a.k.a andra våningen som gungar om man rör sig för mycket.. Känns lurigt, men också lite farligt..

# Den påtagliga möjligheten att starta ett enorm domino av alla bokhyllor som står i exakt rätt vinkel.. Väldigt lurigt när man är på det humöret.. Svårt att motstå liksom..

Hare Kung

Tänk då att göra allt detta, PÅ EN SÖNDAG!!!!??

FATTAR NI MIN IRRITATION? MIN ILSKA? Att ens gå upp så här tidigt en söndag är ju att bryta Guds allra heligaste regel.. Men att dessutom råka gå upp en timme FÖR TIDIGT, alltså jag är mållös.. Okej att försova sig, det hade jag nästan räknat med en söndag (och faktum är att jag trodde att jag gjort det från början, att jag hade liiide bråttom, var liiide stressad. Nänä.) men att gå upp för tidigt.. Jag vill gråta..

Men trist för Lovisa, som säkert räknar med att jag ska komma minst en halvtimme för sent. Inte alls. Jag kommer stå där nere halv tio prick och knacka på dörren.. "Loovisaaaa.. Dags att skriva B-uppsats...."

Jag orkar inte ens äta upp båda mina ägg, så trött är jag just nu. Det störiga är att jag oftast bara är sådär jättetrött på morgonen. Och då sitter man ju såklart där och lovar sig själv att ikväll är kvällen som man faktiskt ska gå och lägga sig typ nio, och det kommer vara sååå skönt. Men när kvällen kommer har man liksom piggnat till, och då finns det alltid något roligare att göra (typ Facebook eller Temple Run) och så slutar det ändå med att man är uppe jäättesent..

Hare Kung

Näe, det har jag inte. Jag dör typ av trötthet. Försöker bara utnyttja det faktum att mitt "lov" som inte är ett lov eftersom jag har pluggat hela "lovet" snart är slut och att skolan faktiskt börjar igen på måndag. Herregud. Vart tog jullovet väget? Nä just det, jag fick inget.......

Längtar efter sängen. Alltid lika trist när man längtar efter något som är på övervåningen. Helt långt dit liksom.. Som att bestiga ett pyttelitet berg, bara för att få gå och lägga sig och njuta.. Men allt som är värt att ha är värt att kämpa för, eller hur var det?

Imorgon är det fredag. På smhi lovade dom noll milimeter regn. Jag och Maria pratade om det igår. Varje gång någon undrar vad det ska bli för väder imorgon och man lägger "ja men kolla smhi" så instämmer alltid alla i att man aaaldrig kan lita på smhi. Det är liksom ett known fact att smhi typ alltid har fel. Så hur är det då möjligt att smhi fortfarande är Sveriges största leverantör av väderprognoser när ingen litar på dom? Vem ligger dom med, liksom?

Nej, nu ska jag sova. Kände bara att jag var skylldig en liten snabb update om mitt liv, så här har ni den; jag är trött, min säng ligger på övervåningen och jag litar inte på smhi. Det är dagens status!

Hare Kung

avslutar med en bild på mig och Reeb från forever ago. De flesta av våra kvällar tillsammans slutar såhär. Det är trevligt.

Ska jag följa blogg-trenden borde jag uppdatera om året som gått. Tänker jag inte göra. Jag går mot strömmen, lever mitt eget liv, står ut från mängden. Det är det som gör mig speciell.

Jag tänker istället, eftersom jag precis hittat en massa gamla bilder från förr, gå igenom åreN som gått och prata lite om mitt liv allmänt. Tänker att ni bryr er och jättegärna vill veta vad just jag gjorde 2006. (...)

här är jag på en studsmatta

min humor 2006. tycker btw fortfarande att det här är asball

jag på ytterligare en studsmatta. har för mig att vi försökte oss på någon form av avancerad akrobatisk konst. har slutat med sånt nu.. ish..

ytterligare akrobatik. medan resten av Lunds 89or ägnade dagarna åt att posera sexigt framför deras webbkameror ägnade vi oss åt det här..

älskar faktumet att jag har en guldväska och josse är naken. (?)

otroligt mycket kärlek känner jag till de här två tjejerna, deras klass-tröjor och cykelhjälmarna

det här är siri. hon är otroligt fin.

avslutar med en bild på mig och Ronja från gymnasiet.

Hare Kung

Är numera med iphone. Trodde aldrig att dagen skulle komma då jag på riktigt satt och pillade med en iphone och dessutom kunde kalla den min. Reaktionerna har varit blandade. Var först tvungen att ringa "den enda sidan" av mina vänner och formligen komma ut ur garderoben som iphone-ägare..

Sen blev jag hjärtligt välkomnad av "den andra sidan", dvs de av mina vänner som redan fallit offer för iphone-världen. Spänningen är nu olidlig. Kommer jag bli en utav de där frälsta som inte kan slita sig från den lilla apparaten, börjar statusuppdatera sönder Facebook och får en miljard poäng i Temple Run? Eller kommer jag göra alla haters lyckliga genom att faktiskt kunna behärska mig? Den som lever får se..

Något positivt med det här är i alla fall, förutom att jag äntligen har en mobil igen och huvudverken jag lidit av hela veckan börjar avta, att jag kan blogga WHEREVER! Fattar ni vilken uppdaterig det kommer bli här från och med nu? Jag kommer vara den ultimata bloggerskan..

Hare Kung

Idag chattade jag föresten med Support Kim från Halebop och fick betydligt bättre svar. Känns skönt. Har bestämt mig för att se den här mobil-lösa tiden i mitt liv som en liten prövning.

Det är väldigt många som lägger kommentaren "men guuud vad skönt, det måste vara fruktansvärt avslappanande att inte ha en mobil.." Men vet ni vad? Det är inte alls avslappnande. Det går inte en minut utan att jag undrar vem som kanske hade velat kontakta mig nu, med vad jag antar är inget annat än livsviktig information. Jag stressar sönder, och dessutom har jag ingen klocka längre. Herregud.

Fick alla mina julklappar från mamma idag, så har suttit som en barnrumpa mitt på golvet i köket och packat upp allt igen, för att sedan vifta med det i ansiktet på grabbarna.. "Kolla vad jag fick, amen kooolla dåå.."

Nu ska jag ut på dokumentärjakt på intranätet. Någon som har några förslag? Jag är en sucker för bisarra sjukdommar, coola djur och skumma familjeförhållande. Jag gillar inte saker om rymden.

Hare Kung

Här är en bild på bland annat mig och min mobiltelefon. Kolla så lyckliga vi ser ut tillsammans.. Helt inne i vår egen lilla värld. Jag saknar dig.

Låt oss prata lite mer och det där sista.

Under hela mitt 22åriga liv har jag aldrig någonsin blivit av med en mobiltelefon. Varför? Därför att mitt liv ÄR min mobiltelefon. Jag skickar, och det är utan någon skam i kroppen jag avslöjar detta, 1500 sms i månaden. Det blir ungefär 50 sms om dagen. På riktigt. Oftast är det bara skit som skapas på min mobil, förvandlas till ettor och nollor för att sedan dyka upp på någon annans skärm. Oftast bara skit. Oftast inget vettigt. Men ack så vitalt för min egen del. Och nu är min mobil borta. Poff sa det, och så försvann den.

Ingen kan kontakta mig. Jag kan inte kontakta någon. Jag har därmed 100 uteblivna sms som inte har skickats än. Det kliar i mina fingrar, mitt hjärta slår snabbare och jag får oförklariga svettattacker. Igår låg jag på alla fyra i minst tre timmar och letade under allt som fanns att leta under. Men den finns inte. Den är borta.

Jag har insett det nu. Börjat acceptera. Satt och chattade med Halebop Support Susanna idag. Det är helt fucked up att Halebop inte har en telefonväxel.  Man måste liksom chatta sig fram till lösningar. Helt värdelöst. Jag har ingen aning om ifall denna Support Susanna existerar eller om hon är en robot, men jag blev så frustrerad tillslut att jag kallade henne för robot.. Hon svarade med en smily. Jävla idiot. Det är liksom inte läge att smila någon som, inte bara blivit av med en trogen och livsviktig kamrat, utan även precis insett att det kommer kosta asmycket för att få en ny.. DET ÄR INTE LÄGE ATT LÄGGA EN SMILY DÅ. Känner jag..

Hare Kung

Jag ber åter igen om ursäkt.

Tror det har med årstiden att göra. Eller högtiden. Jag vet inte.

Har i alla fall inte haft sådär supermycket att uppdatera om. Men det betyder för den delen inte att jag varit sysslolös. Nejnej. Full rulle har det varit. Säger som alla mina fellow storbloggare, ibland måste bloggen ta ett kliv tillbaka och låta det riktiga livet få lite plats.

Idag är det, om jag inte minns fel, dan före dan före dopparedan. Men det är inte det jag vill fira ikväll. Ikväll vill jag fira att det från och med imorgon kommer att bli ljusare och ljusare. Långsamt kommer det att gå. Men det ger mig i alla fall lite hopp. Vi är på rätt spår igen. Vi går mot bättre tider helt enkelt.

Ljus är oerhört underskattat. Att folk är förvånade över hur mycket piggare och gladare de är på sommrarna förvånar mig. Ljus är den bästa mirakelkuren, botar allt. Brutit ett ben? Sitt lite i solen och det känns genast mycket bättre. Deppig, gå upp i tid och dra bort rullgardierna och tadaa, lyckan är tillbaka. Det enda ljus inte botar skulle väl kunna vara pollenallergi då.. Men annars botar det allt.

Hare Kung

Modevisningen var i alla fall grym. Inga goodiebags dock, men annars var det EXAKT som det är på TV, men en catwalk, modeller som gick snyggt och jättefina kläder. Jag riktigt pös av stolthet, både för att Maria är så grym på att sy, och för att Iris och Marianne var SÅ snygga modeller. Mina kompisar! wow!

Det var också riktigt skönt att slippa vara modell själv. Jag har inget emot att synas egentligen, men något jag har insett är att jag lider av okontrollerbara mungipor. Så fort jag befinner mig i en situation som jag inte riktigt har kontroll över, där jag vet att alla tittar, bara börjar jag tok-le! Det måste se helt galet ut, för jag ler verkligen som att det inte fanns någon morgondag. Jag kan inte hindra det.. Och det krävs väldigt lite för att mina mungipor ska åka upp till öronen.. Bara jag hamnar först i springledet på Gerda när man ska byta håll (ni Gerda-tjejer fattar!) så börjar jag le som en jävla idiot! Varför?

Hare Kung

För att bli storbloggare gäller det att försköna varje aspekt av sitt liv, liksom ta till lite vita lögner tills de tillslut blir sanning.. Jag ska visa er..

Min morgon till exempel. Eftersom det är fredag unnade jag mig en fantastiskt frukost a la engelsk frukost, med bönor, korv, bacon och stenugnsbakat surdegsbröd med kesella och färska bär. Älskar att starta dagen med en stor frukost. (läs: jag drack ett glas för gammal blåbärssoppa i en smutsig kopp eftersom jag försov mig..)

Sen stack jag till skolan och lämnade in första utkastet till b-uppsatsen. Nu gäller det. Efter inlämning kände jag att jag absolut var värd att unna mig något, så jag tog en runda på stan. Hitta bland annat en fantastisk mössa och lite småpynt till lägenheten. Älskar stan på julen, trotts all stress blir jag såå lugn (läs: jag hittade ingenting, blev skitarg, och stack hem..)

Efter shoppingen var det dags att göra vid mina naglar, som verkligen börjar se bedrövliga ut. Så stack till salongen och fick ett nytt lager vinter-grått lack på. Blev fantastiskt fint, även om det låter lite deppigt kanske! (Läs: Målade naglarna i soffan och orkade inte vänta tills dom torkat, så allt blev helt utsmetat och förjävligt..)

Sen stack och jag träffade min PT Johan och vi körde en timme på gymmet och körde igenom hela kroppen. Så skönt att avsluta en stressig vecka med att verkligen köra slut på sig själv på gymmet tillsammans med min grymma PT! (Läs: stack till gerda och gick på gympastång..)

Och nu ska jag som sagt snart iväg på modeevent!

Ses i vimlet!

Hare Kung

Satt och funderade, och tänkte försöka mig på ett lite seriöst blogg-inlägg, mest för att jag har tid..

Läste nyss Blondbellis blogg där hon skrev om frihet. Det fick mig att börja tänka. BB definierar nämligen frihet såhär:

..och det låter ju väldigt fint. Att kunna ägna sig åt exakt det man tycker är roligt och mår bra av utan att bli tvingad till något. Väldigt fin tanke, men det är viktigt att inse att dessa ord kommer från en brud som drar in sexsiffrigt belopo i månaden. Hon har RÅD att tänka så. Det har inte jag. Jag måste gå i skolan och ta studielån, alternativt jobba. Annars överlever inte jag, och det är jag inte ensam om. Men jag vet inte riktigt om jag skulle kalla mig själv fångad eller icke-fri bara för att jag måste gå i skolan eller jobba för att leva.

Hade alla tänkt som BB hade vi fått ett väldigt märkligt samhälle. Fruktansvärt många konstnärer, vetrinärer och DJs.. Om alla spenderade varje dag på exakt det sättet de för stunden tyckte kändes rätt hade inte samhället gått runt. Vi behöver folk som går till vad normen säger är typiskt "tråkiga" jobb, och framför allt behöver vi få dessa människor att inse att de är behövda. Lika behövda som läkare, jurister och piloter är tanten i kassan på ICA och din lokala brevbärare. För att inte tala om alla taxichafförer som kör hem dig klockan tre på natten när du har festat liiiite för länge och missat sista bussen.. Vi ska inte behöva känna tvång att bli rika för att känna att vi också har valmöjligheter och frihet.

Frihet för mig är inte att ha så mycket pengar att jag varje dag kan välja exakt vad jag vill göra eller köpa exakt det jag vill köpa. Frihet för mig är att kunna känna känslor och visa dom känslorna. Det är att ha möjligheten att, om jag vill, kunna påverka något, om än bara lite, som kan ha betydelse för framtiden.

Hare Kung

Ändå söt 16åring i Thailand. Minns det där pärlhansbandet.. Hade fått för mig att det bringade tur så att jag aldrig kunde ta av det. Minns att jag i tårar och panik rusade över till Rebecca med miljarder pärlor i händerna o bah "kolla.....det är sönder... mitt liv är över....." och snyftade som en galning.. Freak man var alltså..

Nu är det andra bullar. Jag tar livet med en klackspark, ballar aldrig ur. Lugn som en filbunke i alla situationer. Härligt att vara 22, på tröskeln in till vuxenlivet och känna att man verkligen har FULL KONTROLL. Underbar känsla.. verkligen..............

Hare Kung

Visst, jag är inte signad modell, visst jag har inte haft ett eget webbTVprogram, designat egna kläder och inte heller haft något sammarbete med Guldfynd. Men betyder det att jag inte är intressant??????

Jag tycker faktiskt inte det.. Jag är rolig. Rätt så söt. Jag har rätt så fina kläder. Ingen hund, men dock två manliga roomies, så typ samma! Jag har haft pojkvän, (lite olika..) och jag skriver om roliga och intressanta grejer. Måste man alltid bli bedömd efter materiell framgång? Va???? SÅ VARFÖR VILL INGEN LÄSA MIN BLOGG?

Alltså, ni som finns här; I love you! Men kan ni inte säga till era polare att gå in? Eller typ era föräldrar? Eller bara någon.. Tillsammans kan vi ta den här bloggen till nya höjder, jag svär! Och jag lovar er, om den här bloggen, inom en snart framtid, har över 500 besökare, lovar jag att ställa till med fest (som kommer dokumenteras här i bloggen, så det kommer kännas TYP som att ni är med...) och verkligen sköta mitt bloggande.. Deal?

Hare Kung

---

Den 16 maj 2006 startade jag upp den här bloggen med att bland annat skriva såhär:

Så till er som tror att jag bloggar bara för att det är en fluga kan jag bara säga, KOLLA ARKIVET. Jag har varit i den här branchen lääänge, längre än de flesta.... (utan att komma någon vart...)

Karin här. Sitter på UB och det är mörkt ute. Och det regnar. Idag glömde jag lunchlådan, igen. Men idag cyklade jag faktiskt hem och käkade så jag fick något i mig i alla fall. Eftersom jag alltid glömmer min lunchlåda tror mina studiekamrater att jag inte äter. Detta resulterade i att Emma köpte ett äpple och gav till mig med orden "du äter ju inte, jag måste göda dig.." Vet inte riktigt vilken värd hon lever i där man göds av ett äpple. I min värld går man typ ner i vikt av att äta nyttig mat och kan unna sig efterrätt.. Ska man gödas ska man käka chips. Med dipp.

Innan idag skrev jag ett super-långt och satsigt blogg-inlägg. Den försvann det helt sonika. Sen blev jag så ledsen att jag inte orkade börja om. Orkade inte gå tillbaks till ruta ett liksom. Börja om på ett blankt blad.

Men sen gjorde jag det, ca fem timmar och en b-uppsats senare.

För JA. Ni hörde rätt. Vi är TYP klara nu. Bara finslipet kvar. It's a halleluja-moment. Dock ska man inte ropa hej riktigt än. Fortfarande en bit kvar. Men vi ser ljuset i tunneln i alla fall. Jäkligt skönt. Nu orkar jag inte skriva mer. Mina ögon går i kors. Avslutar med en låt. Herrå

Hare Kung