Torsdag - you better hold on

Hej världens bästa 14 läsare.

Dagen D är över. Och gissa vad? JAG KLARADE DET! Inte bara klarade jag det, jag lyckades ro hem ett djävla VG!!! Herregud! Först ut var vi, satt och kände svetten, bokstavligt, rinna längs min kropp.. Och så bah.. "Ja, men ni får väl godkänt.."

Jag ser mig själv som en känslomänniska. Mycket känslor som pendlar upp och ner osv. Men jag är INTE en offentlig känslomänniska. Inom mig hjulade jag, gjorde frivolter och andra akrobatiska trix när vi fick reda på vårt betyg. Utanpå log jag bara lite.. Ibland önskar jag att jag var lite mer offentlig med mina känslor. Lite som Hanna kanske, som av ren lycka brast ut i storgråt, där och då. Verkar så fritt, så skönt och, jag vet inte.. Spontant kanske?!

Men sån är alltså inte jag. I vilket fall, offentligt gråtande eller ej, så är jag så otroligt jävla lycklig. Inte bara för att vi klarade det, utanför att vi dessutom klarade det VÄL!!! Hur bra är inte vi? Hur bra är inte jag?

Fortsatte dagen i ett jävla lyckorus, med vidare opponering fram till tre, sen stolt som en tupp över att se lillen i frack på sin bal. Avslutade dagen med en kallelse till intervju till skolan jag sökt in till...

Egentligen avslutades inte dagen så. Dagen avslutades i Marias famn, men ryggen mot den extremt obehagliga film hon så opassande valt ut. Är alltså inte ute och dansar/pausar och slår klackarna i taket, för vet ni vad? Jag orkar inte de! Och det är okej, för nu har jag tre långa månader framför mig där jag kan slå klackarna i taket HUR MYCKET HAG VILL!!!

Smaka på den ni!

Hare Kung

2012-05-31 @ 23:39:52 Permalink Kl?der Kommentarer (0) Trackbacks ()

Onsdag - see meee

Imorgon är det alltså dags för dagen D. Domedagen. Stunden har kommit. Tio veckors hårt arbete ska imorgon kritiseras, rosas och risas och slutligen ska ett betyg sättas.

Jag och Hanna började dagen med att hyperventilera ca en timme imorse innan vi faktiskt fick något gjort. Jag räknar som sagt INTE med att få varken någon sömn eller något vettigt gjort fram till klockan elva imorgon då det värsta är över.

Gud, jag kan verkligen inte fatta det. Imorgon är det alltså dags. Ett arbete som jag suttit med i två veckor, ett plugg som jag pluggat i 1,5 år är över. Det känns helt bisarrt. Vem är jag, om jag inte pluggar medie- och kommunikationsvetenskap? Vad ska jag svara när folk frågar? "Jag är medie- och kommunikationsvetare!" ? Nej, det går ju inte.

Jag är MKV-student. Det är den jag är och har varit sedan mitt liv svängde om för 1,5 år sedan. Det här går ju inte! Hej, identitetskris. Kul att du ville titta förbi, såhär lagom till sommarlovet!

Hare Kung

2012-05-30 @ 21:25:22 Permalink Kl?der Kommentarer (1) Trackbacks ()

Tisdag - inside you

Happ.
Sitter i solen o bah låter svetten rinna. KÄNNS HELT OK ska ni veta!

Försöker dessutom tänka på allt det fina jag har i mitt liv som väger upp det faktum att jag fått jättefula linjer av soljävel. Jag är som sagt väldigt glad över att vara superblond men trots detta ändå kunna få färg. Men linjerna som kommer efter ca 20 sekunder är fan inte roliga..

Imorgon lämnar vi in vår uppsats, en hel dag för tidigt. Och även om vi fortfarande har en hel opponering kvar efter det så går det nog inte att beskriva känslan av att vara färdig. Alltså.. Imorgon är my work done. Och en vecka senare tar jag sommarlov. Och sen ska jag inte skriva uppsats igen på jäkligt länge, hade jag tänkt!

Påbörjade även min karriär som skådespelare idag tillsammans med Hanna. Vi blev utvalda (jag säger vi, fast egentligen var det Hanna, och jag var liksom "tvungen" att följa med, eftersom vi skriver tillsammans..) att medverka som 'studenter' i en typ av informationsreklamfilm för Lunds Universitet. Och vem passar väl inte bättre än jag för det jobbet, tänkte jag och hakade på. Sen att dom i princip enbart filmade min rygg för att kunna zooma in Hannas colgate-leende är väl en annan sak.. JAG VAR MED I ALLA FALL.

Vi skulle gå fram till ett bord. Prata och skratta med vår "lärare" och diskutera vårt "arbete".. Sen skulle vi gå därifrån. Allt tog ca 30 minuter, jag blev inte sminkad och jag fick ingen trailer eller egen stol med mitt namn på. Är JÄTTEBESVIKEN.. Men får väl inse att alla karriärer börjar någonstans.. Eller hur?

Ikväll ska jag på möte, utomhus (!) och diskutera nästa termins klubbar, ska bli spännande. Och i helgen ska jag åter igen ut på jobbuppdrag.

Nu ska jag återgå till min otroligt energikrävande uppgift att sola bort linjer!

Hare Kung

2012-05-22 @ 15:33:42 Permalink Kl?der Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lördag - Till Reeb <3

Hej bloggen. Jag har ju som sagt varit lite, vad ska man säga, frånvarande från detta medium den senaste tiden. Boven i dramat heter Twitter, jag är helt SÅLD och har således varit otrogen mot er nu i ca en månad. Och nu skäms jag, såklart. Detta måste alltså kompenseras på något sätt.



Tänkte därför dedikera ett HELT inlägg till min allra trognaste läsare, som ni stött på många gånger här i bloggen: Reeb! Reeb heter såklart inte Reeb på riktigt, det hade varit lite weird. Men enda sedan denna bloggens begynnelse har det varit hennes smekis här på bloggen, och så får det fortsätta. Jag har alltid brottats med det moraliska dilemmat att publicera namn och bild på folk som själva inte valt att aktivt vara en del av blogg/twitter/kommunikativa exhibitionis-kulturen, men gör det oftast ändå. Tänker att eftersom jag bara har 14 läsare, och dessa oftast känner varandra ändå spelar det ingen större roll. MEN, ska tilläggas. Känner du/ni er uthängda på något litet vis, säg till.. Ni har mitt nummer :)

Åter till Reeb. Ska alltså dedikera ett helt inlägg om bara denna lilla fantastiska människa. Så kan väl lika gärna börja från början:
Reeb föddes samma år som jag, fast ca ett halvår senare. Men vi skulle inte komma att träffas för än ca sju år senare. Då träffades vi runt en burk med chokladnallar. Man skulle gissa hur många som fanns i burken. Jag stod där med min mamma, Reeb med hennes, och det var läkarkalas i någons trädgård. Våra mammor förkunnade att om någon månad eller två skulle vi hamna i samma klass på Palettskolan. Sen gissade vi hur många nallar som fanns i bruken, och ingen vann..


Som utlovat träffades vi igen, nervösa små sjuåringar på en skolgård tillsammans med våra föräldrar. Och vi hade exakt samma ryggsäck. Den var rosa, väldigt väldigt rosa, med hästar på. Reebs mamma hade köpt en till henne, trotts Reebs allergi för hästar, och min mamma hade köpt en till mig. Och vi hamnade i samma klass. Men det var inte för än i trean, alltså tre år senare, som vi på riktigt skulle börja knyta vänskapsband, då tillsammans med en tredje part, vi kan kalla henne Elvis.



Reeb var redan då outtröttlig. Eftersom min mamma är av arten "förbered dina barn på allt", gick jag på ungefär 7427452 aktiviteter som liten. Och Reeb följde med på ALLA, satt och väntade och tittade. Såhär i efterhand fattar jag fan inte hur hon pallade. Men hon gjorde det, och det var fint. Till mitt försvar följde jag faktiskt med en gång i sexan och tittade på en dansuppvisning.



Vid 11 års ålder var vi oseparerbara. Reeb var den första personen jag någonsin sov över hos. Den första kompisen jag någonsin åkt på semester med. Den enda kompisen jag har som har sett mig gråta. Och hon är den enda som har hälsat på mig när jag inte bodde i Lund. Vi har åkt skidor tillsammans, badat i Grekland under föräldrars övervakning och festat loss både i Thailand och Bulgarien, denna gången med föräldrarna lååångt borta. Vi har solat tillsammans på Bondi Beach i Sydney, bränt upp presenter från onda killar, skrivit kärleks- och hatlistor, blandat blod, ringt varandra varje morgon och bestämt vad vi skulle ha på oss för kläder, bråkat, skrattat, gråtit, gett varandra gränslöst med otympliga och onödiga presenter, snattat dippa på Burger King och brytit mot våra föräldrars gemensamma regler. Vi hade en "hemlig" möteplats vi kallade rondellen, där vi kunde cykla runt runt i timmar, vilket inte alls verkade konstigt då.... Kan även stolt berätta att det var jag som fick Reeb att bryta sitt godisförbud som liten under ett bord hemma hos hennes pappa.



I femman byttes Elvis ut mot Ferre istället, och RKF bildades. Och ja, det fanns kläder, armband och trosor. Det fanns ramsor och klapplekar. Allt var RKF. Vissa saker är fortfarande RKF.
Puberteten var turbulent för oss båda, men vi klarade oss igenom det tillslut. Mycket drama, många sena kvällar och många hemmafester senare började vi gymnasiet. Reeb började på Polhem och jag började på Vipan. Och nu, 15 år senare, efter det att vi för första gången träffades runt en burk med nallar, skickade hon nyss ett sms med lite skvaller. Vi ses förhoppningsvis ikväll.



Det var en korta berättelsen om mig och Reeb. Det är en väldigt fin berättelse och jag tycker om denna kvinna väldigt mycket. Idag är vi, kroppsligt separerbara då Reeb har konverterat till sambolivet och jag åter igen lever singellivet. Och trotts att vi inte träffas varje dag längre så tror jag nog att hon fortfarande är den som känner mig bäst.Och det är fint.



Så stor PUSS till dig Reeb. Förlåt för att jag inte har uppdaterat min blogg på länge. Jag lovar att försöka bättra mig, men hoppas att detta kompenserar lite! Och kom ikväll, det kommer bli kul! :)

Hare Kung
Hejdå från oss!
2012-05-19 @ 11:02:20 Permalink Kl?der Kommentarer (1) Trackbacks ()

Lördag - turn ut up

OKEJ. Twitter och sms räcker inte. Jag MÅSTE avreagera mig här också. Idag har vi alltså haft städdag hemma (mamma, du hade blivit så stolt om du såg hur jag uppfostrat pojkarna..) Iallafall.. Allt gick bra och vi var alla SÅ nöjda. Tills jag inser att Raaz har slängt min ansiktskräm på grund av att den "ju typ var slut"...

Alltså DUDE. Inget är slut för än jag säger att det är slut. Ni är män. Ni fattar inte. Ni slänger saker när de är halvtomma. Ironin i det hela är att han dessutom har slängt krämen, men inte korken!?!?!?!?! Jag dör så arg jag är just nu. Vem slänger sådana viktiga grejer som min sjukt viktiga och dyra ansiktskräm från CityGross? Vilket monster gör något sådant? Det finns ALLTID något kvar. Man måste bara ha viljan och tekniken. Ligger den i badrummet är det för att det finns något kvar. Omg.

Och jag som skulle vara så läcker och snygg bakom bardisken ikväll. Nu kommer jag bara att stå där som ett flottigt monster och muttra. OCH ALLT ÄR RAAZ FEL!!! Han måste kanske dö.

Hare Kung
2012-05-05 @ 19:33:16 Permalink Kl?der Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sök i bloggen
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
Länkar
RSS 2.0