helvetelars

Den här strejken då. 

Är det någon boende i Skåne som inte noterat den? Påverkats av den?

Jag har i alla fall. Och min moder ringde nyss i panik och skrek i telefonen att "INGET TÅG GÅR TILL HELSINGBORG IKVÄLL????" 

 

Näe, det gör dom inte. För mig som bor granne med tågspåret har det varit väldigt lugna veckor, men knappt något oväsen, skakade sängar och skallrande fönserrutor. 

 

Strejker går ju oftast ut på att arbetare vill förbättra sina villkor. Något fungerar inte, upplägg håller inte och man kräver förändring. Vägrar arbeta tills läget förbättras. 

Och så står vi där, på perrongerna, med vitnande knogar och morrande stämmor. Kommer för sent till våra arbeten, får ställa in möten och isoleras från våra vänner, därför att en bärande länk i vår rutin har försvunnit. 

 

För visst är det under strejker man plötsligt inser vilka människor samhället faktiskt vilar på. 

Trots att samhället i mångt och mycket vilar på en fungerande arbetarklass, är det ändå dom som har sämst villkor och tvingas ut i strejk för att få sina viljor igenom.

 

För vem fan hade märkt om överklassen gick ut i strejk? Vilka viktiga länkar i vår dagliga rutin hade förvunnit om överklassen vägrade tänka i sina tankesmedjor, vägrade dricka bubbel på sina representationsmiddagar eller vad ni öerklassen gör om dagarna. 

 

Tänk på det en stund. Att de viktigaste personerna i samhället, de människor som får DIN vardag att gå runt, DITT liv att fungera normalt, arbetar under så vidriga förhållanden att de måste ut i en månadslång strejk för att få en förbättring. 

 

Jag tar gärna bussen till mina vänner, eller kommer för sent i jobbet i flera månader till, om det i slutändan innebär en förbättring för de människor som får samhället att fungera. Alla dagar i veckan. 

 

Hare Kung

 

 

Eller i alla fall tror jag inte att jag tror på Gud. Jag vet inte vad jag tror på, ödet kanske?

Däremot så vet jag att jag precis som majoriteten av befolkningen, oavsett tro förmodligen minst en gång har frågat mig Varför? Varför finns jag? Vad är min mening med livet? Vad ÄR meningen med livet?

 

Det är en vanlig fråga som de flesta säkert har frågat sig, och det är också som bekant en fråga utan ett riktigt svar. Eller i alla fall ett väldigt individuellt svar som är väldigt rörligt och kontext-beroende. Föränderligt, helt enkelt. 

 

Världen är så full av strukturer och krav, att det är väldigt lätt att tappa bort sig bland andras krav och föreställningar om hur livet ska vara. Det är lätt att tappa bort sin egen vilja i andras förväntningar. 

Jag lever i en värld där arbete ligger väldigt mycket i fokus. Hälften av befolkningen går in i väggen medan andra hälften inte ens får ett jobb, ungefär. Vi ska jobba, så mycket vi bara kan. Vi ska prestera och vårt värde mäts i våra prestationer. Och när jag jobbat min sjuttioelfte 70-timmarsvecka måste till och med jag stanna upp för att fråga mig själv, är det såhär det ska vara? Var det detta som var min mening? 

 

Sattes jag på jorden för att få bra betyg?

Sattes jag på jorden för att bli rik?

 

Alla jag har frågat svarar nej på dessa frågor. Inklusive jag själv. Och ändå lever vi inte alls efter det. De flesta menar att livet handlar om mer än pengar och jobb, utbildning och betyg. Att det är "det där andra" som är den egentliga meningen. Ändå spenderar vi absolut störst del av våra liv till att kämpa oss till bra betyg, bra jobb och pengar. Vårt samhället är utformat så att det går bäst för just dom som fokuserar på allt det där som dom samtidigt menar att livet inte alls handlar om. 

 

Är inte det märkligt? 

 

Jag värderas efter mina betyg. Min identitet är min yrkestitel. Mitt liv är mitt jobb och min framtid är mina pengar. Men aldrig hör man någon säga att det är livets mening. Så varför lever vi så? 

 

Hare Kung