helvetelars

Är numera med iphone. Trodde aldrig att dagen skulle komma då jag på riktigt satt och pillade med en iphone och dessutom kunde kalla den min. Reaktionerna har varit blandade. Var först tvungen att ringa "den enda sidan" av mina vänner och formligen komma ut ur garderoben som iphone-ägare..

Sen blev jag hjärtligt välkomnad av "den andra sidan", dvs de av mina vänner som redan fallit offer för iphone-världen. Spänningen är nu olidlig. Kommer jag bli en utav de där frälsta som inte kan slita sig från den lilla apparaten, börjar statusuppdatera sönder Facebook och får en miljard poäng i Temple Run? Eller kommer jag göra alla haters lyckliga genom att faktiskt kunna behärska mig? Den som lever får se..

Något positivt med det här är i alla fall, förutom att jag äntligen har en mobil igen och huvudverken jag lidit av hela veckan börjar avta, att jag kan blogga WHEREVER! Fattar ni vilken uppdaterig det kommer bli här från och med nu? Jag kommer vara den ultimata bloggerskan..

Hare Kung

Idag chattade jag föresten med Support Kim från Halebop och fick betydligt bättre svar. Känns skönt. Har bestämt mig för att se den här mobil-lösa tiden i mitt liv som en liten prövning.

Det är väldigt många som lägger kommentaren "men guuud vad skönt, det måste vara fruktansvärt avslappanande att inte ha en mobil.." Men vet ni vad? Det är inte alls avslappnande. Det går inte en minut utan att jag undrar vem som kanske hade velat kontakta mig nu, med vad jag antar är inget annat än livsviktig information. Jag stressar sönder, och dessutom har jag ingen klocka längre. Herregud.

Fick alla mina julklappar från mamma idag, så har suttit som en barnrumpa mitt på golvet i köket och packat upp allt igen, för att sedan vifta med det i ansiktet på grabbarna.. "Kolla vad jag fick, amen kooolla dåå.."

Nu ska jag ut på dokumentärjakt på intranätet. Någon som har några förslag? Jag är en sucker för bisarra sjukdommar, coola djur och skumma familjeförhållande. Jag gillar inte saker om rymden.

Hare Kung

Här är en bild på bland annat mig och min mobiltelefon. Kolla så lyckliga vi ser ut tillsammans.. Helt inne i vår egen lilla värld. Jag saknar dig.

Låt oss prata lite mer och det där sista.

Under hela mitt 22åriga liv har jag aldrig någonsin blivit av med en mobiltelefon. Varför? Därför att mitt liv ÄR min mobiltelefon. Jag skickar, och det är utan någon skam i kroppen jag avslöjar detta, 1500 sms i månaden. Det blir ungefär 50 sms om dagen. På riktigt. Oftast är det bara skit som skapas på min mobil, förvandlas till ettor och nollor för att sedan dyka upp på någon annans skärm. Oftast bara skit. Oftast inget vettigt. Men ack så vitalt för min egen del. Och nu är min mobil borta. Poff sa det, och så försvann den.

Ingen kan kontakta mig. Jag kan inte kontakta någon. Jag har därmed 100 uteblivna sms som inte har skickats än. Det kliar i mina fingrar, mitt hjärta slår snabbare och jag får oförklariga svettattacker. Igår låg jag på alla fyra i minst tre timmar och letade under allt som fanns att leta under. Men den finns inte. Den är borta.

Jag har insett det nu. Börjat acceptera. Satt och chattade med Halebop Support Susanna idag. Det är helt fucked up att Halebop inte har en telefonväxel.  Man måste liksom chatta sig fram till lösningar. Helt värdelöst. Jag har ingen aning om ifall denna Support Susanna existerar eller om hon är en robot, men jag blev så frustrerad tillslut att jag kallade henne för robot.. Hon svarade med en smily. Jävla idiot. Det är liksom inte läge att smila någon som, inte bara blivit av med en trogen och livsviktig kamrat, utan även precis insett att det kommer kosta asmycket för att få en ny.. DET ÄR INTE LÄGE ATT LÄGGA EN SMILY DÅ. Känner jag..

Hare Kung

Jag ber åter igen om ursäkt.

Tror det har med årstiden att göra. Eller högtiden. Jag vet inte.

Har i alla fall inte haft sådär supermycket att uppdatera om. Men det betyder för den delen inte att jag varit sysslolös. Nejnej. Full rulle har det varit. Säger som alla mina fellow storbloggare, ibland måste bloggen ta ett kliv tillbaka och låta det riktiga livet få lite plats.

Idag är det, om jag inte minns fel, dan före dan före dopparedan. Men det är inte det jag vill fira ikväll. Ikväll vill jag fira att det från och med imorgon kommer att bli ljusare och ljusare. Långsamt kommer det att gå. Men det ger mig i alla fall lite hopp. Vi är på rätt spår igen. Vi går mot bättre tider helt enkelt.

Ljus är oerhört underskattat. Att folk är förvånade över hur mycket piggare och gladare de är på sommrarna förvånar mig. Ljus är den bästa mirakelkuren, botar allt. Brutit ett ben? Sitt lite i solen och det känns genast mycket bättre. Deppig, gå upp i tid och dra bort rullgardierna och tadaa, lyckan är tillbaka. Det enda ljus inte botar skulle väl kunna vara pollenallergi då.. Men annars botar det allt.

Hare Kung

Modevisningen var i alla fall grym. Inga goodiebags dock, men annars var det EXAKT som det är på TV, men en catwalk, modeller som gick snyggt och jättefina kläder. Jag riktigt pös av stolthet, både för att Maria är så grym på att sy, och för att Iris och Marianne var SÅ snygga modeller. Mina kompisar! wow!

Det var också riktigt skönt att slippa vara modell själv. Jag har inget emot att synas egentligen, men något jag har insett är att jag lider av okontrollerbara mungipor. Så fort jag befinner mig i en situation som jag inte riktigt har kontroll över, där jag vet att alla tittar, bara börjar jag tok-le! Det måste se helt galet ut, för jag ler verkligen som att det inte fanns någon morgondag. Jag kan inte hindra det.. Och det krävs väldigt lite för att mina mungipor ska åka upp till öronen.. Bara jag hamnar först i springledet på Gerda när man ska byta håll (ni Gerda-tjejer fattar!) så börjar jag le som en jävla idiot! Varför?

Hare Kung

För att bli storbloggare gäller det att försköna varje aspekt av sitt liv, liksom ta till lite vita lögner tills de tillslut blir sanning.. Jag ska visa er..

Min morgon till exempel. Eftersom det är fredag unnade jag mig en fantastiskt frukost a la engelsk frukost, med bönor, korv, bacon och stenugnsbakat surdegsbröd med kesella och färska bär. Älskar att starta dagen med en stor frukost. (läs: jag drack ett glas för gammal blåbärssoppa i en smutsig kopp eftersom jag försov mig..)

Sen stack jag till skolan och lämnade in första utkastet till b-uppsatsen. Nu gäller det. Efter inlämning kände jag att jag absolut var värd att unna mig något, så jag tog en runda på stan. Hitta bland annat en fantastisk mössa och lite småpynt till lägenheten. Älskar stan på julen, trotts all stress blir jag såå lugn (läs: jag hittade ingenting, blev skitarg, och stack hem..)

Efter shoppingen var det dags att göra vid mina naglar, som verkligen börjar se bedrövliga ut. Så stack till salongen och fick ett nytt lager vinter-grått lack på. Blev fantastiskt fint, även om det låter lite deppigt kanske! (Läs: Målade naglarna i soffan och orkade inte vänta tills dom torkat, så allt blev helt utsmetat och förjävligt..)

Sen stack och jag träffade min PT Johan och vi körde en timme på gymmet och körde igenom hela kroppen. Så skönt att avsluta en stressig vecka med att verkligen köra slut på sig själv på gymmet tillsammans med min grymma PT! (Läs: stack till gerda och gick på gympastång..)

Och nu ska jag som sagt snart iväg på modeevent!

Ses i vimlet!

Hare Kung

Satt och funderade, och tänkte försöka mig på ett lite seriöst blogg-inlägg, mest för att jag har tid..

Läste nyss Blondbellis blogg där hon skrev om frihet. Det fick mig att börja tänka. BB definierar nämligen frihet såhär:

..och det låter ju väldigt fint. Att kunna ägna sig åt exakt det man tycker är roligt och mår bra av utan att bli tvingad till något. Väldigt fin tanke, men det är viktigt att inse att dessa ord kommer från en brud som drar in sexsiffrigt belopo i månaden. Hon har RÅD att tänka så. Det har inte jag. Jag måste gå i skolan och ta studielån, alternativt jobba. Annars överlever inte jag, och det är jag inte ensam om. Men jag vet inte riktigt om jag skulle kalla mig själv fångad eller icke-fri bara för att jag måste gå i skolan eller jobba för att leva.

Hade alla tänkt som BB hade vi fått ett väldigt märkligt samhälle. Fruktansvärt många konstnärer, vetrinärer och DJs.. Om alla spenderade varje dag på exakt det sättet de för stunden tyckte kändes rätt hade inte samhället gått runt. Vi behöver folk som går till vad normen säger är typiskt "tråkiga" jobb, och framför allt behöver vi få dessa människor att inse att de är behövda. Lika behövda som läkare, jurister och piloter är tanten i kassan på ICA och din lokala brevbärare. För att inte tala om alla taxichafförer som kör hem dig klockan tre på natten när du har festat liiiite för länge och missat sista bussen.. Vi ska inte behöva känna tvång att bli rika för att känna att vi också har valmöjligheter och frihet.

Frihet för mig är inte att ha så mycket pengar att jag varje dag kan välja exakt vad jag vill göra eller köpa exakt det jag vill köpa. Frihet för mig är att kunna känna känslor och visa dom känslorna. Det är att ha möjligheten att, om jag vill, kunna påverka något, om än bara lite, som kan ha betydelse för framtiden.

Hare Kung

Ändå söt 16åring i Thailand. Minns det där pärlhansbandet.. Hade fått för mig att det bringade tur så att jag aldrig kunde ta av det. Minns att jag i tårar och panik rusade över till Rebecca med miljarder pärlor i händerna o bah "kolla.....det är sönder... mitt liv är över....." och snyftade som en galning.. Freak man var alltså..

Nu är det andra bullar. Jag tar livet med en klackspark, ballar aldrig ur. Lugn som en filbunke i alla situationer. Härligt att vara 22, på tröskeln in till vuxenlivet och känna att man verkligen har FULL KONTROLL. Underbar känsla.. verkligen..............

Hare Kung

Visst, jag är inte signad modell, visst jag har inte haft ett eget webbTVprogram, designat egna kläder och inte heller haft något sammarbete med Guldfynd. Men betyder det att jag inte är intressant??????

Jag tycker faktiskt inte det.. Jag är rolig. Rätt så söt. Jag har rätt så fina kläder. Ingen hund, men dock två manliga roomies, så typ samma! Jag har haft pojkvän, (lite olika..) och jag skriver om roliga och intressanta grejer. Måste man alltid bli bedömd efter materiell framgång? Va???? SÅ VARFÖR VILL INGEN LÄSA MIN BLOGG?

Alltså, ni som finns här; I love you! Men kan ni inte säga till era polare att gå in? Eller typ era föräldrar? Eller bara någon.. Tillsammans kan vi ta den här bloggen till nya höjder, jag svär! Och jag lovar er, om den här bloggen, inom en snart framtid, har över 500 besökare, lovar jag att ställa till med fest (som kommer dokumenteras här i bloggen, så det kommer kännas TYP som att ni är med...) och verkligen sköta mitt bloggande.. Deal?

Hare Kung

---

Den 16 maj 2006 startade jag upp den här bloggen med att bland annat skriva såhär:

Så till er som tror att jag bloggar bara för att det är en fluga kan jag bara säga, KOLLA ARKIVET. Jag har varit i den här branchen lääänge, längre än de flesta.... (utan att komma någon vart...)

Karin här. Sitter på UB och det är mörkt ute. Och det regnar. Idag glömde jag lunchlådan, igen. Men idag cyklade jag faktiskt hem och käkade så jag fick något i mig i alla fall. Eftersom jag alltid glömmer min lunchlåda tror mina studiekamrater att jag inte äter. Detta resulterade i att Emma köpte ett äpple och gav till mig med orden "du äter ju inte, jag måste göda dig.." Vet inte riktigt vilken värd hon lever i där man göds av ett äpple. I min värld går man typ ner i vikt av att äta nyttig mat och kan unna sig efterrätt.. Ska man gödas ska man käka chips. Med dipp.

Innan idag skrev jag ett super-långt och satsigt blogg-inlägg. Den försvann det helt sonika. Sen blev jag så ledsen att jag inte orkade börja om. Orkade inte gå tillbaks till ruta ett liksom. Börja om på ett blankt blad.

Men sen gjorde jag det, ca fem timmar och en b-uppsats senare.

För JA. Ni hörde rätt. Vi är TYP klara nu. Bara finslipet kvar. It's a halleluja-moment. Dock ska man inte ropa hej riktigt än. Fortfarande en bit kvar. Men vi ser ljuset i tunneln i alla fall. Jäkligt skönt. Nu orkar jag inte skriva mer. Mina ögon går i kors. Avslutar med en låt. Herrå

Hare Kung

I alla fall. Glömde ju helt bort att det är Sankta Lucia idag. Jag tror man önskar folk Glad Lucia, så jag tänkte mest bara önska er alla en Glad Lucia. Min Lucia har, so far, varit semi-glad. Jag har mest bara suttit på en trästol och använt ordet återkoppla typ en miljard gånger. Dessutom regnar det ute.

Minns när Lucia var typ the shit. Man bah fick va helt glittrig, o gå i nattlinne hela dagen och det var helt mörkt och mysigt. Massor med pepparkakor och lussebullar och det kändes nästan som julafton, minus julklapparna och hysteri-lyckan. Men det var liksom en påminnelse att snaaart, snart kommer tomten.

Inte så mycket glitter idag. Mest bara regn och återkoppling till problemformuleringen. Och sjukt mycket Facebook:ande. Det enda positiva med att skriva en uppsats om Facebook är att man kan lura sig själv till att tro att man reaserchar varje gång man loggar in.. Så känner man sig lite mer produktiv i alla fall.

Att kalla lediga dagar för reflektions-dagar är också en bra grej att göra för att slippa paniken. "Näe, men vi har tagit dagen för reflektion" och så sätter man på ett till avsnitt Glee, men det känns liksom ändå som att man gör något lite vettigare än om man bara sagt "näe, vi e lediga idag.."

Hare Kung

Min cykel alltså. Hatkärleken till min cykel. Idag på väg till skolan försökte jag bestämma mig för om det är cykeln jag hatar, eller alla yttre faktorer som gör det så inihelvetes jobbigt att cykla jag hatar. Jag har i skrivande stund inte bestämt mig.

Ta det här min vind, exempelvis. Eller snarare motvind. Alltså jag blir så flyförbannad när jag cyklar och känner en stark vind trycka mig bakåt att jag på riktigt känner för att börja gråta, hoppa av cykeln, sparka till den lite dramatiskt och sen bara gå hem igen. Jag blir så jävla arg, helt enkelt.

Lite samma sak är det med små uppförbackar som aldrig tar slut. Korta monsteruppförsbackar är inte lika farligt, det är bara att ställa sig upp och trampa sig igenom dom. Men det är dom där små, subtila lutningarna uppåt som gör att man i typ tjugo minuter trampar med ett lätt motstånd som, i alla fall på mig, framkallar väääärldens svett- och pustattacker.. Förjävligt..

För att inte tala om fotgängare. Dom bara finns där, överallt och är alltid, vad dom än gör, ivägen. Helt plötsligt kan en människa som så snällt gått längs ena sidan av gatan få för sig att korsa, utan att titta sig för, vilket gör att man får panikbromsa, och blir skitarg. Eller så bara går dom där, lunkar på liksom, och är helt omöjliga att köra om. Fan, jag blir arg bara jag tänker på det.. Så illa är det!

Hare Kung

Nu är det inte så. Inte ens i närheten så. Det är tisdag imorgon.

Dessutom säger min tjugotvå och ett halvt års långa livserfarenhet att veckor går mycket långsammare om man gör saker hela tiden. Gör man ingenting flyter liksom dagarna samman, och vipps så är det fredag. Har du mycket planerat är man väldigt medveten om varenda liten timme som går, och dagarna går lååångsamt så långsamt.

Såklart har jag en fullspäckad vecka framför mig. Och inte fullspäckad som i jag-ska-gå-på-tivoli-och-teater-och-julbord-och-kalas-och-bio-och-massor-med-andra-roliga-grejer-fullspäckad, utan mer jag-måste-plugga-och-gå-på-möten-fullspäckad. Skittrist. Så nu kanske ni fattar varför jag längtar till fredag.

Hare Kung

Igår spelade vi Rapakalja. Det är, utan tvekan, mitt topp ett bästa sällskapsspel. Fyfan vad jag älskar det spelet. Jag var så till mig att jag nästan dreglade när vi plockade fram det. Taggat hela dagen hade jag gjort. Jag MÅSTE skaffa mig det spelet. Dock var alla ganska trötta, så i slutet var det inte lika roligt eftersom det var väldigt enkelt att lista ut vilka förklaringar som skrivits av oss, och vilka förklaringar som var de riktiga.. Fantasi och trötthet går inte ihop, har jag insett..

Hare Kung

Har suttit en timme och glott på Nobelpris-utdelningen. För jävla tråkigt, men Marianne envisas hela tiden med att det är viktigt att vara uppdaterad och hänga med i svängarna. Så jag gav det en chans. Om tjugo minuter börjar det igen.. Under tiden ska jag götta mig i en riktigt ytlig och orelevant Fråga Olle-dokumentär. Nice.

Hare Kung

...sitter på UB som vanligt. Var dock inte här o hängde på låset, men jag kom för typ tjugo minuter sen. Ska sitta här till MINST halv fyra. Så underbar ser min dag ut. Inga godsaker (glömde till och med lunch-låda), inga mysiga täcken, bara en hård trästol, och inga bra filmer, bara b-uppsats, b-uppsats, b-uppsats.

..en tankte slog mig precis. Förutom att det hade varit gött om man blev vältränad av att plugga.. Tänk så hade man fått timlön från CSN för alla timmar man spenderade pluggandes istället för att få en klumpsumma varje månad.. Så stämplade man in varje gång man slog sig ner med böckerna eller satte sig på en föreläsning, och sen klockade man ut när man var klar.. Tänk så många fler som hade pluggat då, istället för att bara skita i det!?

Ibland blir jag helt förbluffad över alla mina idéer.. Jag fattar inte att någon talangscout inte har haffat tag i mig än o bah "henne ska vi ha!!!"

Hare Kung

Synd att man inte blir smal av att plugga. Fatta motiverande då.. Både vältränad OCH smart.. Men nu är det snarare tvärtom.. Man sitter ner, stilla och orörlig fruktansvärt många timmar och behöver sockerkicka sig fram genom alla  djävulsarbeten! Inte så värst hälsosamt alls!

Hoppas bara att man får utdelning för allt pluggande i form av ett välbetalt och coolt jobb så att man kan suga ur sig alla kilon man la på sig under studietiden.. he he.

Imorgon är det fredag, men ärligt talat är jag inte sådär super-peppad. Jag ska ta det lugnt i helgen på grund av min b-uppsats som måste bli skriven, så det blir liksom inte mycket till helg där inte.. Ska i alla fall unna mig en rejäl sovmorgon på lördag och inte stå och hänga på låset till UB som jag annars brukar..

Nu ska jag testa hur det känns att ligga ner. Lär vara asskönt. Lär aldrig kunna resa mig upp igen. Men det är okej. Jag är värd det.

Hare Kung

Egentligen har jag inte alls tid att sitta här och skriva, men ett löfte är ett löfte! Men ni får faktiskt nöja er med en liten kortare uppdatering såhär på morgonkvisten.

Vackert är vädret utanför fönstet och jag sitter och stirrar ner i lite ref-lit bara för att få sitta i den tysta delen av biblioteket. Om jag någon gång blir president över Sverige, eller bara Lund, ska jag lätt se till att bygga fler grupprum på UB. Det är ju tokigt att man knappt får plats. Hur tror Sverige att vår generation ska kunna forma och styra Sverige i framtiden när vi inte har ordentliga bord och stolar att studera vid? Vet dom hur svårt det är att få något gjort i sängen eller?

Hare Kung

Be om ursäkt för att jag tar er för givet, läsare. Be om ursäkt för min frånvaro, för att jag helt sonika antagit att jag kan försvinna lite hipp som haver, och bara dyka upp igen när andan faller på, och så ska ni finnas kvar. Det ska ALDRIG mer hända. Att driva den här bloggen framåt, in i framtiden, kommer här med att bli mitt störtsa projekt, min heltidssysselsättning. Jag ska aldrig mer svika, aldrig mer ta er förgivet. Det här är mitt liv, ni är mitt leverbröd och jag ska ta hand om er, vårda vårt förhållande och värdesätta vår tid. Det är ni och jag nu, jag lovar!

Man blir helt utpsykad av att spendera hela dagar åt att läsa vad Facebook och sociala medier gör med människor och hur mycket omedveten psykologi och manipulation det ligger bakom människors beteende. Läskigt. Man blir helt, analytisk mot sig själv.. Jag har ändrat mig.. Kunskap suger, jag vill inte bli lärd. Jag vill fortsätta leva ett blåögdt och oskyldigt liv och tro det bästa om allt och alla och aldrig veta bättre.. Det för enbart med sig dåligheter att ha kunskap om saker.. Plötsligt förstår man liksom.. Plötsligt förstår man att världen inte är sådär fin och mjuk som man alltid har trott, att beteenden inte är sådär harmlösa och omedvetna..

Undra om man kan lämna in en halv B-uppsats och bara avsluta med att "näe, jag vill inte skriva mer om det här ämnet, det är för jobbigt, och jag vill helst inte att någon annan ska lära sig om det, det blir bara jobbigt då.. Jag gör alla en tjänst nu, fast ni inte vet det.."

Det finns så mycket som kan skada en, men som inte skadar en just för att man inte har en aning. Kanske är det bra att alla världens ledare håller så mycket hemligheter för folket, tänk så deprimerad man hade blivit om man faktiskt såg hur illa ställt det var och dessutom behövde oroa sig för det..

Gud nu känner jag värsta impulsen att skicka blomo-gram till alla i riksdagen och regeringen och tacka dom för att dom oroar sig för grejer så att jag slipper.. Herregud.. Någon som känner för att anordna en spontan intervention med mig? Tror det behövs..

Hare Kung

lite såhär känner jag idag..

- tänkt väldigt mycket på vilken muskel man använder när man bajsar och om man i så fall skulle kunna träna upp den för att på så sätt effektivisera toalett-besöken!? Jag är effektivitet personifierad och all ökad effektivitet i mitt liv är önskvärd.. (inser såhär i efterhand att det här inlägget inte riktigt stärker mitt påstående om att jag är effektivitet personifierad.. men ni ska se mig på mornarna alltså.. skitsnabb!)

- stått så länge och tittat på vykorten som finns nere i entrén till skolan att jag till slut hittade två bilden som skulle representera två olika kurser man kan läsa här, men med SAMMA kille på (i exakt samma kläder ska tilläggas..) FAIL! Älskar att hitta sånt.. Blev helt överlycklig och snodde med mig bägge vykorten för att kunna visa upp för alla..

- på väg till toaletten gick jag förbi en lapp med ordet "Studievägledare" och sedan en pil in till en separat korridor. Korridoren efter är korriodren med alla toaletter. Suget som drabbade mig att flytta lappen så att pilen ledde in till toaletterna istället var något från en annan värld. Hur kul hade inte det varit liksom?

- suttit och dött av garv åt detta! Alltså, hur kul är det inte då?

Nu ska jag skriva lite teori!

Hare Kung