helvetelars

Alltså. Det här med att kasta i sig mat på fem röda för att sedan vilja spy av mättnad. Måste vara någon typ av självskadebeteende. Inte bra. Ligger och liksom svävar några centimeter ovanför sängen, det enda som nuddar madrassen är min svullna mage. Ånger.

Idag har det varit varmt. Gudomligt varmt. Jag är fortfarande övertygad om att det kommer snöa minst en gång till och vägrar ta ut någon form av lycka i förskott. Men fan va skönt det var i solen.

Folk åt liksom glass? Kändes visserligen lite överdrivet, men ändå.

Hare Kung

Min dator startar inte. Börjar instinktivt att hata alla mina roomies så att jag är beredd när den skyldige ska gallras ut.

Har fått det väldigt klart för mig att bloggen är ett förlegat medium och att det enda rätta är att börja twittra.
Satt därför hela kvällen igår och fick en undervisning i twitter av Siri och Alex. Har aldrig riktigt känt ett behov av att twittra/statusuppdatera/överdriva min aktivitet på intranätet öht, det räcker med min lilla blogg med 14 läsare, har jag alltid känt.

Men nu ska det alltså bli ändring på de. Jag ska bli en twittrare långt ut i fingerspetsarna. Twittra om allt mellan himmel och jord. Det kommer bli grymt.

Om jag kommer överge bloggen? Aldrig. Jag har haft den här bloggen i över sex år och inte ens när jag hade en läsare om dagen (jag själv, vilket var en väldigt bisarr känsla..) gav jag upp. I'm staying strong!!

Hare Kung

Idag är det internationella kvinnodagen. Internationella kvinnodagen innehåller väldigt många "grattis älskling" och "grattis tjejer!!" alt "aa men gött, tjejer får EN dag, vadå, är alla andra dagar mannens då eller?"

Jag skulle vilja prata om det där lite. Att kvinnodagen skulle vara "våran" dag, en hyllningsdag som kräver gratulationer. För det tycker jag inte att det är. Jag vill inte bli gratulerad idag, för i mina ögon finns det absolut inget att gratta (som någon sa, "du lever i ett patriarkalt förtryckarsamhälle som objektifierar din kropp, vad fan är det att gratulera?") och det är inte heller därför den här dagen finns!

Jag tänkte dra en lite tveksam parallell som i sig går att kritisera därför att den absolut inte är spot on, och dessutom egentligen är två skilda ting. Men jag tänker göra det ändå, mest för att göra en poäng.

Det finns en dag som heter Förintelsedagen. Den dagen är till lite som en påminnelse om något förfärligt som hände för några 40 år sedan, så att vi aldrig ska glömma. Den är till för att uppmärksamma och komma ihåg alla som dog, och hur hemskt det var. Och att det är något vi fortfarande, idag, måste jobba emot så att det aldrig aldrig händer igen.

Men jag hade för den delen aldrig gratulerat en jude på förintelsedagen. Heller aldrig träffat någon som velat bli gratulerad.

Internationella kvinnodagen är inte till för att hylla kvinnor, din flickvän, din tjejkompis eller din mamma. Det är inte en hyllningsdag. Dagen är till för att uppmärksamma kampen för kvinnor, förtrycket av kvinnor som har funnits och som fortfarande finns idag. Jag vill inte bli gratulerad för att jag fortfarande inte lever på lika villkor, fortfarande måste kämpa. Men du får gärna uppmärksamma min kamp, gå med i mitt demonstrationståg.

Dagen är inte "vår" dag. Det är fortfarande allas dag. Men just idag lägger vi lite extra uppmärksamhet på kampen för kvinnors lika villkor.

Det finns en dag som heter Barnens Dag. Den dagen är inte till för att hylla barn. Alla har varit barn. Barn behöver inte hyllas, dom är bara små barn. Men vi behöver en dag som riktar uppmärksamhet åt alla de barn som inte har det lika bra som du och jag, för att påminna oss om att vi fortfarande har en lång väg kvar innan världen är en okej plats att vara på.

Så om ni snälla skulle kunna göra mig en tjänst, ignorera affärernas försök att köra kampernas dagar till något köpbart jippo, sluta gratulera folk och kalla inte internationella kvinnodagen för "vår" dag.

Ut och demonstrera, skänk pengar eller åtminstone en tanke till kampen mot förtryck och för jämnlikhet. Eller bara kör på och fortsätt vara! Det är en fett viktig dag, precis som Förintelsedagen och Barnens Dag, för att påminnas om att världen fortfarande är rätt så fucked up. Så snälla ge mig inte presenter, det blir bara märkligt!

Hare Kung


P.s Ikväll på Smålands uppmärksammar vi kvinnornas kamp med mat, föreläsning och film. Allt är gratis utom maten och du behöver inte vara student!

Jag tror att de flesta av mina läsare någon gång i sitt liv har upplevt känslan av att vara bakfull, vare sig man är kopiöst bakfull eller bara lite skakig. Och jag tror också att vi alla kan enas om att det inte helt fantastiskt underbart att vara det. Man hade hellre inte varit det liksom. Vi är alla eniga, right?

Well, enters Taio Cruz! Vet ni vem det är? Och framför allt, har ni hört hans låt Hangover? Efter att ha lyssnat på hans låt kan jag enbart dra en slutsats: killen har uppenbarligen aldrig varit bakfull!

Detta är alltså en människa som hurrar åt bakfyllan (I've got a hangover, wooohooo!!) och dessutom får han bakrundssångare att stämma in i ett "yeaayeeeh"... Och man bara VA?? Vad har du druckit som får dig att hurra åt din bakfylla, och kan jag få lite?

Killen har uppenbarligen inte känt på känslan av att vara bakfull, för ingen människa vid sina sinnes fulla bruk hade då gjort en låt som går ungefär såhär: "I wanna drink until i throw up" och avsluta med "i wanna keep it gooing"

NEEEJ! Man vill aldrig dricka tills man kräks. Och är man bakfull vill man BARA att det ska gå över. Gör inte låtar om saker du uppenbarligen inte vet något om.

Lite som att en man skulle göra låten "i've god menstrualcramps woho!" alt "i just love giving brith".. Det hade aldrig funkat, därför att man helt ärligt inte ska och kan göra låtar om saker man inte vet något om. Punkt.

Hare Kung

(på bilden nedan är jag inte bakfull, men det är ett försök att illustrera bakfylla för Taio Cruz, så att han ska förstå att det inte är ett tillstånd som man vill ska "keep going")

Måste bara publicera den här bilden, den är verkligen helt sjukt mysig och min absoluta favvo-bild just nu! Puss på Siri och Alex, utan er hade den här bilden inte blivit häften så fin!

Hare Kung

Här är den alltså, prylen som ska avlasta min hjärna och skapa ordning och struktur i min tillvaro. Enkel och fin. Maria hävdar att det är en dagbok. Eh, i think not!? Syns ju tydligt att det är en kalender..

Köpte klistermärken för nästan 100 kr som jag spenderade en timme med att fint klistra in på olika speciella dagar. Gud nåde den vännen som blir min ovän nu, för då har jag slösat massvis med fina klistermärken på dennes födelsedag.. Det är så jag spenderar mitt csn för den som undrar..

Spenderade även hutlösa summor på att skapa en pyssel-låda som nu står i skrubben och bara väntar på att få bli pysslad med. Till saken hör att jag ALDRIG pysslar, och dessutom typ hatar det eftersom jag har noll tålamod.. Måste få ordning på mina prioriteringar känner jag..

Kanske ska skriva in det som en liten Note to self i min nya pimpade kalender? Sluta lägga pengar på saker jag vill, men verkligen aldrig kommer göra eller bli?

Hare Kung

Idag är första dagen i mitt nya liv. Och då menar jag inte för att jag ska börja träna, börja ett nytt jobb eller börja på en diet. Nejnej, jag ska köpa en kalender!

Och inte en sån där vägg-kalender, utan en sån där fick-kalender som typ alla i hela världen har, utom jag.

Jag har ju haft en. Eller, i ärlighetens namn har jag haft flera. Varje hösttermin har i princip börjat på akademinbokhandeln där jag stått och valt ut den allra finaste, tillsammans med en massa färgpennor som i mitt huvud ska göra den ännu finare och mer personlig samtidigt som jag nynnat "struktur, struktur och ooordning" tyst för mig själv.

Och första veckan går det verkligen bra. Jag skriver in allt, födelsedagar, fester, möten, läxor, schemat, träningstider osv osv.. Men sen dör det alltid ut.. Jag är rätt duktig på att hålla saker i huvudet, komma ihåg saker osv. Jag har aldrig riktigt behövt en kalender, förutom när jag glömmer saker, såklart......

Men det ser ju fett proffsigt ut att ha en, och förutom den proffsiga looken har jag också hittat mig själv i en tid i livet där det händer HELT FRUKTANSVÄRT MYCKET! Jag har på riktigt sju olika projekt, förutom skolan som antingen snart sätter igång eller redan är i full gång, och min hjärna börjar så smått att kapitulera!

Så därför ska jag alltså köpa en kalender. Det är dags för struktur och ordning, och jag tänker att det liksom ska fungera som en avlastning för min svettiga hjärna, lite som den där remmen man knäpper runt höfterna när man har en enorm ryggsäck för att avlasta ryggen. Nu behöver jag inte ha allt i huvudet längre, för nu kommer det finnas på papper istället!

Sen gäller det ju bara att komma ihåg att skriva ner allt och att sen faktiskt kolla i kalendern! Men det är en annan femma..

Ordning och struktur var det..
Hare Kung

Jag gillar inte matte, av den simpla anledningen att jag har svårt för att ta till mig saker jag inte ser någon mening med att lära mig.
Jag förstod liksom aldrig meningen med att räkna ut diagram, eller när jag någonsin skulle ha nytta av att kunna ekvationer.. När i mitt liv skulle jag någonsin ha användning för det liksom? Onödigt!!!

Däremot gillar jag att räkna it nödvändiga och intressanta saker. Nyss räknade jag exempelvis ut hur många gånger jag har haft mens: ca 108 gånger, eller 540 dagar, ELLER 1,4 ÅR!!!! Hur sjukt är inte de? I 1,4år har jag förlorat blod!!!! Fattar inte ens hur jag fortf kan vara i livet..

Såklart var jag tvungen att smsa till Maria och berätta om min högst relevanta och mycket nödvändiga uträkning jag nyss gjort, klockan tio i tre på morgonen, varpå hon svarar med att fråga om vi inte ska gå och donera blod snart, rädda lite liv liksom..

Alltså, är hon tokig? Läste hon inte mitt sms? VI HAR FÖRLORAT BLOD I ÖVER ETT ÅR.. Vi kommer dö..

Min andra, officiella anledning till varför jag inte vill donera blod är därför att man inte får donera blod om man väger under 50 kg, vilket jag ju gör..........(.....).......

Den inofficiella anledningen är att jag är dödligt rädd för nålar och tjuter som en spädgris så fort någon nämner ordet vaccination..

Avslutar kvällen med en mysig bild på mig, mina syskon och mina kusiner.

Hare Kung

Jag tror att mitt tåg har kört in i någon form av svart hål.. Vi har liksom kört i evigheter och vi kommer aldrig fram.. Som att rälsen aldrig tar slut liksom...

Om ni inte hör från mig mer så vet ni varför.. Jag kommer dö i den här tågkupén!

Hare Kung

Bilden nedan illustrerar min utsikt just nu! Det var en bra kväll igår, väldigt bra. Resultatet? Well, vi lämnade klubben tre och var hemma sex vilket är högst oklart, och då med en tygpåse full av glassplitter, som skulle ha varit tre fina glas, men det hala underlaget ville något annat..

Och nu ligger jag då här och tittar på Esfars fötter. Mitt tåg går 17.16 så snart måste hon vakna och underhålla mig! Låter henne sova lite till *snäll kompis* ...

Hare Kung

Sitter på centralen och väntar på älsklings-Esfar som borde vara här när som!

Stockholm gör något med mig. Jag vet inte riktigt vad, men plötsligt går jag lite snabbare, ser lite mer stressad ut! Stockholm är en stressig stad. Alla ska någonstans och dom skulle helst ha varit där för tre minuter sedan. Och det smittar liksom.. Men jag måste säga att jag egentligen inte har något emot det!

Jag gillar tempo helt enkelt!

Träffade tjejen nedan alldeles nyss. Det är min syster för dom som inte vet det. Min LILLAsyster, ska tilläggas eftersom väldigt många tror att det är på andra hållet. Det är det inte. Jag är äldre, mer livserfaren och också lite bättre! Bara så att alla vet!

Nu saknar jag Esfar!

Hare Kung

Eftersom jag ska sitta på tåget i minst två timmar tänkte jag berätta sagan om när Karin gjorde något vettigt!

Sagan börjar i Stockholm, ditt jag flytt från tristessen i Lund! Jag hade bestämt mig för att volontära på Pride, eftersom mina goda vänner Siri och Alex ändå skulle dit! Och vilken grej sen.. Kärlek och glädje, enbart! Och det slog mig att shit vad mycket människor det finns som bara glöms bort och trycks ner av heteronormativiteten som är som den där störiga killen i klassen när man var liten som tog all plats!

Sen slog det mig att Lund, som en utav dom ledande lärosätena i Norden inte har någon form av aktiviteter för dom som inte känner sig helt bekväm bland allt heteronormativt. (Jag lärde mig även ordet heteronormativt)

Lund är en gammal och otroligt traditionstyngd stad, på gott och ont! Fint med alla hundraåriga traditioner, jobbigt om man inte passar in i dom! För då finns det liksom inga alternativ! (Nämnde jag att Lunds Universitet har den högsta snedrekryteringen i landet?)

I alla fall, enters Karin! Den 11 februari, alltså i lördags presenterade jag stolt min första klubb, tillika Lunds första HBTQ-klubb för studenter!

Det är ett otroligt jobb att driva en klubb, och jag funderar seriöst på gå in i väggen om någon månad eller två! Men det är också såååå värt det! Alla glada människor, alla positiva reaktioner, alla tack! Lund behövde det här! Jag har aldrig sett så mycket dans och så mycket glädje som jag gjorde i lördags! En ren fröjd och lite coolt!

Och lördagen den 10 mars kör vi igen, och jag tycker att alla, vare sig ni är hbtq-människor eller inte, borde komma om ni vill dansa och ha kul för en bra grej! Tänk att gå dansa tills svetten rinner och samtidigt göra gott!? Dröm!

Hare Kung

https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-2/78496/images/2012/pic_189949382.jpg" class="image">

Bästa resesällskapet har jag träffat, känt och även ätit upp! Känner mig lite mer belåten över mitt sportlov nu, även om jag fortfarande sitter minst en halv meter från fönstret!

Hare Kung